Sista chansen!

Seså, sjung Berghagens Det var en kväll i juni allt ni kan. En halvtimme drygt, en får ni vänta 11 månader innan ni får sjunga den igen. I morgon när jag vaknar är det juli. Tiden går fort när man osv. Om tekniken är på min sida kommer bloggen imorgon föräras med ett inlägg som kan vara det bästa i blogghistorian. Nej, kanske inte. Men iaf det bästa på min blogg hittills.
Jag har skrattat hjärtligt idag.

Shopping, shopping, shopping

Vi åkte ner till stan och gick i affärer med Johanna. Eller, vi orkade bara med att gå in och titta på pop. Det var rea, så jag ska dra med Johan dit i helgen. Sen var vi på hm ganska länge.
Vi provade och hade oss, men Johanna hittade inget. Jag hittade däremot en kjol till mig till dopet på lördag (Kaspians syssling Kalle som döps), och en skjorta med byxor till Kaspian. De blir perfekta ihop med slipovern han fick av min mamma. Han kommer bli sötast på festen, och dra blickarna från dopbarnet.
Sen försökte vi tänka ut nåt bra fik med uteservering. Men så kom vi på att det var billigare att köpa fika och sen sätta sig i gräset vid ån. Säkerligen mysigare också. Dicho y hecho, elller hur det nu hette på spanska. Cola, kladdkaka med vaniljsås, en kanelbulle, och en kaka, för det facila priset av 43 kr. Ett kap.
Sen hann vi med en vända på åhléns, innan det var dags att åka hem igen. Kaspian ligger i gymmet, och jag äter mat framför datorn. Tyvärr börjar han tröttna, och jag har inte ätit klart än.

Gospojke

Nu har Kaspian sovit i ca 10 minuter i min famn, och jag har lagt ner honom i soffan. Och han sover fortfarande! Det är ju magiskt. Vad ska jag nu hitta på?

En ny dag

Inatt sov Kaspian superduktigt, till lite efter 8. Med en ordentlig matning vid 5 och en liten påfyllning vid 6.30 (han låg kvar i sängen med mig). Så han sov med andra ord i ungefär åtta timmar i sträck. Helt okej för att vara en liten bebis, eller hur?
Frågan är om han sover för bra på natten. Att det är därför han inte vill sova på dagarna. Vi har ju bytt tillbaka till libero efter att ha haft netto-blöjor några veckor, och nu byter vi inte blöja alls på natten. Bara matning.
Nu ligger han överlycklig i babygymmet och flörtar med sköldpaddan och sparkar lila åsnan. Vi får hoppas idag går bättre än igår. Jag var inte så pigg och glad igår.

God natt

En timmes promenad, följd av en halvtimmes matning, så sover äntligen älsklingen. Nu följer jag efter, är helt slut.

En lugn stund

Eftersom Kaspian fortf inte somnat och jag lagt mig på golvet i rosa rummet och storbölat bestämde sig Johan för att ta med ovan nämnda barn på en promenad. Så skönt. Hur gör ensamstående föräldrar? Jag fattar inte.
Nu ska jag sätta mig på IKEA kitchen planner och drömma mig bort en stund.

Dumma bebis

Kaspian vaknade 7.30 ungefär. Sen dess har han varit vaken. GAAAH! Nu ligger han och skriker i sängen. Men jag ORKAR inte. Har burit runt, lekt, läst, sjungit. Men jag vill vara lite ledig. Johan får komma hem snart. Helt slut, och då har ändå ungen legat nöjd i gymmet säkert en timme.
Han är ju lagom dum också. Han är så trött att han håller på att gå i bitar. Men tror ni han somnar? Icke. Nej, nu står jag inte ut med skriket längre. Får bära runt honom lite.

Johans hemliga älskarinna

Idag låg ett brev i brevlådan adresserat till Johan, Angelica o Kaspian E. What? Who the f**k är Angelica. Johan kändes inte vid denna kvinna, och han intygade att hon i vilket fall inte bodde i vår lägenhet. Måste vara nån av Johans släktingar som fått en knäpp och glömt vad jag heter. Kan ju inte öppna heller, det är ju inte adresserat till mig.
Eller, jo det kan jag. Det var från Johans kusin John som tackade för uppvaktningen på studenten.

Spam

Jag måste ha lämnat ut min e-postadress på nåt riktigt dumt ställe. Har i princip ALDRIG fått spam förut, men nu bara väller det in. Eller, 2-3 om dan. Jag vet att många får hundratals om dan. Men eftersom jag aldrig fått spam förut känns det som mycket. Dessutom är jag så skraj att det inte ska vara spam, utan virus, så jag blir alldeles nervös av såna mail. Står det att jag fått tre nya mail vill jag att det ska vara mail till mig som jag vill ha!

Tid

Om man inte somnar i soffan efter klockan 9.30-amningen kan man få ganska mycket gjort. Annars sover man ju till 11-12, ja igår sov jag till 12.30. Vaknade av att armen sov, eftersom jag vilade huvudet på armen. Och av att Kaspian låg och pratade med mig. Ännu mer får man gjort om internet "går sönder" vid 10-tiden. Tyvärr är ju internet sällan sönder längre än sådär i 10-minutersintervaller.
Jag har börjat rota i oredan i rosa rummet. Anneli ska komma hit och vara barnvakt en vecka medan jag skriver typ 5 uppsatser (en om dan, det klarar väl vem som helst?). Och då behöver hon ett eget rum. Men det är inte så bra att rota i oreda, för jag började med Johans oreda. Och varje gång jag öppnar en kartong lär jag mig typ 15 nya saker om min kära sambo. Jag har iaf fått lov att slänga ett tiotal t-shirts som sett sina bästa dagar. SEGER!

Inspiration

Att vara hemma hos föräldrarna är alltid så underbart. Som fattig student kunde jag ta mina sista slantar för att åka hem och äta upp mig en helg. En gång när jag var riktigt fattig ringde jag tom pappa som fick komma och hämta mig efter en föreläsning och skjutsa hem mig till dem så jag fick mat.
En bild av ett gott och rikt liv är ett fyllt kylskåp. Vårt kylskåp innehöll tidigare idag en ketchup, ett mjölkpaket, en kaviartub, en ost, ett paket lättmargarin, en flaska flytande margarin, ett bacon-paket, en jättegammal öppnad liten burk creme fraiche, en om möjligt ännu äldre öppnad vispgrädde, kolasås, chokladsås, lakritsströtsel, karamellströtsel, några olika såser tillhörande Johan och hans snus. Men nu har jag varit och handlat. Fast jag fyllde mest på i skafferiet. Men jag vill också ha kyl och skafferi fyllt med riktig mat. Inte godis.
Det som är så himla härligt är att man inte föräter sig hos föräldrarna. Köper jag och Johan hem en påse chips äter vi upp den. Finns en påse chips hemma hos föräldrarna äts den också upp, men då är vi kanske 4-5 personer som delar. Det är stooor skillnad. Det kan stå en stor härlig skål full med lösgodis, typ hundra sorter att välja bland. Vill man ha sånt utbud själv måste man äta upp allt själv (och det gör jag också), men hos föräldrarna är man återigen flera som delar. Och allt ställs inte fram samtidigt, så godispåsen räcker både fredag och lördag.

Det krävs inte så mycket för att bli glad

Innan Kaspian föddes satt jag mycket på olika internet-forum, och lite sitter jag väl än. Iaf på ett, nämligen april-gruppen på alltförföräldrar.se. Och i februari, när det var 1-2 månader kvar till bebisen skulle komma var det en kvinna i gruppen som fick reda på att hennes lilla bebis dött i magen. Och det var så fruktansvärt, för man tänker att efter de 13 kritiska veckorna ska ju allt gå bra.
Iaf. Idag när jag loggade in där så hade hon skrivit i forumet igen - och hon är gravid igen. Blev så himla glad för hennes skull. Den här gången kommer det ju gå bra. Jag antar att ett nytt barn inte kan ersätta det man förlorade, men det känns ändå trösterikt. Är så glad för hennes skull. Nu ska jag gå och pussa Kaspian lite extra för att han finns här hos mig.



















Här får ni också en liten idolbild på Kaspian, sköldpaddan och filurerna, tagen i lördags innan matchen. Ingen lyckotröja Kaspian fick av Karin och Sara direkt. Bilden är tagen med min nya mobil. Sa jag inte att det var bra kamera i den?

Jag är tillbaka

Men jag har inget vettigt att säga. Så jag är tyst. Har dessutom så himla mycket annat att göra. När jag var ensam hemma i ett par timmar var lägenheten finare när Johan kom hem igen. När Johan varit ensam hemma i flera dagar är lägenheten inte finare när jag kom hem igen. Så jag måste städa. Blir knäpp annars.

Mattegeniet

Om pappa slutar jobba klockan 11, och det är 5 mil mellan Stockholm och Uppsala, och han kör i 100 km/timmen borde han snart vara här. Dags att lägga på ett kol med packningen!

Ett tips medan jag är borta

En av mina absoluta favoritbloggar tillhör Modegrisen. Hon är just nu i Tyskland och följer fotbolls-vm. Jättegrymt!

Två timmar

Om knappt två timmar slutar pappa jobba för dagen och sätter sig i sin Ford och kör hit till Uppsala. Han ska hämta mig och Kaspian så ska vi fira midsommar med mina föräldrar. Johan stannar i Uppsala. Han ska hovmästra bröllop i morgon, och sen ska han och de som jobbar i morgon bli fulla som små grisar på lördag. Så jag och bebisen flyr hem till mina föräldrar.
Jag har inte firat midsommar med mina föräldrar sen jag var kanske 13-14. Och då smet jag säkert till folkparken och stannade så länge jag nu fick vara ute då. Istället har jag firat midsommar på Vässarö alla år, utom ett år i gymnasiet då jag åkte ut med Ida och hennes familj i skärgården, och några år då jag knappt firat alls. Tex då jag var i Schweitz eller på Island, där de inte firar midsommar.
Nej, nu borde jag börja packa medan Kaspian sover. Det är så mycket svårare att packa när han är vaken, av någon anledning. Vi får se om jag uppdaterar något hemifrån föräldrarna, annars önskar jag glad midsommar så ses vi på söndag eller nästa vecka!

Det känns tryggt

Det är bra att forskarna ägnar sig åt så viktig forskning. Och vilken jättebra forskning det är också. Med hela tretton (13) försökspersoner. Hahaha.

Teknisk... jag?

Föra över telefonboken. Börjar med Adde. Sitter och funderar en stund. Det där hemnumret jag har, är det på riktigt? Eller är det gammalt. Jag skriver in det för säkerhets skull. Sen följer Amanda, alla Annor jag känner. Andreas vaktchef. Just det, ett gammalt jobbnummer. Det behöver jag ju inte skriva in i nya telefonen. Anders, hur stor sannolikhet är det att jag ringer honom? Sen Anneli.
Då kommer snilleblixten.
Borde det inte gå att använda blue tooth och skicka över telefonboken till nya telefonen? Går in i telefonboken. Väljer avancerat på första försöket och där kan man välja "skicka alla", och sen bluetooth. En halv minut senare finns alla nummer i nya mobilen. Gud vad jag är duktig.
För övrigt har telefonen massa funktioner jag inte visste. Det är tex inte bara en kamera, utan det går att videofilma också. Med ljud och allt! Och det finns en ficklampa. Hallå, folk, hör ni vad jag säger. Man trycker på en knapp så lyser en ficklampa! Det är bara för mycket. Nu ska jag fortsätta pilla. Om jag lyckas få Johan att släppa taget om MIN nya telefon.

Vonkan goes materialist

Usch. Vilken materialist jag är. Har en fullt fungerande mobil. Så köper jag en värsting-mobil. Men den har ju kamera. En riktig kamera. Inte bara en låtsas-kamera. Och mp3-spelare. Hur ofta man nu kan gå runt med musik i öronen när man har en bebis. Men jag har ju flyttat ut till förorten och i höst kommer jag åka buss varje dag. Då behöver jag en musikspelare. Iofs har jag ju redan en fullt fungerande mp3-spelare också.
Har jag nämnt att Johan fixat en av sina datorer med plattskärm och ny hårddisk och sladdlösa nätverkskort och tangentbord och jag vet inte allt så jag kan spela spel och göra skolarbete. Har jag också nämnt att jag äger en fullt fungerande laptop. Men allvarligt talat kan man inte spela wow på den. Och vi vill ju kunna spela samtidigt tillsammans. Hur ofta man nu kan göra det när man har en bebis (svar efter kl 21 på kvällarna).

Tillägg 21:42. Sitter och kollar på fotboll medan Johan plockar med min telefon. Så säger han: "Vad avundsjuk jag blir. Jag har ingen mp3-spelare, och du har två stycken och nu en mp3-mobil." Vad, har jag två mp3-spelare? Ja, tamigtusan. Det har jag ju.

Så var det bevisat - jag är ingen nörd! Eller?

Gör nörd-testet du också!

Lilla Grodan

Min lilla groda är inte så liten längre. Idag på bvc vägde han mer än 6,1 kilo. För det är ju ingen poäng att använda gram nu när han börjar bli så himla stor. Min lilla söta bebis börjar bli stor. Nu ligger han inte lika fint på medelkurvan längre, utan har gjort ett hopp upp på nästa kurva. Lilla tjockisen.

Föräldragruppen bestod av två mammor och två pojkar, om man borträknar mig och Kaspian. Med oss blev vi tre av varje. Ganska liten grupp. Antagligen blir vi fler i höst. Och inga pappalediga män. Men i höst är det ju Johan som får gå på möten. För då pluggar ju jag. Vi bytte nummer, får se om vi hittar på nåt. Den yngre av de två andra mammorna verkade nästan lika uttråkad som jag.

Min väg mot makt och rikedom

Nu har jag ordnat med nyligen.se, så jag finns med där. Roligt, ju. Kul också att kolla igenom bloggarna där, så känner jag igen nåt namn nånstans. Så är det uppdaterat på dens blogg. Härligt!
Nu har jag också sett till att jag finns med på bloggkartan, i Uppsala mer exakt. För det är ju här jag bor, ju. Nu ska jag sätta mig och läsa alla andra 54 bloggar som finns registrerade i Uppsala.

Usch - det är dumt att börja skriva blogginlägg innan nagellacket torkat. Om en timme ska jag till bvc på föräldragrupp. Då får jag träffa massa nya bebisar, och mammor, och kanske en eller annan pappa. Nu gråter bebisen. Adjö.

False alarm

Kaspian hade inte alls skrikt. Han hade sovit. När han inte fick boobi-mat, utan flask-mat bestämde han sig för att somna istället. Så jag oroade mig i onödan. Så dumt.

Tempo

Nu kommer snart lilla familjen hem. Dags att ta fram boobisen så Kaspian kan få mat fort som fan. Han torde vara überhungrig. När han sen somnat är det bara att terapikrama Johan som tagit hand om skrikbebis i över en timme. Medan jag ätit godis framför datorn.
Älsklingar!

Uttråkad

Nu får faktiskt min karl komma hem med lilla bebisen. Allt jag tagit mig för går dåligt! Städningen slutade jag med vid åtta-tiden, och denna timmen har jag misslyckats med allt.
Förra blogginlägget. Jag hade tagit så roliga bilder, så alla som såg min blogg skulle skratta igenkännande åt den gigantiska ikea-påsen med pappkartonger, den överfyllda diskbänken, det ensamma glaset på golvet bredvid fåtöljen. Så blev det dels ful, dels fel. Merde!
Sen försökte jag registrera mig på nyligen.se, för att försöka få lite fler läsare. Jag menar, min blogg är ju så himla bra, så jag vill ju att folk ska läsa den. Annars kunde jag ju lika gärna låta bli att skriva. Så skrev jag fel jäkla fucking adress! Hur klantigt är det då?
Just nu sitter jag på telenors hemsida och funderar på om jag vill ha en sån här. Har varit sugen i ett par veckor, men den har varit slutsåld, men finns nu åter i lager. Den verkar ju så... perfekt. Hyfsat bra kamera, man kan spela musik. Och får det inte plats tillräckligt med bilder/musik är det ju bara att köpa ett minneskort. Åh, så finurligt. Men samtidigt. Jag har ju redan ett fullt fungerande mobil, som iofs börjar få lite dåligt batteri. Och sen tipsade syrran (Anneli) om den här. Och den är ju rosa och ganska mycket billigare. Dock något sämre kamera, och ingen mp3-spelare.
Dessutom ringde Johan just. Det går inte så bra för honom och Kaspian. Dels är de ju inte hemma än. De kommer först vid 22. Dvs Kaspian är trött och hungrig och inte alls glad. Inte så roligt åka buss då. Dessutom försökte Johan lura i grabben ersättning. Den maten godkändes dock inte av vår lilla finsmakare. Det är bara mammas boobisar som duger. Så det blir en hungrig groda som kommer hem om nån timme.

På en timme hinner man

• Packa ihop alla pappers- och plastförpackningar, samt bära iväg dem till närmsta sopsorteringsstation.
  
• Ta tag i disken. Upptäcker att jag glömt två mjölkpaket på diskbänken. De får väl åka ut till sopcentralen om... några månader.
  
• Upptäcka att det inte blir roligare att diska stekpannan från i torsdags bara för att man väntade några dagar.
  
• När köket är i tipptoppkondition och går en runda i lägenheten upptäcka lite disk kvar. Bredvid karlsnokens fåtölj. Vad gör disken där?
  
• Slå in mammas födelsedagspresent. Vaddå lite sent? Hon fyllde år 8 april och jag fick barn 12 april, så jag har dispens!
  
• Nu blir det godis, cola och dator. Lyx.
  

Ja, tänk vad man hinner när man inte har ett barn att mata en gång i kvarten. Men nu kommer väl min lilla familj snart hem igen. Tur det, jag börjar sakna dem.

Tillägg 20:19. Trots mycket möda och stort besvär lyckas jag inte få layouten att se klok ut. Hoppas ni lyckas lista ut vilken text som tillhör vilken bild.

Tillägg 20:25. Fan. Det blev sådär dåligt som det blev sist. Att hela presentationen försvann. Så nu tog jag bort bilderna, vilket gjorde det här inlägget sjukt mycket tråkigare. Skit också!

Ensam hemma

Johan tog Kaspian och åkte in till staden. Och de lämnade mig här hemma med en godispåse och en flaska cola. De kommer hem senast 21 så allt borde gå bra. De tog med sig ersättning och en nappflaska. Kaspian har aldrig druckit ersättning förut, och han borde inte behöva mat förrän han kommer hem. Men i värsta fall, om han blir tokhungrig.
Så, vad gör en 24-årig tjej/kvinna som är ensam hemma? Jag har glömt hur man gör. Johan tyckte att jag skulle spela dataspel (hmm, hur många månader sen var det jag spelade wow? - dubbel xp till 60), och jag har funderat lite på ett bubbelbad. Men sanningen är att jag nu kommer städa. Det behöver göras helt enkelt.
Nu har de varit borta i 4 minuter, och det känns underbart. Kan inte mina två sötisar åka bort lite oftare?

Sugen

Jag vill ha godis. Vill, vill, vill. Men försöker intala mig att jag inte alls vill. Men det gör jag. En stor, snaskig påse lösgodis. Jag funderar på att äta mina fullkornsskorpor istället, men jag är ytterst tveksam till hur effektivt skorpor tar bort sötsug. I värsta fall blir det ju både skorpor och godis.

Sköldpaddan

Det är inte bara mamma som får lilla bebisen att skratta längre. Jag har blivit brädad av... en sköldpadda!

Om två veckor kommer syster hem

Så här ser det tydligen ut i Tobago.

Typiskt!

Marinerat kött i kylen. Såsen färdig. Chokladmoussen på kylning, vispgrädden vispad. Nyköpta blommorna på bordet.
Sms: Hej kära ni. Jag är magsjuk och har kräkts hela natten. Jag hoppas att vi kan ses en annan dag. Fan vad tråkigt kram lotta.
Nooooooo.

Spela dataspel

Eftersom Kaspian fakiskt roar sig själv i säkert 20 minuters-pass vid babygymmet kan jag nu börja spela CSI! Man är en ny mordlösare och ska lösa massa mord. Det blir nog pussligt och kul, och blir det det finns det två spel till - New York och Miami såklart!

Resa till Örbyhus

Igår åkte jag och Kaspian till Örbyhus för att hälsa på Herminne. Måste säga att jag verkligen beundrar den kvinnan - två döttrar (den ena sex år den andra fyra månader), två kattor som i veckan fått 11 kattungar, två ödlor och jag vet inte hur många fåglar, OCH karln jobbar i Stockholm och kommer bara hem på helgerna. Stor applåd till henne. Jag höll på att tuppa av av allt liv och stoj och bråk, och jag stannade bara några timmar.





















Här ligger våra små charmtroll. På bilden skulle man kanske inte gissa att Louise faktiskt är två månader äldre (dvs dubbelt så gammal) än Kaspian. Men tusan vad hon rör sig omkring och är stabil.















Sju såna här röda kattungar bor hemma hos Herminne, och fyra i andra färger. Tydligen säljer ungarna som smör i solsken smälter. Håller tummarna för att det inte är några dumma människor som bara vill ha dem som sommarkatter, för då letar jag reda på dem och slår dem i huvudet med en stor slev.















Det var roligt att låna det ena av Louises babygym. Kaspian låg där hur länge som helst och flörtade med orangea kossan och spegelblomman. När Ida (sex år) såg honom där var dock hennes kommentar "Det där är en tjejleksak". What?

Värmen

Okej, när det är vinter sätter man på elementen. Men hur fan gör man nu på sommaren för att det ska bli svalare i lägenheten? Jag smälter bort, och lillkillen blir helt slö! Har provat att öppna fönstren, men det är ju lika varmt utomhus, så det funkar ju bara om det blåser, då får man lite drag.
Ett försök innebar att jag gick ut. Så länge man gick i skuggan gick det faktiskt riktigt bra. Men i solen... jag fick ju solsting efter typ 1 minut. Köpte en glass (ballerinaglass från diplomis - ingen höjdare men helt ok), vilket svalkade lite. Men inte tillräckligt.
Kanske ska hälla upp ett kallt bad. Hellre kallt än varmt just nu.

2 månader

Idag fyller Kaspian 2 månader. När man är två månader är det dags att börja träna seriöst i sitt babygym. Man måste träna nacken och koordinationen och benspark och framförallt måste man träna på att le!

Skvaller

På persfesten gick jag runt och bokstavligen bad folk om skvaller - vilka är ihop, vilka har gjort slut och vilka hånglar i smyg? Exakt så frågade jag! Så får jag idag veta av herr Adde att typ världens mest etablerade par gjorde slut för några veckor sen. Hallå? Kunde ingen av dem jag frågade ha sagt det?
För övrigt lovade Adde att komma och hälsa på förra veckan. Eftersom han aldrig gjorde det, och jag nu inte har några planer för veckan messade jag honom och tyckte att han kunde komma över. Då har han börjat sommarjobba, så det blir inget Adde-besök. Trist!

Tur man har en kalender

Jag kom inte ihåg vilken tid jag skulle iväg idag, så jag öppnade min kalender, som nuförtiden mest ligger på en byrå och samlar damm. Då ser jag att hela denna vecka är tom. Konstigt. Vänder blad. Då är det nästa vecka jag ska på efterkoll och träffa nya föräldragruppen. Tjejmiddagen på torsdag är dock denna vecka.
Så nu har jag en så gott som tom vecka. Vad ska jag göra? Även kontot är tomt (så gott som) så jag kan inte riktigt åka in till stan eller till Gränby och shoppa. Fast familjevis sett så har vi gott om pengar. Johan betalade över 10 000 kr i räkningar och sen förde jag över 3500 kr (av mina 5000 kr + Kaspians barnbidrag) till honom. Men idag fick han pengarna för de 10 pappadagarna han tog ut - 4990 kr. Dvs 499 kr/dan, ganska mycket bättre än min föräldrapenning som ligger på knappa 200 kr/dan. Plus att han fått skatteåterbäringen, medan jag måste betala tillbaka. Så nu har jag 500 kr på kontot och Johan över 10000. Han erbjöd sig att föra tillbaka pengar, kanske ska göra så?

Familjehelg

Det var lite som semester att vara hos föräldrarna i helgen. Massa parabol-kanaler, lagad mat, läsk i kylen, chips i skafferiet. Som hotell med roomservice och gratis minibar. OCH dagis, åtminstone korta stunder i taget tycker mina föräldrar om att passa bebis.
Vi tog en milapromenad på lördagsförmiddagen. Givetvis brände vi oss i solen. Och fick blåsor under fötterna (Johan) och på lilltårna (jag). Och Kaspian ville inte ligga i vagn hela vägen, dock mer än halva vilket får ses som med beröm godkänt. Sen blev det fika med farmor, farfar, min farbror Peter och hans Lena. Annars bara lugn och ro.
Träffade några gamla kompisar från förr. Dels Erik som jobbar på Konsum. Han sprang vi på när vi köpte glass (målet på långpromenaden - närmsta affären 5 km bort). Dels Terry som bott i Kiruna och pluggat där i fyra år. Han kom hem i fredags, så han hälsade på på lördagskvällen. Vi tittade på film sen gick han hem igen. Han åker till Göteborg i höst för ex-jobb.
Idag åkte vi förbi barnens hus (det blev inget babyland i fredags). Vi köpte ett babygym som vi tror Kaspian gillar. Han tyckte det var askul en stund iaf. När man tjongar till en lila åsna riktigt ordentligt spelar den en melodi - jättekul tyckte Kaspian. Tyvärr har han bara lyckats två gånger, så efter det har han bara slagit vilt omkring sig, utan att ha lyckats få den att spela. Vilket gjort honom hysteriskt arg. Hmm, farligt. När han blev alltför arg satte vi honom på soffstödet så han kunde titta på bokhyllan. Då blev han glad igen.

I veckan blir det efterbesök hos barnmorskan, första träffen med nya föräldragruppen här i Årsta, middag (som jag lagar) för vi fyra tjejer som jobbade ihop i höstas, och sen inget mer. Och veckan efter det är det midsommar. Då ska Johan jobba och sen bli fuller. Jag funderar på att åka hem till föräldrarna. Nån som har nån bättre idé?

Stackars syster!

Syster Pernilla och resesällskapet Sara har lämnat det trygga Brasilien (där hon badade med pirajor, och fiskade och åt dem) och furit till Venezuela - det "farligaste" landet i Sydamerika. Och tror ni inte några elaka bovar får tag på hennes visa och länsar hela kontot - 16000 kr hej då! Nu är jag faktiskt inte avundsjuk på riktigt, stackarn. Pratade dock med mamma just och hon har varit på banken, och det verkar som hon kan få pengarna tillbaka.
Fast de stannade bara i Venezuela ett par dagar, höjdpunkten i landet var en resa i regnskogen till nåt vattenfall. Nu är de iaf i Trinidad. Med tanke på fotbollsmatchen i morgon lär det ju vara farligt att vara i Trinidad också, om det nu går bra för Sverige.

Åka hem igen

Om ett par timmar kommer mamma hit. Då ska jag tvinga henne att åka till babyland med mig. Vi måste skaffa ett babygym åt Kaspian, han är helt understimulerad. Det bästa han vet är att byta blöja, för där finns en mobil han gillar. Och det allra bästa han vet är att sitta på soffarmstödet med ansiktet vänt mot bokhyllan. Han fullkomligt älskar böckerna! Han kan sitta hur länge som helst och bara titta på dem. Därför ska vi köpa ett babygym så slipper vi sitta och hålla i honom.
Sen ska Johan, Kaspian och jag åka hem till mina föräldrar och stanna hela helgen. Värsta semestern. Lagad varm mat, ett fullproppat kylskåp, filmkanaler på tv. Och till skillnad från när vi var på Johans föräldrars land - avskildhet!
Men först måste jag städa undan lite. Man kan inte åka bort i två dagar och lämna lägenheten i sån här oreda. Då får vi ångest när vi kommer hem igen. Usch, vad vuxet tänkt.

Idolbild

Varsågoda - en idolbild av Kaspian tagen i söndags innan vi begav oss till grillfesten. Hur söt får man vara, egentligen?

Mamma - jag VILL inte sova

Jag la Kaspian i sin säng kl 20.45. Då var han klarvaken, men jag tyckte det var dags för honom att sova. Jag gick ut och tittade på slutet av Top Model England, och sen lite surfning. Vid 21.15 skulle Johan ut till tvättstugan, men gick och kollade till Kaspian först.
Johan hade knappt kommit in i rummet förrän han ropade på mig att komma. Eftersom han skrek förstod jag att Kaspian knappast sov. När jag kom in i rummet låg Kaspian och brottades med kudden (som är en bebiskudde, alltså en liten en fast den ser stor ut på bilden) över sig. Då hade han den längs kroppen så det enda som syntes var ett par små minifötter och en guppande kudde.
Jag satte tillbaka kudden ovanför hans huvud och lade tillbaka hans filt. Fem minuter senare gick jag in och tittade till honom igen. Då tog jag också denna bild. Observera det lilla grå täcket vid fötterna, och den stora lilla bebiskudden. Jag stoppade om honom igen, och nästa gång låg han faktiskt och sov - dock med filten vid fötterna.

Lånta kläder

Vi har fått låna massa kläder (mest bodysar) från Johans kusiner, som har en son som är nån månad äldre än Kaspian. Saken är att vi får dem strykta. Jag kan inte riktigt förstå konceptet med att stryka kläder öht, och absolut inte bebiskläder. Men nu börjar Kaspian växa ur de minsta lånade kläderna, så nu får jag nog ta fram strykjärnet. Måste ju lämna tillbaka kläderna i samma skick. Vilken tur att jag fick ett (eller två, men vi bytte ut det ena mot en elvisp) strykjärn i födelsedagspresent. Dags för premiär!

Skolbad?

Ordet man skulle hitta på 6-an var just skolbad. Är det ett riktigt ord? Jag trodde det skulle bli skolbal, men icke.

Hård dag

Igår var ingen lätt dag att vara en liten bebis. Föräldrarna ville ju så gärna gå på personalfest, så då fick minsann lilla bebisen lov att följa med. Vi kom vid 16 och kom hem vid 21. Och däremellan blev det himla många sinnesintryck för lillen. Det gick inte att få honom att somna, trots att det var långt efter sovdags. Först vid 22 somnade han, och har sovit till nu ungefär, med några små vakentider.
Jag och Johan hade iaf kul. Riktigt bra lekar, bättre än på länge. Vi fick kasta tårta (ja, eller iaf vispgrädde) på 1Q (som var utklädd till Lille Skutt), ha musiktävling, rita tecknade seriehjältar och mycket annat. Vi stannade till varmrätten, och innan vi gick hem hann Johan vinna en Oscar för bästa animerade film - ICE AGE, efter hans nakenbild i klubbverkskalendern. Fast det är nog hemligt. Men jag har sett. :)
Jag ville ju gå hem innan folk blev fulla, men det gick inte så bra. Folk hann bli fulla. Märktes på skillnaden hur de pratade med Kaspian. Och dem vi inte träffat förut kom helt plötsligt fram och ville hälsa. Vi stannade i princip till Kaspian inte tyckte det var roligt längre.

Jag vill även vinka till en av mina nyaste läsare: Vink, vink Jenny!

På väg

Nu sticker jag och Kaspian till Uplands - vi ska på persfest!
Party, party!

Vilken underbar natt!

Jag och Johan skämtade om att Kaspian skulle sova duktigt, eftersom han varit vaken större delen av dan, bara sovit mot min axel i nån halvtimme. Han somnade vid 19 när jag ammade i soffan, så jag lät honom ligga kvar där, eftersom han skulle få sitt bad vid 20. Men han sov så sött, och jag lät honom göra det.
Han vaknade vid kvart i 21, då bar jag in honom i sovrummet, och viskade till honom att om han fortfarande var vaken kl 21 (när Navy CIS eller vad jag nu tittade åp slutade) skulle han få sitt godnattbad då. Jag misstänkte att det var allt liv från tvn som fick honom att vakna. Och nog sov gulleplutten när jag gick in och tittade till honom. Själv gick jag och la mig vid 23.
Sen sov han utan blöjbyte och med bara en enda matning till kl 8 i morse. Hur skönt som helst för fröken mamma. Tyvärr sov hela familjen till kl 8, vilket inte är så bra då Johan börjar jobba kvart i. Av nån anledning hade jag inte vaknat av Johans väckarklocka. Han brukar stänga av den, och sen får jag väcka honom nån halvtimme senare. Nu hade han stängt av den innan jag vaknade.
Så kl 8 går jag upp (utan att titta på klockan) eftersom jag hört några riktiga bajsar från spjälsängen. Och det hade läckt ur blöjan, så det är inget fel på min hörsel. Så när jag står och byter frågar Johan varför jag inte väckt honom. Hihi.
Sen gjorde jag i ordning mammafrukost och la mig i soffan och åt den medan Kaspian åt frukost. Sen åt han igen kl 10, då somnade jag medan han åt. Vaknade igen ca 11.30. Så här oförskämt utvilad får man knappast vara som bebismamma. Men har man världens mest underbara bebis så...

Röd pilatesboll

Häromveckan tränade de med pilatesbollar på morgonprogrammet och det verkade ju roligt, och häromdagen hittade jag en sådan boll på öb för 69 kr och det verkade ju billigt. Så jag införskaffade en 65 cm stor röd gummiboll. Denna kan man sitta på, studsa med, lyfta, ligga på, ha fötterna på och lyfta rumpan, och mycket annat skoj. Hela kroppen får som värsta träningen OCH det är superroligt, gratis (well, 69 kr är så gott som gratis), man kan göra det hemma, man behöver inte värma upp utan kan bara köra några övningar. Snart är jag lika vältränad som Jane Fonda.

Grillfest, grillfest, hela dan

Nu har vi varit och grillat med föräldragruppen. Verkligen jättetrevligt. Även om varken jag eller Johan (eller Kaspian för den delen) slog något rekord i att vara sociala så var det trevligt. Vi stannade i 2½ timme. Som vanligt roligt att höra andras bajs och kräk historier. Eller om James som äter i en halvtimme en gång i timmen, fast på nätterna bara varannan timme - men som klarar av att välja tutte själv så Emma kan ligga och sova på nätterna. Det är ju helfestligt.
Både Anna och Emma hade lagat chokladefterrätt som de bjöd på. Jag tyckte lite "Oj, jag har ju slutat äta choklad". Och då sa alla tjejer att de åt choklad fast de inte fick. Hihi. Skönt att höra att det inte bara är jag som äter choklad fast jag ammar. Eller som Ulrika sa "Varken choklad, jordgubbar eller nötter får man äta, men jag har ätit allt det". Och ingen av oss har märkt några negativa effekter av chokladätandet. Som sagt, skönt att prata med andra föräldrar.
Vi passade även på att hämta ut vårt Vienetta-paket. ICA har skickat ut en gratiskupong till stamkunder, och vi har fått dels till Lutis, dels till Torgkassen - dvs de ICA-butiker vi handlade i förra året. Årstahallen där vi handlar dagligen har inte skickat nån gratiskupong. Imorrn ska vi till Uplands, dvs nära Lutis, så då ska vi hämta vårt glasspaket därifrån.
Ytterligare en kompis från förr har hört av sig och vill träffas. Är att skaffa barn som att vinna på lotto eller bli kändis? Vill folk som bara är bekanta plötsligt bli vänner? Jag tycker ju det är jätteroligt förstås. Det är Anna som jag läste isländska med min första termin i Uppsala, och typ den enda kompis jag skaffat mig bland mina kursare. Alla andra Uppsala-kompisar är antingen nationsaktiva, eller kursare till Johanna. Jag vet inte hur många poäng jag tagit (absolut över 100, men vet ej hur mycket mer) och nya kursare varje termin - och ändå bara en enda kompis. Nej, något socialt geni är jag nog inte.

Ja tack

Heja HM!

Besök

Idag var Herminne här, och hon hade med sig Louise såklart. Fast hon är 1½ månad äldre än Kaspian är de ganska precis lika stora. Men om man bortser från storleken så märktes det verkligen att Louise var äldre. Hon var mycket mer social och mycket stabilare.
Vi hann äta en panpizza och skvallra lite innan Herminne var tvungen att åka igen. Ida får bara vara på dagis till 14 nämligen, så hon var tvungen att hämta henne. Så nästa gång blir det väl min tur att åka hem till henne.

Dumma femman

Nu har femman bytt tid på MacGyver igen. Denna gång till 13.05, dvs en halvtimme tidigare än igår. Så jag missade såklart början. *svär* Ett av mina favvoprogram var det också, tror faktiskt jag kan ha det på datorn. Så det gjorde inte så mycket.

Brittan har samma problem som jag

Det tycks som om Sean P har en eller annan sak gemensam med Kaspian. Tex att de föredrar att bli runtsläpade av sina kära mödrar, hellre än att åka i sina fina vagnar. Fast Britneys vagn ser ju ut som en dockvagn, helt felproportionerad till den stora karln som tydligen är barnflicka.

Juni!?!

What the fuck? Vad hände? Nu är det helt plötsligt sommarmånad? Nånstans har tiden tagit vägen, och jag fattar bara inte vart. Sju veckor gammal är lillkillen. Sju veckor. Det är så konstigt, dels känns det som om jag alltid haft lillen, dels känns det som om det inte kan vara sju hela veckor sen han föddes.
Nu är det juni, "det var en kväll i juni, just när sommarn är som bäst"-juni. Det är ju för galet. Och regnet det bara öser ner. Juni, juni, juni. Smaka på det - det är sommar!

In stereo where available

Det roligaste med att kolla på "signaturmelodin" till MacGyver - förutom den grymt bra låten - den lilla textremsan som talar om att ljudet är i stereo, om det finns. Det visar om inte annat gör det att serien är från en helt annan tid. Att vi just nu har mono-ljud pga en förstärkarhärdsmälta behöver vi inte tala så högt om.