Jag mår illa

Det är inte så lätt som man hoppas att lämna världen något bättre än man fann den. Jag tror tamigtusan att den bara blir sämre. Jag får göra en uppryckning i världsförbättraraktionerna.

Ånest

Sitter hemma och försöker skriva ett installationstal till Lotti. Jag vill ju att det ska vara lite roligt, det är ju ändå 126 personer som lyssnar. Samtidigt blir det ju lätt ganska personligt, för det måste ju på nåt sätt kretsa kring Lotti eller 3q-andet. Jag börjar tro att jag helt saknar kompetens att skriva nåt vettigt. Talet ska hållas efter 22 ikväll så alla kommer vara fulla. Borde kanske inte ha ångest över det?
Sen måste jag ju ändra presentationen. Imorgon kommer jag inte var 3Q längre, och Johanna har ju faktiskt kommit hem från Frankrike. Men vad ska jag skriva som sysselsättning då? Dataspelare kanske.
Nä, nu måste jag faktiskt skriva det där fb talet så jag kan börja jobba.
Hepp!

Vilken dildo är jag?

Jo det kan jag tala om för er!

Du är en riktig hyvens typ. Det finns nog ingen som tycker illa om dig. Du är social, men uppskattar även att vara för dig själv ibland. Med andra ord så har du hittat en ganska bra balans i livet och dina vänner skulle beskriva dig som en ganska naturlig person utan allt för många neuroser. Tänk bara på att gränsen mellan att vara så normal som du är och att vara tråkig kan vara hårfin. Du skulle förmodligen må bra av att göra något lite annorlunda i ditt liv.

Gör testet här!

Tack till Sara, för länken. Roligt test, faktiskt.

Ebbas veckorevyn

Nej, jag har inte köpt veckorevyn. Så stort fan av Ebba är jag inte. Däremot hajade jag till när jag såg löpsedeln. Veckorevyn heter nu Ebbas Veckorevyn. Det är ju alldeles galet. Och med henne på framsidan. Vaddå ego?
Tusan. Jag måste nog läsa tidningen. Lillsyrran prenumererar ju. Kanske ska åka hem och smygläsa.
Men jag tycker iaf att tidningen verkar vara väldigt mycket "ebba". Okej att en chefredaktör tar plats, men inte så mycket. Trodde man skulle ha lite översikt över de andra skribenterna och så. Inte göra alla tester ("Ebba testar 5 rouge") själv, liksom.
Kram.

Orättvist

Jag skickade ut ett mail till alla kuratorer i Uppsala. Från Kalmar får jag direkt ett automagiskt svar, att de har stängt till den 9 januari. DET ÄR INTE RÄTTVIST!
På Uplands jobbar vi över hela julen och har gasque på nyår och sen en fest 4 januari och sen öppnar puben 6 januari. Ingen vila, ingen ro! Tänk att bomma igen lite innan jul och sen inte öppna förrän 9 januari.
Det låter fruktansvärt underbart: att vara ledig. Fast, jag jobbar ju min sista dag på lördag, så jag får väl vara ledig. Åh, vad härligt!

Myrriam och hord-killen

Nu ska jag skriva en helt knasig grej som hände på wow igår. Alla som inte spelar wow kommer inte fatta nånting, eller vad som är det roliga om ni nu skulle fatta. Jag tyckte iaf det var jättekul, och Johan som satt och tittade på tyckte också det var kul. Han kan ju ha tyckt att det roliga var att jag genom hela episoden satt och skrek frenetiskt, inte det som hände på skrärmen.
Nåja, Myrriam var ute på uppdrag i Thousand Needles. Där finns massa hord-gubbar. Och Myrriam tillhör ju Alliansen. När hon gick för att lämna in ett uppdrag såg hon en ?? shaman , och höll tummarna för att denne inte skulle börja slå på henne. Hon hade ju varit chanslös. Han börjar dock gå mot henne, så hon blir lite nervös och börjar springa åt andra hållet (hellre fly än illa fäkta, ungefär).
(Här skriker jag ungefär: Tror du han tänker döda mig? Va, va, va? Fan vad fegt det vore, jag kommer ju dö!!! Johan skrattar.)
Då skrattar shamanen åt Myrriam. Myrriam slutar springa och tittar på shamanen. Han tänker göra henne illa. Det kommer upp en totem vid sidan av henne. Myrriam tänker febrilt: hur skulle ett djur ha gjort i det här läget? Så lägger hon sig ner på marken och låtsas sova. För hur kul är det för en ??-gubbe att döda lilla Myrriam? Speciellt om hon sover samtidigt.
(Här skrattar både jag och Johan och tycker att livet är väldigt roligt. Bättre än tv.)
Då får Myrriam en slängkyss av hord-gubben som sedan springer iväg. Lite Törnrosa-känsla där, att väcka någon med en slängkyss. För Myrriam reste sig upp och gick därifrån. Långsamt, för totemen visade sig vara av den förslöande sorten. Kanske är detta början på en äkta Romeo & Julia-historia, wow-style.

Fan, vilken nörd jag är.

Oh my god!

Varför ställer folk upp i tidningen med sånt här trams? Inser de inte att folk skrattar åt dem?

10-timmars dagar är bra

Det är bra att jobba många timmar. Speciellt om man lägger dem på viktiga saker, och inte på att städa efter andra. Jag har fått så mycket gjort att jag nästan tror att jag kan vara klar med pappersarbetet OCH städandet till nyår. Så kan Lotti få ta över och göra sig hemmastadd.
Jag har... ja, jag vet inte var jag ska börja.
Johan ringde för några timmar sen och då sa jag att "jag ska bara" och sen på en shoppingrunda på stan. Så han tror jag är och shoppar. Annars skulle han aldrig tillåta att jag jobbade. Han tycker att jag jobbar för mycket. 10 timmarsdagar kan knappast räknas som mycket för en kurator. Fast kanske kan det det så här i mellandagarna? Har skickat ut ett mail på 3q-mailen igår som ingen svarat på, så kanske är det inga andra kuratorer på plats.
Men på Uplands lyser alltid flitens lampa.

Jag har ingen koll

Kan nån förklara för mig vad uttrycket "ebb i krokodilen" betyder? Det går ju att utläsa från artikeln, men jag har aldrig hört uttrycket förut? Är det vanligt bland kidsen numer? Är jag ute som inte känner till det?

Vad blir det för sort?

- Eh, jag vet inte.
- Vad hoppas du på då? (med fniss och bus i rösten)
- Tja, den snälla och icke-skrikande sorten vore ju bra.

Okej, två frågor. Varför vill folk veta könet? Och varför använder de orden "för sort"? Det är ju alldeles knasigt? Får jag välja sort tar jag den snälla, lugna, men lite busiga, pinfriska, med fullgod syn, bra grundkondition, och "frisk hy". Könet känns i den här frågan helt irrelevant.

Efter löfte om spons till barnvagn från mina föräldrar har jag och Johan börjat titta lite närmare på barnvagnar. Eller, jag hade ju bestämt sort innan, men nu när vi har råd är Johan också med på det. Nu sitter vi och funderar på färg (snacka om lyxproblem). Och jag tycker personligen att den snyggaste färgen är soft pink. Men Johan vägrar, han hävdar att en kille inte kan ha den färgen. Fast egentligen tror jag det är för han själv skulle skämmas när han körde vagnen. Han skulle bli mobbad av de andra papporna i sandlådan!
Så det lutar åt soft blue, soft yellow eller elk. :) Eller soft lime. Också ruggigt snygg. Så det beror på om vi bestämmer oss för ljus vagn, eller den mörka älg-färgen. Jag skulle ju kunna ha en läsarundersökning. Vilken färg tycker ni? (får jag mer än 3 svar lovar jag att... bjuda på godis om/när ni hälsar på).

Sammanfattning: Jag vet inte vilken sort det blir på barnet. Men jag vet sort på barnvagnen. Hihi.

Kommatecken

Förövrigt är jag sjukt helvetesdålig på interpunktion. Jag sätter ju kommatecken lite var jag vill i meningarna. Skärp mig!

Giraffens tårar

Nu ska jag skriva bokrecension.
Jag läste förut den grymt bra boken Damernas detektivbyrå som också är skriven av Alexander McCall Smith, precis som Giraffens tårar, och som också har den lustiga detektivtanten, som inte går att komma ihåg namnet på, som huvudperson.
Nåväl, det blev en besvikelse. Båda böckerna hade sina stunder där jag skrattade så magen guppade, men allt det som kändes nytt och annorlunda i DD kändes inte lika nytt och annorlunda i GT. (Hoppas ni lyckas luska ut mina egenhändigt ihopknåpade förkortningar.)
Huvuduppdraget i GT var inte heller lika spännande, eller hade en lika bra upplösning, som DD.
Äh, fan vad tråkigt jag skriver. Jag kunde lika gärna låtit bli. Men jag vill bara säga att om ni som jag älskade Damernas, kommer ni bli besvikna på Giraffen. Det var bara det jag ville säga. Dumt att försöka sig på en recension. Har inte skrivit nån sen högstadiet, klart jag glömt hur man gör. Puckomej!

Bästa testet

Så roligt test. Försvarsmakten gör visst mycket för att få in mer tjejer i leden.
"Ta hand om livets små mirakel. Bli au pair.
Eller kör stridsvagn, spräng en bro och ta befälet."
Att jag egentligen hellre skulle ta hand om barn än köra stridsvagn lyckas försvaret för en stund få mig att glömma. Hihi.

Mitt humör

Jag förstår inte hur jag lyckas bli så bitter som jag var i tex gårkväll. Egentligen är jag ju en ganska glad människa. Men jag var ju så arg att jag ville *morra*.
Sen gick jag ju hem där efter 19 nån gång. När jag kom hem tog jag av mig alla blöta kläder och kröp ner i soffan. Drack oboy och åt rostbrödmackor. Blev kramad av Johan. Sen gick jag och la mig.
Så när jag vaknar idag på morgonen är jag bara glad och förnöjd, och tycker nästan det är lite pinsamt att jag var så ohyggligt bitter, sur och arg igår. För jag är ju egentligen en glad människa.

Världens bästa dag

NU är Johanna hemma. Inte bara i Sverige, utan i Stockholm. Inte i Wilhelmina, utan här, alldeles nära!
Vi har bestämt att vi ska leka VARJE DAG nästa vecka. För då jobbar ju inte jag. För jag slutar på lördag. *sjunger*
Och hon har fått ett nytt rum på kantorn. Så vi ska flytta in och inreda där. ÅÅÅÅÅH! Vad roligt! Alltså, hon ska flytta in, jag hjälper henne. Jag ska inte flytta heller.

Åh, vad härligt med bästa kompisar som är där man är. Och inte borta.

Matstatus

Idag har jag förtärit:
* Några nävar chips (souscram & onion)
* 2 vinglas med chokladmousse
* 2 flaskor pepsi max
Jag är en dålig människa. Inte konstigt jag är på dåligt humör.
Har dessutom stoppat foten i en hink med vatten, samt spillt en hink vatten över mig (från midjan och neråt, iaf). Så därför är jag också på dåligt humör. Dessutom rengjort avloppsgrej i baren så jag luktar bajs om händerna, som inte går bort (lukten, inte händerna, lustigkurre där).

Det värsta är att jag VET att jag inte kommer vara klar med allt jag ska vara klar med till på lördag. Det finns inte en chans. Jag vill inte vara med och leka längre. Jag tål inte leken, fast jag gett mig in i den. Jag vill ligga i soffan och äta godis. Snälla?

Tråkigt

Hopplöst tråkigt är att städa.
Igår jobbade jag i tolv timmar med sexan. Ställde i ordning under, hade hand om baren och försäljningen, försökte kommunicera med fulla gäster och få dem att hjälpa till med matserveringen, diskade när jag kom åt. Sen när gästerna gick diskade, diskade, diskade jag i ett par timmar.
Idag har jag fortsatt diska i ett par timmar. Burit runt tunga saker (trots att jag fick sammandragningar och ryggont igår när jag bar runt saker, puckomej). Är snart klar med det värsta. Då är det bara själva städningen kvar. Dvs skrubba brända potatisgratängformar och göra rent golv i alla rum. Mest det, faktiskt.
Men om golven inte var rena när jag kom hit igår, varför är det då mitt jobb att städa? Varför är det mitt jobb att bära undan allt godis som är kvar, alla nötter, papperstallrikar, pepparkakshus? Allvarligt talat. Ska jag göra det här ensam kommer jag hålla på till i påsk.
Har just dagens första paus. Har ägnat den åt att försöka ordna snapsglas till nyår (nationen äter snapsglas, vi har 30 stycken - det räcker inte till 130 sittande), skriva viktigt mail och äta chokladmousse. Och försöka hitta åtminstone EN PERSON till som kan tänka sig att hjälpa till med städningen och bärandet.
Men det är så med jul på uplands, tydligen. Eftersom jag hade hand om annandagssexan måste jag göra allt som behöver göras efter juldagen. Dvs städa efter hela kalaset. De julansvariga har åkt hem till sina föräldrar och 1q o 2q hade ju hand om varsin dag. Så då är det klart att 3q ska göra resten. Det ligger ju i sakens natur.
Nej då, jag är inte bitter. Jag är jätteglad. Jag slutar ju om mindre än en vecka.

GOD JUL!

Nu är jag klar med julklappsinslagning, och månadsredovisningar. En snabbis ner på stan för att köpa en brosch till julutstyreseln, och en almanacka. Hos barnmorksan igår skulle vi bestämma ny tid, och det var första grejen jag behövde skriva in för 2006. Snacka om att ha en underbar oplanerad härlig framtid!
Sen ska jag köpa en chokladask åt mamma (hennes julklapp är billigare än alla andras), och kanske möjligen en tröja till mig själv. Sen är det tåget hem.
På Uplands råder ett mysigt kaos. Bra med julansvariga. Och sexan ordnar sig också. Med kock och så. Jag lär inte blogga hemifrån föräldrarna - så god jul!

Dumma banken

Efter min totalrurflippade julshopping igår tänkte jag idag i lugn och ro kolla saldot. Jag tror att jag kan ha handlat för 2500 kr. Eller nåt. Men julklappar är roligt att köpa! Så har inga jäkla betalningar registrerats! Så jag skulle kunna tro att jag hade flera tusen kronor, som jag inte har. Det är DÅ man får minuspengar. När dumma banken inte registrerar betalningarna förrän långt senare. Enligt min internetbank har jag handlat för typ 600 kr. Vilket typ täcker lite av syrrornas paket. Att jag sen har en mamma, en pappa, farmor och farfar, pojkvän osv. Och jag minns bestämt att jag köpt julklappar åt dem också.

Sagan om det rättvisa barnet

Det var en gång ett litet, litet barn som bodde inne i mammans mage. Barnet rörde och bökade på sig, men inte så mamma kände nåt, bara så barnet fick sträcka lite på sig. Detta gjorde mamman och pappan lite oroliga. Sen en dag gick mamman till doktorn och doktorn såg det lilla barnets sparkar. Mamman och pappan blev väldigt glada att det lilla barnet rörde på sig inne i magen, och skrattade åt att mamman inte kände nåt.
Nästa morgon låg mamman och pappan i sängen. Mamman låg på rygg och tittade i taket, medan pappan höll sin arm på mammans mage. De låg och samlade kraft för att orka masa sig upp ur sängen och möta dagens vedermödor. DÅ känner mamman två små sparkar precis under pappans arm.
- Nu sparkar hon! sa mamman. Varför mamman sa hon om det lilla, lilla barnet kan ingen riktigt veta.
- Men, sa pappan. Det där kände ju jag också.
Inne i magen låg barnet mycket nöjd över hur rättvist det var. Mamma och pappa skulle få känna sparkarna samtidigt, det hade barnet tänkt ut. Egentligen hade barnet tänkt vänta till julafton, men eftersom mamman inte skulle sova med pappan den natten passade barnet på dan innan.
Åh, vad finurlig och rättvis jag är, tänkte barnet.

Skitunge

Nåja, vi kan ju konstatera på att det är mig det är fel på och inte ungen.
När jag sitter där hos barnmorskan och tycker, well, jag har inte känt nåt så skulle hon mäta magen och lyssna hjärtat sen. Så när hon lyssnar hjärtat säger hon:
- Kände du det där?
- Bäh, va? Näää.
- För jag såg en spark.
WHAT? Sen när hon var klar sa hon att hon SETT flera sparkar. Så nu ska jag ligga naken i soffan hela kvällen och så ska vi titta på magen. För det är tydligen inte så att ungen ligger still. Det är jag som inte känner. Hur dumt är inte det?
Nåja, jag är lättad och glad över detta. Barnmorskan fnissade lite och sa så där att "Du kommer nog bli varse sparkarna och tröttna på dem så småningom".

Migrationsverket

Nu har ju migrationsverket gjort bort sig. Det är väl sånt som händer. Men jag tycker det mest obehagliga är hur länge sen händelserna de kritiseras för inträffade. På DN.se kan man se mailen som skickades ut. I det som handlar om tårtkalas står det också om verksamhetsplanen för 2004. Dvs, det måste ha skett någon gång 2003. Tar det verkligen så lång tid för dumheter att komma fram?
Jag skulle nog bli lite förvånad om jag helt plötsligt stod i blåsvädret för ett tårtkalas jag hade 2003. Jag minns nog inte ens vad jag gjorde då. Så himla länge sen.

Dagen efter

Igår var det personalfest, så dagen idag har mest bestått av skvaller. Det verkar, tycker jag, som om det var en av de värre persfesterna på längre. Folk var nakna i mörka rum, och grupphånglade med folk. Och vinfläckarna på festsalsgolvet talar sitt eget språk.
Idag kl 14 kom tv4 hit för att filma om jul på uplands. Mäkta stolt över alla som var här vid 12 och städade. De hade sovit hemma hos Adde halva bunten. Och kollat på nakenbilder av Paris Hilton. Så när tv kom var det städat i huset, och de satt i stolpen och åt bakfyllepizza.
Ja, ni fattar nivån.
Det verkar som folk hade roligt i alla fall.

Chokladkalendrar

Att ha en chokladkalender är jättedumt. Det är 75 gram choklad i hela, dvs varje bit är ungefär 3 gram. Varje dag får man en bit. Denna bit tuggas och sväljs. Sen är det kört. Jag blir sjuuuukt chokladsugen. Det är ju inte direkt som den lilla biten känns som en gåva, liksom. Utan mer som en aptitretare som gör att man fantiserar om paradisaskar (Johan har fortf inte öppnat den, så jag kan ju inte börja stjäla praliner av honom), kitkat och allsköns annan choklad. Tyvärr köpte jag choklad och mjölk igår, så jag har bara 4 kr kvar. Så det blir ingen choklad idag.
Kanske om man tog och åt upp resterande chokladbitar (9 gram). Eller kanske inte.

Så där ja

Nu har jag tackat ja till mina studieplatser. Så då har jag en inkomst i början av nästa år. Wee. Om jag nu blev godkänd på den där tentan. Läraren trodde inte att han skulle hinna rätta innan julen. Och sen borde jag skriva den där uppsatsen.
Jag som ville vara LEDIG och bara spela wow när jag slutar jobba (9 dar kvar!). Men det blir nog till att skriva uppsats. Åh, vad roligt. Å andra sidan. Den ska vara fyra sidor. Det är väl typ vad jag publicerar i bloggen på en vecka? Och tid att sitta framför datorn är också uppe i nåt sånt. Med allt surfande och dataspelande. Om jag bara effektivt skrev om älvdalskans kasusböjning istället (urk) skulle jag ju vara färdig i ett kick.
Nu måste jag gå och jobba. Lyckades faktiskt smita från persfesten innan 23. Då hade redan vattenkriget och fyllehånglandet börjat så jag kände att jag klarade mig. Nu ska jag se till att fyllona från igår börjar städa kl 12. Haha. Det ska nog gå bra. Bara nån är väckbar och orkar ta sig ner till nationen.
I en hemlig dröm jag har tog de sitt ansvar och städade hela huset redan igår. Mm. Då skulle jag älska dem.

Lunchen slut

Nu har jag varit hemma och lagat och ätit lunch (hamburgare med bröd). Har som sagt inte råd att äta på stan. Men i frysen finns det så man blir mätt. Så nu är det alltså dags att bege sig tillbaka till jobbet. Personalfesten börjar om ca ½-timme. Åh, vad roligt! Jag är så himla trött, skulle kunna gå och lägga mig istället. Och äta upp Johans chokladpraliner förstås.
Tusan. Jag kommer lägga mina sista 17 kr på choklad. Det känner jag på mig. När jag fyllde år i maj fick jag 2 kg choklad, varav åtminstone lite av klubbverket. Så kanske att jag får choklad av dem idag också? Nej, verkar inte troligt. Jag får köpa en kitkat och sen vara nöjd. Då räcker det till mjölk också.

Julkort

Jag är helt kär i Johans föräldrar! Idag kom de första julkorten. Det ena är adresserat till "Fam. Johan E***". Jag blev helt varm när jag såg det. Familjen. Vi är som en familj. Fick luska rätt länge innan jag insåg att "Bettan & Lasse" måste vara Johans föräldrar Elisabeth och Lars. Men så är jag ju inte så klipsk, heller.
Jag har inte skickat julkorten än. Har som sagt 17 kr i plånboken. Det ska räcka till frukostmjölk några dar till. Men på torsdag ska jag köpa frimärken och skicka iväg julkorten. Det är väl inte så noga när man får dem, eller hur?

Jul på Uplands

Nu har förberedelserna inför Jul på Uplands startat ordentligt. Jag har aldrig varit med förut, men nu är jag "tvungen" eftersom jag jobbar här. Men jag börjar inse hur otroligt viktig julen är för människor. Det har ringt människor i flera veckor och undrat "Har ni jul på uplands i år också?". Och så låter de så glada när man säger ja.
Förra året kom över 2000 personer. En härlig blandning av hemlösa, invandrarfamiljer som vill se hur en "riktig" jul är, ensamma studenter som inte har råd att åka hem, ensamma pensionärer, alkisarna. Och vi har fått så mycket gåvor: 250 kg julskinka. Jag säger bara det. 250 kg julskinka. Så massa annat också. För att alla ska få en bra jul.
Man är nog lite bortskämd när det gäller julen.

Mer om Johans födelsedag, eller om julen

Av sina föräldrar fick han en digitalkamera. Så nu får vi hålla tummarna att jag INTE får det i julklapp. Det vore lite overkill med två stycken. Å andra sidan alltid skönt att ha sin egen kamera.
Fast, jag har inte skrivit nån önskelista i år. Första gången nånsin. De har inte ens frågat vad jag vill ha. Jag bara nämnde för kanske två månader sen att "Den här barnvagnen vill jag ha". Men, är det inte lite tråkigt att få en barnvagn i julklapp? Och den lär ju vara för dyr för min familj? Annars vet jag inte vad de hittat på. De brukar inte ha så bra fantasi.
Nåja, det ordnar sig. Det viktigaste är inte julklapparna - det är julgodiset!

Johans födelsedag

Igår fyllde Johan 23. Hipp, hipp, hurra för honom.
Jag satt på styrelsemöte hela kvällen, som fortlöpte i fest, som jag såklart höll i. Halvtio bad jag LJ ta kassan en stund, så sprang jag till ICA och köpte födelsedagspresenet. Vid midnatt bestämde sig de sista för att gå hem. Skönt. Andra dagen i rad jag kom hem efter midnatt. Och ikväll är det personalfest, så risken finns att även ikväll blir sen.
När jag kom hem hade Johan just gått o lagt sig, så han var vaken. Då fick han sin present (inslagen i en affisch jag hittade på kontoret). Han tittade på den och tyckte: Åh, vad kan det vara? En Paradisask, kanske? (Jag vill påminna alla läsare att jag har minuspengar just nu och därför inte kan lägga så mycket pengar på presenter.) När han öppnat och såg att det var en paradisask sa jag lite buttert:
- Kunde du inte gissat att det var en Aladdinask, kanske?
- Nä, du tycker ju inte om den mörka chokladen.
GAH! Jag tänker bara på mig själv. Klart jag köper den choklad jag tycker själv är godast. Jag är väl ingen dummer. Fast det känns ändå bra att Johan känner mig så bra. Inte alla killar som lärt sig vilken ens favoritchoklad är. Fast jag har ju heller aldrig bott ihop med nån annan kille.
Nåja. Nu måste jag vara på jobbet om 25 minuter, så jag måste tempotugga frukostmackorna.

Snacka om fel inställning

Om jag är ensam och ogift om 15 år, då ska jag också fria till fem personer om dan. Som jag träffat på gatan. Som jag försökt ragga upp med en usel raggningsreplik. Och när jag hållt på med det i tre år utan att någon svarat ja, då ska jag konstatera att anledningen till att jag är ogift är att jag är fulast i världen. Inte att jag är dum i huvet.

Bra vs dålig söndag

En bra söndag är en dag då man kan sova så länge man vill. Då man inte behöver jobba. Då man inte behöver vara arg på folk. Då man får ligga i soffan och äta chokladpraliner. Då man, om det är fjärde advent, får julpyssla och julmysa. Då Johan också är hemma så man kan kramas.
Idag är en typiskt dålig söndag.

Jag som ekonomiminister

Det finns vissa jobb jag inte ska ha. Alla som innefattar nån form av ekonomiskt sinne hör dit.
Igår tänkte jag kolla hur mycket pengar jag hade kvar på kontot: MINUS 145 kr. Jag visste inte ens att jag kunde ha minus. Så himla dåligt. Johan fyller år på måndag, och det är ruggigt svårt att köpa presenter för minuspengar.
Jag lyckades skrapa ihop lite pengar iaf. Jag hade en 25 krs bonuscheck på ica, 10 2-krs petflaskor och en trisslott med 50 kr vinst på. Så efter jag jobbat idag går jag till affären och köper smör, bröd, mjölk OCH EN STOR PÅSE GODIS?? Hur jävla smart är det? Har man hundra kronor och fem dar kvar till mer pengar ska man inte köpa godis. Då ska man köpa potatis.
Folk säger att jag måste bli vuxen när jag blir mamma. Eller rättare sagt att jag blir det automatiskt. Att jag då kommer bli vuxnare än de andra som inte är förälder, fast de egentligen är äldre. Och då undrar jag: när jag väl tryckt ut ungen, kommer jag då automatiskt få bättre ekonomiskt sinne, förstå hur man väljer den bästa försäkringen och kunna avgöra om en röd fläck på huden är normal eller livshotande? Eller finns det nån kurs man kan gå? För jag är inte helt säker på att jag automatiskt kommer bli vuxen om sådär fyra månader bara för att jag blir mamma.
Jag får hoppas att Johan blir vuxen. Så gör jag! Han har faktiskt redan blivit lite vuxnare, stoppar pengar varje månad på ett sparkonto. Det är vuxet.

Dagens fråga

Spelar Linda Skugge World of Warcraft? Varför tycker hon annars Linnas krönika är bra? Jag förstår inte. Hur skulle Skugge ha tid med wow, om hon samtidigt är pedant, har ungar som hon pysslar med och tar med till isbanan, skriver en roman och typ 1000 krönikor i veckan?
Jag hinner inte ens med ett heltidsjobb, städning och dataspelande. Idag skulle jag städa. Jag har kört en diskmaskin. Ja, och så har jag lagt några gamla tidningar i pappersinsamlingen. Städning, jo pyttsan.
Fast hon kanske lärt sig ransonera: bara 30 minuter i taget, om jag inte kör en instans. Höhö. Jag har spelat i sex timmar idag, helt utan instanser. Och jobbat i tre. Men så är det ju lördag.
Imorgon är det söndag. Då har Johan tänkt att vi ska fixa i hemmet. Fast jag måste inventera. Och ska på julmys hos Sara på kvällen. Han får fixa själv. Som om. Han kommer spela wow. Jag känner ju honom.

Så ja

Hoppla, ha. Jag har inget att skriva.
Har ätit pastejmackor med oboy o städat lite här hemma. Nu ska jag till jobbet. Roligt, roligt.

Bara två veckor kvar

Idag bestämde jag mig för att inte gå hem förrän jag är klar med alla redovisningar (dvs alla, inte bara dem som redan är försenade), så jag kan ägna mig åt allt annat fix som behövs till inför personalfest, nyårsgasque, julen och såklart överlämningen - lära Lotti ALLT jag kan.
Så sitter jag här i bästan ro och har tagit tag i högen med papper. En hög hög. Då kommer den pubansvarige och säger "Det blir lite problem med livespelningen ikväll, för de använder pa-t och högtalarna på övervåningen". WHAT? På övervåningen?
Som läget låg var alltså pubens ljudutrustning uthyrd till övervåningen. Har nån sagt det till mig har det gått mig förbi. Men jag fick tag på Chris (hjälten) och Viktor (experten) var också i huset så de hittade lite grejer uppe på vinden.
En timme gick väl åt till det. Men det är väl det som ändå varit det bästa med jobbet. Det oförutsedda? Tänk vad trist om allt bara handlat om rutinarbete och pappersproduktion. Men just ikväll hade jag gärna sluppit springa i trappor med högtalare.
Två veckor kvar. Sen är det nån annans problem om högtalarna är dubbelbokade. Fast då kanske nån ringer mig i panik och jag kan vist och klokt svara på hur de ska lösa problemet. För jag vet ju hur man fixar högtalare nu. Och allt möjligt annat.
Jag är så klok och vis. Och törstig.

Narnia

Johan var på luccevaka på biografen och skulle få se tre smygpremiärer. Han var helt inställd på att få se narnia, åh vad jag blivit avundsjuk då (även om jag känner på mig att det kommer bli en titanic/kalle-o-choklad-fabriken-film, dvs stora förväntningar drar ner en bra film) och kanske king kong. HAHA! Vad fel han hade.
Han fick se nån jessica alba-dykfilm (flipper goes vuxen), nån wallander-film och en film som ingen hört talas om och heter storm. En gång dejtade jag en kille som hette Storm. Jag var tvungen att ringa hans kompis efter nån vecka för att fråga vad han egentligen hette i förnamn. Fin anekdot, den ska jag komma ihåg.

Alldeles för personligt för att vara en blogg

Förstår inte hur jag ska lyckas vara glad till torsdag nästa vecka. Så det är jag inte.
Istället ber jag er som läser bloggen att INTE fråga mig och ungen börjat sparka än. Svaret är nej. De flesta förstföderskor känner rörelser vecka 18-20, jag är i vecka 24 och har inte känt ett scmack. Jag vet inte om det är ett drag hos gravida att de blir helt sjukt oroliga, men jag är just nu inställd på att barnmorskan på torsdag ska säga "Ojsan, hoppsan, den var visst död". Förlåt att jag skriver det, men det är exakt den sinnesstämningen jag har just nu.
Och att då ha överlevt luccegasquen, där jag fick frågan av säkert 15 personer, tycker jag är en bedrift i sig.
Johan och jag ligger och pratar med magen, och knackar lite och ibland dricker jag kallt vatten (har hört att det ska få fart på ungen) och hoppar jättemycket, för att sen ligga helt still på sängen och försöka känna nåt. Men icke.
Den här totala rädslan för att nåt ska vara fel går inte att förklara för människor. Johan är också orlig, mest för att jag är det tror jag. Jag vill bara att det är torsdag så barnmorskan kan säga att den andra barnmorskan hade fel, att de allra flesta aldrig känner av barnet över huvud taget.
Och det blir ju inte bättre av att på ultraljudet låg ungen helt stilla. Så min reservplan är att ungen lever men är förlamad. Fan, jag är ju helt hispig.
Så för att återgå till början: snälla fråga inte. Jag kommer vara i extas och bara gå och sjunga om ungen bestämmer sig för att byta ställning, eller börja sin karateträning, som alla andra blivande mammor går och klagar på.
Åh, när jag ändå ber: nämn inte det här inlägget. Bara läs och begrunda. Så skrattar vi allihopa åt det här inlägget nästa vecka när jag vart hos barnmorskan.

Bedövad

Härligt. Mitt ansikte är helt avdomnat. Jag kunde få mer bedövning om jag ville, tyckte tandläkaren. Det hade just sett snyggt ut.
Men det här är ju jobbigt ju. Ringde ett samtal och sluddrade fram en beställning på linne. Och jag tror bedövningen räcker in i hjärnan också, för istället för att förklara hur det egentligen var hittade jag bara på. Kvinnan bad om mitt telefonnummer och lät som hon skulle börja gråta. Det har aldrig hänt förr. Hade min hjärna funkat hade jag ju kunnat säga att jag EGENTLIGEN inte behövde linnet i morgon, utan torsdag går också bra. Men de har ju vanligen leverans på onsdagar. Äsch, som om nån bryr sig om hur linne-tvättningen fungerar på den här nationen.
När jag varit så duktig och lagat min tand ville jag ge mig något fint. En kofta! Men det görs inte koftor för gravida tjockisar. Även om man är gravid ska man vara smal. Och tröjorna på tjock-avdelningen tänker sig att man ska vara större överallt, inte bara magen.
Så det blev ett wienerbröd och en chokladboll istället. De bryr sig inte om hur tjock man är.

Vad hände?

Någonstans efter allt är bra, jag är oövervinnerlig, tralalala så bara brakade det. Jag märkte att jag hade lite halsbränna. Men efter ett tag, det kändes som jag skulle kräkas bara jag böjde mig ½cm framåt. Kväljningar och annat ledde till yrsel.
Så jag bad Lotta, den pärlan, att ta mötet kl 18 och det skulle hon göra. Så istället för att vara på möte äter jag micrad matlåda i hemmets lugna vrå. Får jobba desto ambitiösare i morgon. Bara jag mår bra då. Det är kvällar som dessa som gör att jag tvekar på om jag ska orka ända till 1 januari. Men, jag har ju klarat jobbet hittills.
Usch. I morgon är det tandläkaren. Det hade jag förträngt.

Tomtarnas befrielsefront är tillbaka!

Bara så ni vet var förra inlägget mitt 200-ade. Åh, vad jag bloggar flitigt.
Iaf så är trädgårdstomtarnas hemliga befrielsefront tillbaka. Helt fantastiskt att Svenskan har detta näst högst upp i remsan till höger på första sidan. Där har man väl typ viktiga nyheter? Det lär iofs flyttas ner snart.
Det var ju ett par år sen man hörde från de där kidnapparna sist. Men det är kul att det blivit lite av ett tema som används: Amelie från Montmartre, den där boken som jag tror heter Pompeji. Trädgårdstomtar har blivit något som hör till... jag vet inte... kulturhistorien kanske.
Snacka om lyckat practical joke. Nån joppe måste ju nån gång på en pub suttit med sina kompisar och skämtat om att han skulle stjäla grannens tomte. Och sen har fler tagit efter. Underbart.

Jobbe

Hittills en bra dag. Har skrivit tenta. Hemma har jag kört 2 diskmaskiner, städat och hängt upp saker. Fixat julfint i hallen (igår bytte vi grejerna i badrummet mot röda grejer, ett rum i taget...) Duschat.
Och varit på jobbet. Måndagsmöte, beställa grejer. Och det viktigaste av allt. Jag har ännu inte börjar stressa upp mig. Har personalmöte kl 18. Innan dess har jag mycket att fixa. Men hinner. Och sen har vi tentafest i puben kl 20. Så jag hinner med lite pappersarbete innan dess.
Johan ska på lucia-bio, tre filmer som visar från kl 22. Så jag är ensam hemma ikväll. Ska städa lite mer och äta pepparkakscheesecake som Johan bakade igår. Och imorgon har Johan tagit ledigt från jobbet, så då ska han tvätta.
Hoppla, nu måste jag kolla upp vilka champagne-glas vi har på det här stället. Någon (faktiskt inte jag den här gången) lyckades slänga en back i golvet i helgen, så vi har inte så det räcker till 130-personers bröllop på lördag.

Fy fan vad jag är bra

För jag har skrivit en tenta, för jag har skrivit en tenta, för jag har skrivit en te-entaaaa.
FY FAN VAD JAG ÄR BRA!

Tenta

En timme kvar, sen börjar tentan. Lina var här igår och åt godis och tentapluggade lite. Vi har stenkoll på läget, hon och jag. Både tänker vi skriva tentan på max 2 timmar (av de 4 vi har på oss) och sen göra viktigare saker. Jag ska tex duscha, för det hinner jag inte om jag ska lyckas ta mig ut till Gimogatan till 9.
Uppmaning åt alla: håll era tummar och tår, så ska vi se att allt går bra. Annars har jag en chans till i mitten av januari. Och till dess borde jag ju åtminstone ha hunnit läsa kurslitteraturen.

Den bästa morgonen

Så himla bra morgon jag haft.
Både jag och Johan vaknade vid 8, vilket är väldigt konstigt. Låg o gosade lite och pratade. Det hinner man ju inte på vardagarna, eller på helgerna om man varit ute och festat, för då vaknar man ju försent.
Vid 9 hoppade Johan i duschen och sen värmde han tomtegröt åt oss till frukost. Sen åt vi tomtegröt och sen skulle han iväg och fixa med nåt. Då duschade jag och satt lite framför datorn, innan jag begav mig till jobbet vid halvtolv.
Alla dagar borde börja så lungt, och med gröt till frukost. Idag klarar jag vad som helst.
Nu måste jag springa till systemet och köpa dessertvin till ikväll.

Dumma folk

Så hade jag panik för snapsen. Igår, minns alla läsare. Men inte hade jag köpt för lite snaps inte. Utan barchefen hade redan ställt in i frysen. Men nu har vi snaps så det räcker till personalfesten också. Gah!

Håret

Nu är jag 450 kr fattigare och håret ser ut som... en buske. Ungefär. Egentligen ganska fint, skulle kunna gå runt så här på tex en fest när håret ska se fixat ut. Men en helt vanlig dag, när jag helst bara ska gå runt och städa och fixa växel på nåt magiskt sätt, ja då kan jag nog se lite tråkigare ut. I morgon hade den här frisyren varit perfekt. Men då kommer jag inte orka fixa håret.
Vill nån se hur fin jag är i håret får ni kolla idag! Annars blir det inget av med det.

Skjut mig baklänges i en liten vagn

Jag har glömt ordna växel och glömt köpa snaps och dessertvin till helgen.
Jag slutar jobba om tre veckor, dvs jag har jobbat med detta i fyrtinie veckor. Här har jag skött mig ganska bra hela tiden, och nu gör jag alldeles korkiga grejer. Det blir jobbigt. Nu skickade jag iofs Stocken och Amanda till systemet och köpa en låda OP. Och hittade 15 50-lappar i en låda. Det mesta ordnar sig ju. Men så mycket lättare om jag inte klåpade mig.
Nu ska jag hitta på en ursäkt att få gå hem. Att jag får snurr i huvudet och tror jag ska svimma borde duga. Å andra sidan har jag inte ätit idag, så det kan ju bero på det. Ingen lunchrast, så jag har alltså jobbat i 8 timmar i sträck. Hade iofs en sitta i soffan och äta choklad och snacka skit-paus förut. Jag vet - jag äter, så ser jag om jag känner mig bättre sen. Gud, vad jag är smart!

Vonkan goes Skugge

och berättar om sin nära-bajs-upplevelse.
Idag har vi städdag. Det är bra. Då städar man och det blir fint. Vi hyrde en stor bil och körde iväg med grejer till grovsopen och miljöstationen. Duktigt.
Ute vid parkeringsplatsen har vi haft en liten soptipp, som nu skulle få åka med bilen till den riktiga soptippen. Där stod några trasiga stolar, en skruttig pall och en soptunna med trasiga moppar i. Denna var vattenfylld, så jag vände upp och ner på den för att tömma. Då känner jag lukten. Lukten av bajs. Utöver vatten och bajs ligger lite annat skärp (plastpåsar, handskar, en ölflaska) men när man tittar noga ser man det fina utsmetade bajset. Mmmm.
Så jävla äckligt! Nån människa måste ha tyckt att vår tunna var lagom hög att sätta sig och skita på! Det händer lite då och då att vi hittar bajs i trädgården. På trappan hittade vi en hög en gång, och speciellt utebaren är ganska populär. Man har tak över huvet, ingen insyn, och har man riktig tur står där lite torkpapper också.
Bajs är äckligt. Men nu fick det åka i en svart sopsäck ut till soptippen. Där gör den mer nytta än bredvid parkeringen. Sådesså!

Stressade människor

Kan inte folk behålla sin stress för sig själva. Jag har nog med min egen. Kommer klappa till nån snart.
Nej, nu har jag inte tid att skriva mer.
*springer nån annanstans*

Dravel

Är det bara jag, eller har min blogg stagnerat? Jag skriver ju bara massa dravel.
Jag var ju så duktig i början och skrev små betraktelser över händelser i Uppsala, i Hollywood, på nätet. Nu skriver jag bara om mitt hår och andra tråkerier. Alla som sett mitt hår vet att det inte är så mycket att tjafsa om. Det sitter där på huvet.
Mitt försök till bilder i bloggen har också misslyckats. Johan skulle iofs önska sig en digitalkamera av sina föräldrar i julklapp. Och snart ska jag koppla in scannern till Johans dator. Då kanske det blir bilder.
Äh, nåt skriver jag ju iaf. Trodde där ett tag att jag skulle sluta helt, när jag började spela wow.

Jippi

Nu börjar det.

Beslut

Ska jag dra ner på stan och köpa en kofta?
Eller ska jag fortsätta jobba i en timme till till mötet börjar?
Öh.
Vill helst gå hem och sova, men det var inget alternativ, va?

Doh

Borde boka frisörtid. Tuggar på luggen. Klippte jag av den så den inte nådde in i munnen borde ju problemet vara löst. Inte så konstigt om jag är kvar i det orala stadiet. Jag använde aldrig napp eller sög på tumme när jag var liten. Så jag tar igen det på mitt stackars hår nu istället.

Dum dum sill sill

Jag är nog ganska pantad. Det är klart carlsberg kommer kl 10 på tisdagar. I vanliga fall får jag leverans på torsdagar mellan 12-14. Men var denna vecka tvungen till en extraleverans. Det är klart den kommer 10. Så dum jag är. Varför trodde jag att jag hade rätt till sovmorgon bara för att jag ska jobba halva natten? Åh, dumma, dumma mig.
Nåja, supersöta jul-ansvarige Mano tog likt tomtefar emot leveransen medan jag duschade. En stor julpuss till honom! Ringde sen och kollade att allt gått bra, och det hade det. Så nu är jag just klar med frukostätandet. En vända på stan för att fixa lite prylar, sen ska jag börja jobba.
Åh, vad roligt!

Lång dagar

Den som sa att svenska vinterdagar är korta ljög.
Sju gick jag upp. Det är alldeles för tidigt. Åtta satt jag i skolan. Trodde jag skulle somna, och funderade på att gå hem i pausen. Istället köpte jag en delicatoboll och en cola light - socker och koffein! Var mycket piggare på andra halvan faktiskt. Räckte till och med upp handen och sa nåt.
Sen gick jag i affärer lite och kikade. Usch, vad jag skulle vilja vara rik. Men inte så mycket, för kl 11 var jag ju tvungen att vara hemma. Gjorde lite matlådor och städade lite medan telefonmannen härjade runt. Startade även en söt tauren hunter på wow.
Var på nationen ca 1330 och har jobbat, jobbat, jobbat. Hade ju tänkt göra en mindre raid med Lotti i helgen och göra allt som borde gjorts. Men varken hon eller jag orkade. Så vi satt idag och tempogjorde redovisningar. Den ena sa siffrorna, den andra pangade in dem i datorn. Det gick faktiskt fortare då.
Sen vid 17 kom massa folk hit. Tror vi var kanske sju personer inne på 3Q-expen. Jag åt en pizza och försökte prata med folk och göra redovisnignar samtidigt. Sen var det klv-möte kl 18. Gick bra. Sen panik och kris och inte roligt i puben. Men med mitt övernaturliga lugn och min oändliga visdom löste jag även det. Åtminstone temporärt.
Och sen nån gång idag kom jag på att jag har hand om en uthyrning på fredag. SMART! Så nu har jag suttit och ringt och bönat och bett folk att jobba. Lite klurigt eftersom 50% av alla har tenta på fredag, resten har på lördag, och är det någa kvar har de tenta på måndag (liksom jag!). Men nu verkar det ha löst sig. Magiskt.
Har ju bara jobbat i sex timmar, men jag är värd att gå hem ändå. I morgon blir låååång dag. Ska försöka att vara här inte innan 12. För kommer jag 12 blir det ändå bara en... ja, jag måste jobba till 02 imorgon, så... 14 timmars dag. Minst. Så det blir jämnt på slutet.
Och på onsdag skola klockan 8.
Nej ni. Korta dagar har vi inte i Sverige, iaf inte påUplands.

Självterapi i bloggformat

Jag tänker att om 3 år är allt som just nu irriterar mig, gör mig ledsen, det onda i magen kommer vara helt bortglömt. För det är ju så, att man glömmer. Och kommer jag det fortf nagga i mig beror det på att jag inte tagit itu med saker, utan försökt glömma, låta bli att ta tag i.
Jag har ansvar för mitt eget liv och mitt eget välbefinnande. Jag har inte ansvar för andras välbefinnande, och bara för andras liv till en viss gräns.
Att ta tag i jobbiga saker innebär att jag kan lägga dem bakom mig.
Jag kan - jag är inte rädd.

Äh, det funkar inte. Nu går jag hem och på vägen en stor godispåse. Det funkar.

I väntan på telefonmannen

Nu har jag ju bott med Johan i flera månader, men min telefon har stått kvar i studentrummet. Men nu har ju Adde flyttat in där, så han vill ha telefon så då måste ju jag flytta min.
Enklare sagt än gjort.
Efter 10 samtal till telia som jag aldrig orkade vänta ut satt jag tillslut tillräckligt länge för att få prata med en människa. Men då vi inte kunde luska ut exakt var jag bor har de skickat hit en tekniker. Så han kommer hit snart och ska koppla in min telefon.
Han skulle komma vid 11, men ringde fem över och sa att han kommer om en kvart. Borde ägna tiden åt att städa lite. Men vad fasen. Det ser ut så här hemma hos oss.

Idag blir en stressig dålig dag. Har redan ont i magen. Nu får telefonmannen komma så jag kan göra nåt bättre än vänta på honom.

Olyckligt kär

Usch och fy och attan.
Köpte amelia jul och blev däri kär i en alldeles underbar klänning. Perfekt till lussegasquen. Sååå fin. Jag tänkte lite att ja, jag ska ju ändå till Stockholm i helgen den lär ju finnas där. Så jag började kolla på nätet efter återförsäljare för Pepe jeans, som klänningen kom från. Men jag hittar ingenstans, utom i Göteborg.
*gråter*
Jag har verkligen kollat varenda mammabutik i hela stan (utom den enda specialiserade, men den är rackarns dyr, har jag hört) efter nåt snyggt. H&M har faktiskt inga snygga, Kappahl inga alls, och Lindex inte snygga kläder heller. Jag hittade iaf på lindex igår snygga byxor (såna med resår OCH som sitter under magen, att det ska va så svårt att fatta att det är såna jag vill ha). Hade tänkt ha dem under klänningen. Men nu tycks jag bli tvungen att hitta nån annan överdel.
Katten också!

Mer om folk

Medan jag kommer ihåg:
I tisdags på lektionen avbröt kvinnan som inte behöver nån ordbok lektionen i typ 3 minuter, för att hon inte förstod ordet "samt". Hon trodde det betydde sant, och fast läraren förklarade att det betydde ungefär och, dessutom, ja så fatta hon inte. Eh, så om du läser min blogg, knäppa kvinna: Du behöver en ordbok.

Nu ska jag äta Karins lasagne med julmust. Lite konstig blandning, men pepsi maxen var slut på ica (det var den aldrig på lutis, lutis är bättre än kvarnen), så det får funka.

Vilken härlig dag!

Åh. Nu är det december. Det betyder: en månad till friheten! (Okej, egentligen har jag min sista grej 4 januari, men men.) Sen ska jag vara leeeeeeeeeeedig! För skolan lär ju inte dra igång förrän mitten/slutet av januari. Hallå? När var jag ledig SÅ långt i rad sist? Åh, vad härligt.
Sen kan man även fira att ungen i magen inte längre räknas som foster utan som barn. Det ni. De har bara bestämt nån dag i graviditeten när det byter epitet. Och nu är det bytt. Så nu har jag ett barn i magen och inget litet fjuttfoster!