Grattis kungen!

I dag fyller kungen 60, det betyder att jag fyller 24 i morgon. Det är lättare att hålla koll på sin födelsedag när man har födelsedag så där direkt efter att en viktig person haft det. Hehe. Att det är en röd dag och folk springer omkring med röda fanor på gator och torg brukar också vara ett tips som gör att jag vet att jag fyller år.
I fredags började Johan jobba. Jag och Kaspian klarade oss riktigt fint. Får se hur det går nästa vecka, när vi ska klara oss själva i fyra dagar. Jag har dock fått inse att jag måste dra ner på ambitionen. Jag hinner inte så mycket mer än laga lunch och äta den och sköta bebis. Allt annat går bort. Sover Kaspian duktigt hinner jag kanske ta hand om disken också.
Nu ska jag sköta bebis. Som sagt.

Jobbig natt och dag

Jodå. Han höll sig vaken. Vaknade vid 2 på natten av att han låg och ynkade. Bytte blöja och kollade om han ville äta, men han var inte intresserad. Han låg bara och småynkade och gnällde och vid 4 vaknade Johan av att både jag och Kaspian låg och grät i kapp. Värsta festen.
Sen var vi tvungna att ta oss ner på stan. Dels lämna tillbaka amningspumpen, och dels till banken och få ut försäkringskassepengarna. Jag ammade precis innan vi gick hemifrån, men lagom till vi kom till sjukhuset blev Kaspian kinkig. Jag ammade honom där, och vi bytte en bajsblöja. Sen till banken så blev han grinig IGEN! Han gallskrek medan vi väntade på vår tur.
Usch. När vi kom hem åt han i över en timme. Han är ju värsta matvraket. Nu skriker han igen. Mer mat åt bebisen.

Orolig

Usch, Kaspian brukar ha sin vaken-period så här på eftermiddagen/kvällen. Men idag har han verkligen bara ätit, sovit och bajsat. Han var vaken några timmar på förmiddagen. Är iaf riktigt orolig att det här innebär att han kommer vara vaken hela natten. Kanske borde bråka lite med honom så han vaknar?
Idag är det kvällsrea på barnens hus, så Johan åkte dit med sina föräldrar. Vi har ju inte skaffat nåt babyskydd än, så jag stannar hemma. Schysst att ha ensamrätt på fjärrkontrollen. Att ligga i soffan och kolla på tv är väl vad jag kommer göra de närmsta fyra månaderna, eftersom jag föredrar att amma liggande. Så det är sängen eller soffan. Och från soffan går det ju att titta på tv samtidigt. Så det är att föredra framför sängen.

Bilder

Vill man se bilder på söt kan man titta på kaspian.be. Än så länge är det bara ett fotoalbum.

Angående mina värkar

Jo, apropå att jag undrade om det var värkarna eller föda barn som gjorde ont. Allt gjorde ont, men på olika sätt. När man försökte få ut ungen kände man ju att det hände nåt. Så även om det nog egentligen gjorde ondare, så visste man ju mentalt att det inte kunde vara så långt kvar.
Iaf skrev ju jag att jag hade fjuttvärkar, de hade sagt på förlossningen att jag skulle avvakta till de var över en minut långa. Vid sjutiden var de fortf bara 50 sek långa, men gjorde så ont att jag trodde jag skulle dö (ungefär). Så då åkte vi in. Och då var jag ju som sagt ordentligt öppen.
Det var som om, när jag sa att de bara var knappa minuten, så trodde barnmorskan att jag skulle få åka hem igen. Hon verkade lite som att jag bara var en mes, som hävdade att jag hade så ont, så ont. Sen när hon gjorde gynundersökningen och märkte att jag faktiskt var öppen på riktigt kände jag genast en annan inställning. Att jag blev tagen på allvar. Då fick jag ju också lustgas - inte en sekund för tidigt.

Ingen kossa längre

Nu har jag inte pumpat på över ett dygn, utan Kaspian ammar båda brösten. Än så länge funkar det. *peppar, peppar* Frågan är, om det blir fel och sår och jobbigt igen, om jag orkar fortsätta.
Igår blev Johan pappa på pappret också. Det firades med att köpa en bärsele. Kaspian älskar så mycket att bli buren, eller ligga mot bröstet. Vi insåg att ska vi (eller framför allt jag, när jag är ensam hemma) få något gjort är en bärsele så gott som nödvändig. Jag och Johan bar båda runt honom i en provsele i butiken, och han trivdes så bra. Så vi köpte. Och igår kväll fick han åka sele flera timmar, och han trivdes som fisken i vattnet.
Vi hann även med ett besök på Uplands, där alla pratade om "Jag ammar min sju-åring"-dokumentären. Jag tyckte nog att det var lite sjukt. Både att amma sjuåringar, och att man inte får amma sina småbarn på en parkbänk.
Det är inte enkelt att just ha fått barn, samtidigt som det är internationella amningsveckan. I tv och tidningar står det inte om nåt annat.
Oj, skrikande bebis.

Bollibompahunden

Johan hävdar att han idag på Bollibompa fick höra att Bollibompahunden heter Kaspian. Ta mig tusan.

Söndag

Nu har Kaspian somnat om. Han var nog vaken i tre-fyra timmar iaf. Det är ganska mycket.
Jag hoppas hemsidan kommer upp snart så ni får se bildbevis, men han är inte alls lika mycket bebis längre. Han är 11 dagar gammal, och hela hans ansikte har förändrats. Han ser... äldre ut. Blir mer och mer lik Johan. Fortfarande lika söt, såklart.
Nu finns det ett diskberg att ta tag i, och vi har tvättstugan om en timme. Får hoppas Kaspian håller sig sovande ett tag till.

Lång dag igen

Kom inte i säng förrän vid 1. Kom på att jag var tvungen att äta. Sen amning 3 och 6 och 9 (som en klocka). Mellan 6 och 9 sov både jag och Johan dåligt. Och sen skulle Johans pappa fixa med elen (han är elektriker) klockan 11, så det blev inte mycket sömn.
Sen bestämde jag och Johan att vi skulle åka till Uplands och fika. Fast först hade jag sms-at Adde och frågat om det var några sjukdomar. Det är ju så på nationen att alla är sjuka samtidigt. Men det var friskt och krytt, så vi vågade oss dit.
Kaspian charmade alla, eller så består hela vår bekantskapskrets av skådisar. Man vet ju aldrig. Fast först sov han, sen var han söt-gullig i kanske en kvart, sen skrek han. Hehe.
Vi kom hem vid 17, och mellan 17 och 22 ammade jag en halvtimme i timmen. No kidding (dock kanske lite överdrift). Han är bottenlös! Det blev för mycket redan vi typ 19, så ganska många tårar i kväll. Det blir jobbigt när man är trött. Och man tror ju han ska bli mätt nån gång. Men nu har han sovit i trekvart.
Jag ska också sova snart. Inga tider att passa i morgon. Så skönt!

Trötter

Sitter här med superfyllda bröst och väntar på att liten Kaspian ska vakna. Det är ingen idé att jag lägger mig, för han blir hungrig snart. Bara han vaknar kan jag amma, sen ska jag SOVA. Om nu inte sötungen får en vakenperiod och vägrar somna om... Fast hittills har det aldrig hänt nattetid. Så då gör det säkert det idag, bara för att jag är så himla trött.
God natt alla.

Jobbig morsa

Usch. Jag känner redan att jag håller på att bli en sån där mamma som inte gör nåt annat än skryter om sin dukiga unge dagarna i ända. Men Kaspian fixerar blicken så duktigt. Och idag på bvc hade krypet gått upp 70 gram till. Han kommer bli en riktig tjockis. Nu väger han 3770 gram. Snart är han femton och vill ha pengar till moppebensin så han kan köra ner på stan och ragga brudar. *snyft*
Och dessutom har krabaten humor. För när vi sen mätte honom var han fortfarande lika lång. Då sa jag "Precis som pappa blir du bara större på bredden", varvid Kaspian fyrar av ett leende. Herre je. Givetvis ryktas det om att så små bebisar inte kan le, utan bara har magknip. Men iaf. Johan kände sig lite förnärmad. Jag och distriktssköterskan skrattade.
Vi var på ÖB och köpte en pedalhink. Bra investering. Eftersom vi har skötbordet i sovrummet har det luktat lite... unket där i någon vecka. Hoppas det blir bättre nu.

Ah. Och idag kom nådastöten för amningen. Jag klarar blödande bröst, att mjölkas som en kossa, och så vidare och så vidare. Men så säger distriktssköterskan att ammande mammor inte ska äta choklad. WHAT? Vad begär folk av en egentligen? Ingen choklad?
Äh, jag struntar i det rådet och äter choklad bäst jag vill. Och fortsätter amma. Vissa bebisar kunde få ont i magen, men Kaspian har inte visat några såna tendenser. Och jag har ätit MYCKET choklad.
Vonkan slutar äta choklad - det händer inte.

Fortsättning

Iaf. Det finns inte så många roliga lustgashistorier. Jag har ingen koll på tiden. Jag kom till förlossningen vid 20, var öppen 4-6 cm (vet inte varför de inte sa mer exakt) och fick lustgas direkt. Sen sörplade jag den till efter midnatt nån gång när de hade hål på hinnorna så krystvärkarna började, då fick jag inte ha den längre. Då var det bara att tuta och köra.
Sen kom bebisen 2.43.
Jag fick sy två stygn, nånstans. Det var inte i mellangården förklarade de, men de förklarade inte var. Inne i mig nånstans. Har inte haft några besvär av det (peppar, peppar).
Ja, och så kräktes jag massor. Hemma, när jag kom till undersökningsrummet, när jag kom till förlossningsrummet, när jag började med lustgas, när krystvärkarna höll på. Förstår inte, det var ju inte direkt som jag ätit massor innan. Men utan annan smärtlindring än lustgas kanske kroppen reagerar så på smärta.
Och de var snälla och hade läst mitt lilla brev. Så de sa inte ett ord om annan bedövning. Och de var jättenoga när de skulle sätta kanyl på mig och varnade mig långt i förväg så jag kunde få bedövning för den. Och inga onödiga hål i kroppen på mig. Skönt.
Däremot blev vi bortglömda i skiftet mellan natt- och dagpersonal. Det fanns ingen plats på bb, så vi fick ett rum nere på förlossningen vid 5-6-tiden på morgonen. Sen var vi där och visste inte riktigt, och då och då kom det in en surkärring. Jag försökte ställa lite frågor om amning och så, men det enda svaret var "Ojoj, det där får du ta uppe på bb". Plats där fick vi klockan 15, dvs 12 timmar efter födseln. Då fanns det ett kök där man fick äta hur mycket som helst. Då blev jag och Johan glada igen.

Och amningen kan jag säkert återkomma till. Det pendlar mellan varje gång om jag ska ge upp eller inte. Just idag gör inte brösten så ont, men jag har ett så läskigt sår på ena bröstet att jag håller på att kräkas när jag ser det. Men jag försöker nog hålla upp skenet i bloggen, vill gärna att folk tror att jag är en superkvinna.
Kaspian mår iaf jättebra. Han blir piggare varje dag, och man kan "leka" med honom. Och jag beställde ju en söt och snäll unge, och det verkar vara precis det jag fått. Fast mamma varnade att det inte var nån bytesrätt om det visar sig att han inte alls är så snäll och söt som han verkar nu.

TV-kväll

Ikväll är det Supernördarna och Ett herrans liv. Förra veckan satt jag med ny bebis och ammade och skrattade åt Ett herrans liv. Höll på att garva ihjäl mig när de åkte permobilrace. Tyckte kanske inte Supernördarna var så himla genomtänkt genusmässigt, men jag tyckte det var kul också. Fast jag skulle gärna sett att de tagit bort den 35-åriga oskulden. Han känns mest pinsam. De andra är ju mest helt vanliga nördar.
Jag vet inte om jag orkar skriva nån förlossningsberättelse. Jag hade värkar i 23 timmar, och det var inte så himla kul.
Nu gråter bebis. Förlåt. Får fortsätta sen.

Grattis till Tom & Katie

Nu har de också fått sin lilla bebis, en flicka som heter Suri. Vackert namn. Låter lite finskt.
Apropå moderkakor: Jag blev tillfrågad om jag ville se den. Jag typ "Eh, varför skulle jag vilja se den?". Johan tittade lite. Han sa efteråt att jag nog inte ville se den. Jag hade ju just fått min lilla bebis och tittade på den. Hur intressant är då moderkakan. Hur som helst verkar det sjukt äckligt att äta av den.
Apropå att skrika under förlossningen: Finns det nåt jäkla alternativ. Det gör ju skitont? Okej att barnmorskan stod bredvid och tyckte att jag skulle använda skrikkraften åt att trycka ut bebisen. Och, well, när jag höll skriken inne och bara tröck kom ju bebis ganska snabbt. Men iaf. Man måste få jämra sig och skrika.

90-grammaren

Små bebisar får mycket beröm när de går upp i vikt. Det är inte som oss vanliga människor, som helst ska hålla oss smala. Bebisar ska gå upp. Och med tanke på hur små de är när de börjar är väl det bra. Igår var vi hos barnläkaren. Då hade lilla plutten gått upp 90 gram! Vilket tydligen är alldeles otroligt fantastiskt, det är vanligare att bebisar går NER i vikt första veckan. Så barnmorskan blev till sig, och läkaren tyckte "oh vad bra", och när vi pratade med bvc idag blev de också alldeles i brallan.
Mina tuttar är lite lika lyckliga.
Vi fick tid för amningshjälp efter barnläkaren. Vi bestämde att jag ska börja pumpa. Så vi hyrde en elektronisk amningspump. Det är som en vakuumpryl som drar i bröstvårtan, man känner sig lite som en kossa, ungefär. Men det funkar jättebra, och bröstvårtan får vila lite.
Kaspian sov superduktigt inatt igen. Runt fem timmar i sträck, och sen behöver han blöjbyte och mat. Men jag har sovit åtminstone nästan åtta timmar i natt, så jag känner mig utvilad.
Nu är det mästerfilmem Richie Rich med Mackan Culkin i huvudrollen, så jag måste nog titta på den.

Påskdagen

Äntligen lite tid för mig själv. Idag har varit en så jobbig dag. Kaspian sov jätteduktigt i natt, var uppe och ammade två gånger, vilket väl måste ses som okej. Men från klockan 10 har han ammat i över en halvtimme typ varannan timme. Så det känns inte som jag gjort nåt annat. Och för att det ska funka måste jag mjölka ur för hand också. Så -uäk- vad trött jag är på att amma nu.
Men nu har han somnat, så jag hoppas jag kan vila mina stackars boobisar några timmar. För jag antar att ingen är intresserad av att byta ut Vonkans sagoslott mot Vonkans amningsblogg, så jag måste göra nåt annat än amma, så jag kan berätta om det.

Angående önskemål om att få se det lilla underverket live så är nog inte risken särskilt stor att vi åker in till stan för att hälsa på er. Vill ni träffa oss får ni nog pallra er ut till oss i förorten. Det är bara att ringa innan.

Påskafton

Oj, vad det tar på krafterna att ha en liten bebis. Det som tär mest är amningen, att det ska vara så himla krångligt. Idag var iaf BB på väg här med en högst kompetent barnmorska som hade tusen tips, så idag har amningen gått bra. Inte bara hyfsat, utan bra. Jippi! Får hoppas att det fortsätter bra.
Idag var Johans och min familj här på besök. Kaspian fick massa kläder och jag fick påskpresenter, och vi fikade. Det blev också en långpromenad med min familj i vårsolen. Moster Anneli körde barnvagn som hon aldrig gjort nåt annat.
Annars går som sagt tiden åt att ta hand om bebis, sova, och hålla allt igång. Vi har ju inte kunnat installera diskmaskin än, så bara en sån sak som att ta hand om disken tar ju sin lilla tid.
Jag skulle gärna uppdatera här och berätta mer saker, men det blir inte av. Har så mycket annat att göra än att sitta på internet. Johan har iaf börjat med en hemsida. Vi har registrerat domän och så, men det tar några dagar innan den är uppe.

Hemma igen

Kom just hem från bb. Nästan två roliga dygn på förlossning och bb blev det. Fast det känns nästan som flera år.
Liten Kaspian ligger i spjälsängen och sussar. Jag äter korv. Johan tittar på tv. Så allt är väl ungefär som vanligt. Om man bortser från den lilla bebisen då, som sagt.
Tack så mycket för alla grattis och så. När vi satte på mobilerna tror jag det pep i en minut innan jag fått alla sms. :) Nu ska jag vila.

Ont ont ont

Jag trodde det var själva föda barnbiten som gjorde ont. Men värkarna gör ju mongoont. Och de blir bara värre och värre (eller så är det jag som blir tröttare). Nu börjar jag gråta efter i princip varje värk, för jag tänker typ "Jag orkar inte en till". Och det är ganska dumt att tänka så när de bara är 50 sek långa. Inte får man åka in till förlossningen med såna små fjuttvärkar.
Johan kommer hem vid 16. Då får han försöka peppa mig bäst han vill.
Och som tur är, eftersom det går så jävla segt, så slipper jag säkert missa Gilmore Girls. När det satte igång i natt/morse var jag ju säker på att det skulle bli bebis idag. Men med tanke på att värkarna verkar trivas med att bara komma halvofta, och inte hålla i sig över en minut, blir det kanske en 12 april-bebis.
Och stackars bebisen. Den som legat så stilla i min mage och bara buffat lite när jag lagt böcker på magen, eller ätit för mycket glass. När värkarna satte igång protesterade den något fruktansvärt. Den protesterar fortfarande ibland. Stackarn. Jag har grymt ont, men jag antar att det inte är så roligt att vara lilla bebisen just nu heller.
Nu blev det en värk till. Adjö.

Fy fan vad segt

Ringde just förlossningen. Hon trodde det var låååångt kvar. Men var jättetrevlig. Värkarna är nere på var femte minut, och håller i sig vad som helst mellan 30 och 60 sekunder. Och det gör ont. Nåja, dags för ett bad till.

Duktig!

Nu har jag äntligen anmält mig till kurser nästa termin. I första hand Svenska/nordiska språk B, och om inte det blir det, så blir det Svenska som andraspråk A. Fina grejer.
Nu borde jag bara ta tag i försäkringskassan. Puh.

Minne guldfisk

Jag är ju från vettet.
Jag sitter på familjeliv och läser lite. Det är typ 3-4 andra som har värkar nu, så det är ju kul att chatta lite med dem. Så jag sitter verkligen och typ skriver om mina värkar.
Sen när det kommer en värk reagerar min hjärna så här: "Vafan? Det här gör ont? Varför gör det ont?" Jag har haft värkar i över fyra timmar, så man tycker ju att hjärnan borde ha lärt sig att det är det det är. Men inte min hjärna.
Johan gick till jobbet för nån timme sen. Han hade gjort fyra-fem matlådor, men han bestämde sig för att lämna dem hemma. Skönt för honom, det blir antagligen sista gå till jobbet-dagen för honom. Fast han pratade igår om att komma hem sent, och sa idag precis när han gick "Ja, så kommer jag hem sent ikväll". What? Nåja, han är max 10 minuter bort om jag behöver honom.
Nu ska jag lägga mig och försöka sova en stund.

Dumma internet

Att jag och Johan har internet-problem känner kanske de flesta till. Det är otroligt irriterande att inte ha fungerande internet. Som att jag INTE kan komma till min egen blogg. Det blir error och explorer stänger ner sig själv. Gaah.
Iaf har värkarna fortsatt ungefär lika ofta. Inte så långa, kanske 20 sekunder bara. Men efter jag gick upp har de verkligen minskat i smärta. I sängen trodde jag att de skulle döda mig, men nu med frukost i magen och möjlighet att röra på sig känns de bara lite obehagligt. Inte värre än ligamentsmärtor, direkt.
Däremot är jag kolossalt sugen på choklad. Vet att Johan köpte några chokladkakor som han gömde för att ha vid behov. Nu är väl behov? Kanske dags att väcka honom?

Fasen

Jag skulle inte ha ropat på andra sidan ån, för att sälja björnfällen.
Nu är det stendött. Inga värkar. Jag kanske bara var väldigt frukosthungrig?

Två timmar

Vaknade vid 4 av att värkarna satte igång. Var ju lite osäker på om det var äkta vara, men eftersom de återkom med 6 min mellanrum gick jag upp kvart i fem ungefär och tog två alvedon. Tror jag läst nånstans att förvärkar går att bota med alvedon. Men det har fortsatt, fast minskat till ungefär en värk var 10e minut.
Insåg nu vid 6-tiden att det inte går att sova och ha värkar samtidigt. Så nu sitter jag framför datorn och äter frukost.
Två timmar. Får se hur många timmar det är kvar nu till bebis kommer. Kanske över ett dygn? Man vet ju aldrig.

Tidsslöseri

Igår kastade jag bort sju timmar av mitt liv, genom att ligga och gråta och tycka synd om mig själv i sängen. Sju timmar! Kunde jag inte gjort nåt bättre med mitt liv de timmarna. Jag menar - det är ju inte ens synd om mig.
Sju timmar. Jag hade kunnat göra så himla många bättre saker.
Usch. Tänk alla timmar man legat och gråtit i sitt liv. Och hur mycket bättre hade det inte varit att bara rycka upp sig och göra nåt annat. Vad som helst är ju bättre än att ligga och känna efter i kropp och själ och hitta så många fel som möjligt.
Nu får det vara nog. Nu ska jag bli en icke-lipsill. Mest för att jag inte har tid att gråta. Jag menar, idag kommer jag ju inte ens ihåg VARFÖR jag var så hjärtskärande ledsen igår. Puckomig.

Intervju med mig själv

F: Jaha, hur går det med studierna nu då?
S: Nä, alltså, oj. Jag gjorde lite på förmiddagen, men...
F: Du skulle analysera Anne på Grönkulla?
S: Ja, nä. Det blev inte av. Jag hade ju en uppgift klar på förrförra delkursen, så jag tyckte det var bättre att se till att bli klar med den. Och sen göra den här. Men, ja, när jag skickat in den blev det inte så mycket mer gjort.
F: Men då har du väl gjort nåt annat nödvändigt? Som att dammsuga eller diska?
S: Nä, alltså. Jag hade ju tänkt göra det. Men så bestämde jag och Johan oss för att ta en promenad i vårsolen. Och när vi kom tillbaka därifrån var jag alldeles slut, och var tvungen att sova middag. Och så vaknade jag ju lagom till middagen. Ja, och sen har det bara rullat på.
F: Tror du inte csn blir arga och slutar ge dig pengar om du inte skärper dig?
S: Jo.

Till Paris vill jag åka på en gris

Usch. Det är så svårt att få nåt vettigt gjort när våren kommer. Jag drömmer bara om Paris. Nu är det snart sex år sen jag var där. Sex år!!! Fan, vad gammal jag börjar bli. Kanske jag Johan o lilla bebisen kan åka i höst. Eller åtminstone på en kryssning till Tallin? (kanske med dubbelfartygen från tallink, så man får dubbelt så roligt...)
Äh. Sensommaren ska vi tillbringa hos Johans släktingar i Visby, så det är inget synd om mig. Visby är nästan som Paris. Fast annorlunda.

Titta här, titta där

Ingen bebis. Var är bebis? Borta?
Tycker det är lite dålig stil att säga på ultraljudet att man tänker komma ut 9 april, och sen inte göra det. Men bebisen har några timmar på sig att bevisa att den kan passa tiden. Annars blir jag en arg mamma!
Nä. Jag har ju räknat med att gå över minst en vecka så jag inte blir besviken. Men jag tror att det skulle vara så fantastiskt roligt och mysigt om lilla bebisen var utanför magen istället för innuti. Så man fick se lite hur den ser ut, och låter, och vad den tycker om för färger. Såna saker. Men tids nog får jag väl veta det.
Jag har lyckats få Johan att hjälpa till lite i boandet. Han har så jobbigt på jobbet nu, så han är helt slut när han kommer hem. Han ser verkligen fram emot pappadagarna, för han tror han ska få vara ledig. HAHA. Jag tänker skicka honom till ica och köpa alla möjliga och omöjliga saker som vi glömt att fixa i förväg.
Åh, vad kul det är att sitta vid datorn, medan Johan går förbi med famnen full av badlakan. Äntligen flyttar de från en kartonglåda nånstans till sin plats i garderoben. Fantastiskt!
Nu ska jag plugga. GUD SÅ TRIST !

Anne på Grönkulla

Med lite hjälp från min vän Erika lyckades jag hitta Anne på Grönkulla på internet, och med lite hjälp från min sötsambo Johan lyckades jag skriva ut hela boken (med fyra sidor på varje sida, så ganska liten text). Så nu har jag läst den. Wihoo!
Då ska jag ägna hela morgondagen åt att analysera den. Sen ska jag till bibblan på måndag och låna Tomtebobarnen och ägna mig åt att analysera den (den borde gå lite snabbare att läsa). Sen borde jag nästan vara ikapp med bulen. Wihoo!
Fast enligt ultraljudet ska ju liten bebis komma imorgon? Ja han/hon har inte på minsta sätt lämnat nån förvarning, så det är nog ingen större risk. Eller? Usch, nu börjar det bli lite spännande.

Hagamannen

Jag har en undran. Egentligen vore det smartaste att ringa min sötvän Johanna som snart är färdig jurist. Men risken är att hon svarar så krångligt att jag inte blir klokare.
Folk är ju arga på expressen nu, eftersom de publicrade namn och bild på hagamannen. De hävdar allmänintresse (då får man göra det), medan nån kritiker hävdar att det är det inte alls. Nåja, nu till min undran. På TV har de också gått ut med namn och bild (bl a i Efterlyst), men det är ingen som säger att det är fel. Eller?
Okej, förstår ni frågan? Det måste ju ha att göra med att det är olika medier? Eller att tv3 sänder från utlandet? Eller vad? Jag förstår inte. Eller är folk inte arga bara på expressen utan på tv3 också?
Så många frågor.

Om att ha byxorna på halv stång

Ja, nu är det nån skola nånstans som förbjudit eleverna att låna böcker i bibblan om man kan se kalsipperna eller trosorna över byxkanten. Och kidsen försvarar sitt klädval med att "det är modernt". Oh, nej. Det är INTE modernt. Så gick jag också klädd i er ålder (eller, just JAG gjorde inte det, men folk). Det är en del av ungdomskulturen. "Modet" ser ungefär likadan ut på högstadiet nu som för tio år sen, det är det riktiga modet som förändras. Och i den verkliga världen är det inte modernt att visa underkläderna.
Sen tycker jag att man ska få visa underkläder om man själv vill, fast jag förstår inte varför man skulle vilja det.
*vinkar till lj*

Arg

Jag är arg på försäkringskassan. Så var det sagt.

Jag undrar jag

Hur många tittar egentligen på efterlyst. Jag och Johan har slötittat några gånger. Och nu sitter han och äter nötter i soffan framför tv:n. Jag lyssnar mest. Jag menar, hur stor är egentligen chansen att de får fast folk? Eller får tag på de vittnen de ibland söker "du kvinna som rastade hunden vid OK-macken klockan 06:15 den fjortonde maj"? Det verkar ju ändå som att de ofta får fast bovarna. Det är bra.
Ungefär som syrran visade mig ett brev till pappa när jag var hemma över jul. Det var från tingsrätten i Stockholm, och började typ med "angående grov stöld, narkotikabrott, blabla". Jag typ hann tänka "herre gud - vad är detta? vad har pappa hittat på nu?". Sen lite längre ner stod det att pappa skulle komma dit för att vittna angående en cigarettfimp han hittat på sin arbetsplats. Knasigt värre. Har inte frågat hur det gick med det där.
Nej ni - nu är det sovdags.

Skrivkramp

Jag kommer inte på nåt att skriva. Måste vara att det inte blivit så mycket. Så jag kommer inte på nåt intressant.
Idag skulle jag shoppa i stan. Men det blev bara en kladdkaka på Café Linné. Sen var jag kissnödig så då gick jag till Uplands, och sen satt jag på Saras kontor i nästan två timmar.
Nu ska jag dricka mjölk.

ÄNTLIGEN

I dag när jag låg och läste i sängen kom Johan inhoppande och sjungande i sovrummet. För TILL SLUT har de lata nissarna lyckats koppla in vårt bredband. Så nu har vi internet. Wihoo.
Jag har gjort hur mycket saker som helst, som ni förstår. Men ingen bebis. Jag går runt och buffar magen mot spjälsängen och barnvagnen och säger till magen att "Bara du kommer ut får du mysa här, titta vad fint". Men den lyssnar inte. Men jag tror nog det blir en påskbebis. :)
Nu ska jag plugga ikapp tre veckor skola, innan bebis kommer. Ja, vilken bra plan.