Det krävs inte så mycket för att bli glad

Innan Kaspian föddes satt jag mycket på olika internet-forum, och lite sitter jag väl än. Iaf på ett, nämligen april-gruppen på alltförföräldrar.se. Och i februari, när det var 1-2 månader kvar till bebisen skulle komma var det en kvinna i gruppen som fick reda på att hennes lilla bebis dött i magen. Och det var så fruktansvärt, för man tänker att efter de 13 kritiska veckorna ska ju allt gå bra.
Iaf. Idag när jag loggade in där så hade hon skrivit i forumet igen - och hon är gravid igen. Blev så himla glad för hennes skull. Den här gången kommer det ju gå bra. Jag antar att ett nytt barn inte kan ersätta det man förlorade, men det känns ändå trösterikt. Är så glad för hennes skull. Nu ska jag gå och pussa Kaspian lite extra för att han finns här hos mig.



















Här får ni också en liten idolbild på Kaspian, sköldpaddan och filurerna, tagen i lördags innan matchen. Ingen lyckotröja Kaspian fick av Karin och Sara direkt. Bilden är tagen med min nya mobil. Sa jag inte att det var bra kamera i den?