När verkligheten knackar på

Jag antar att ingen reagerat på att en man "väster om Stockholm" blivit skjuten. Själv reagerade jag omedelbart, eftersom ön där det hände är min barndomsö, där jag bodde i 20 år. Kollade snabbt alla nyhetssidor och fick veta att det hänt alldeles bredvid en av mina badplatser. Det var en av mina kompisar i mellanstadiet, början av högstadiet, det var bara några hundra meter från "hennes" badplats. Eftersom jag växt upp på en ö hade så gott som alla kompisar en badplats någorlunda nära.
Det blir nog lite som man tänker "oj". Så vill jag veta varför, och vem, osv. En man i 50-års åldern, som min pappa, sköts. Kan det ha varit min kompis pappa? Bor de kvar där? Såna här saker gör att man skakas om lite och tvingar en att ta kontakt med de där kompisarna man tappade bort när man flyttade hemifrån.

Poker

Jag vet inte hur länge det hållt på, men så länge jag varit 3Q på nationen (dvs sen 1 januari i år) har man då och då i puben hört folk "Eh, ska du med och spela poker". Jag har inte riktigt förstått tjusningen med folk som säger check, och fold och knackar i bordet. Och hur mycket är markerna värda? Egentligen? Och slår stege färg, eller hur är det?
Därför vände jag såklart Celebrity Poker ryggen när jag först såg det. Men nu: jag älskar det! Jag tittar tom på reprisen. Jag kommer liksom ihåg att det där sista kortet är ett ess, så att snubben som gått all in kommer klara sig. Men det är spännande ändå!
Tror man brukar spela om en hundring... Alltså i verkliga världen. Man kanske skulle börja spela, iaf...

Allsång

Det är fantastiskt hur intresserade våra tidningar är av allsången, och då måste ju jag visa mitt intresse också. Speciellt roligt tycker jag det var med Carola och blommorna. Ingen har väl missat att hon drog upp en planta (såg ut som vita prästkragar ungefär) med rötter och jord och slängde ut i publiken. När jag och Johan såg det gapskrattade vi och började skämta om morgondagens rubriker: "Blomchock" trodde vi båda på. Tyvärr hade vi lite fel. På löpsedlarna nästa dag kunde man nämligen läsa om "Bröstchock" och "Blomattack". Nåja, close enough.
Nåja, gången därpå missade jag allsången på tv. Snyft. Men jag kunde ju då läsa i tidningen dagen därpå, och det fanns massor att läsa. Kanske mest om hur folk "häcklat Carola". Jag läste lite och tänkte: "jaha det verkar ju hemskt". (Tyckte själv att det var ganska oskyldigt med blomkastningen...)
Sen i måndags natt råkade jag se reprisen av häcklandet. Det var typ två personer som jag säkert borde veta vilka det är, men det gör jag inte som säger typ "Förra veckan trillade det blommor på publiken när de sjöng Den blomstertid nu kommer". ÅH NEJ! Värsta häcklet! Stackars, stackars Carola.
Tycker överlag att tidningarna ibland är lite smådåliga. Som att de kan göra värsta nyheterna av tex ett Sommar-program (som de ju gjorde bl a med Marit Bergmans) och får det att låta som de kommit på värsta scopet. Så har de egentligen bara lyssnat på ett radioprogram och refererat/citerat det. Morr.
Idag stod det iaf inte så mycket om allsången i tidningarna (jag läser för övrigt bara SvD som riktig tidning, resten läser jag på internet). Däremot fick det stå på löpsedlarna att "Superstjärna fick inte sjunga allsång - stoppades av SVT", eller nåt sånt. Det var Amy som inte fick sjunga allsång. Läste man inne i tidningen stod att hennes allsång fick utgå pga tidsbrist, men det är ju faktiskt sånt som händer. Vill för övrigt prisa Amy något enormt. Hon har säkert varit med i någon idol-tävling, så därför ogillar jag henne, men hon är ju jätteduktig. Hon har fantastisk röst och härlig karisma och är typ... 13? Okej att hennes viftande med armen knappast kan räknas som värsta koreografiska mästerverket, men ge tjejen en chans och hon kan nog bli den superstjärna löpsedlarna hävdar att hon är.
Nu ska jag mumsa vidare på mina lakrits-stångar.

Lägesrapport

Jag har ju varit borta sen i fredags, så jag tänkte det var dags med en liten lägesrapport.
Har varit på jobbet sen ca 13 idag. Har styrelsemöte 19. Men jag kommer nog komma hem till Extreme Homemakeover kl 21. Iaf hoppas jag det. Jag har, hör och häpna, gjort alla redovisningar för juli. Och det är ju inte ens augusti än!
De som var hemma över helgen har jobbat på jättefint i puben. Den är så gott som färdigmålad. Hela puben har blivit grön, men behöver ett lager färg till. Korridoren upp mot huset har blivit vit, och behöver alltså två lager grön färg. Men det känns inte helt oöverkomligt att hinna till måndag. Större problem är att vi inte har några lampor. :/ De snygga vi tittat på kostar mer än 2000 kr styck, och det är mer än vi har råd med (typ 30000 totalt). Får nog köpa några fula standardsaker från IKEA.
Lotta har blivit helt galen. Hon har tagit alla Addes saker och slängt i två arla-backar. Men hon har jättefin ordning på sitt skrivbord, så nu ser det ut som jag vore boven i det här rummet. Jag har ju alltid sett städad ut i jämförelse med killarnas skrivbord, men nu blev jag slarvmajan. Vi får se hur länge Lotta orkar hålla ordning.
Jag, Karin och Sara var även och mumsade choklad på det nyöppnade "Chokladcaféet". De har egen tillverkning av praliner nere i källaren och man får gå ner och kolla. Inte så bra med ett chokladkafé två dörrar från jobbet, och ca 100 m hemifrån. Men de kommer nog få några stammisar. Deras kladdkakor var himmelskt goda. Sjutton också! Jag som skulle bli smal och vältränad och sluta äta choklad. Tusan!
Nu måste jag gå och ta hand om tvätten. I den frenetiska städorgie Lotta påbörjat har även jag hängt på ett hörn och tvättat handdukarna på toaletterna samt gardinerna. Har nog inte gjorts på ett år = äckligt.
Om det är flera som läser här får ni gärna skriva en kommentar. Vore roligt att veta. Kanske om jag får lite mer fritid att jag kan lista ut hur man länkar en gästbok hit. Till dess funkar kommentarerna bra.

Gudfadern

Såg att Gudfadern gick på tv igår och eftersom jag inte sett den tänkte jag att jag skulle passa på. Orkade dock bara kolla med ett halvt öga. Det andra ägnade jag dels åt att spela sims2, och dels kom Johan över i någon kvart så den ägnade jag åt att prata med honom. Inte så mycket pussas, jag hade ätit leverpastej (han är vegeterian) och han snusade. Så det var inte så mysigt att pussas tyckte varken han eller jag.
Förstår inte varför filmen ses som värsta bra. En kille med underbett och sned mun som pratar långsamt. I och för sig måste jag hålla med om att han var lite cool, och folk som dör är ju alltid roligt. Nåja, jag hade kanske gillat dem bättre om jag kollat med två hela ögon.
Dessutom verkade han killen vettig från börja. Och sen sköt han dem på restaurangen. Det var ganska snyggt. Sen åkta han till Italien. Så träffar han snygg tjej, och man tänker "Wee det ordnar sig". Men icke. På slutet blir han gudfar. Åhh, så jobbigt.
Men det var ganska coolt med hästhuvudet i sängen. Jag satt i sängen och hoppade av förtjusning (det var under den kvarten Johan var hemma hos mig). Ska kanske hyra den igen någon gång och vara lite mer koncentererad. Till dess ger jag den ett ganska lågt betyg.

Oj.

Kollade just mitt saldo, har 200 kr på banken. Inte så bra. Hade ju inte gjort så mycket, får ju mer på måndag. Men jag åker till Finland i morgon. Över helgen. Kommer hem sent söndag. Hur sjutton ska jag klara detta? Hoppas verkligen att Karin, som jag åker med, har pengar. Annars blir det struligt.
Det blir nog inte så mycket taxfree-sprit. :)

Horizon

Mitt i all "jag känner mig dålig och ynklig-stämning" inser jag att jag faktiskt får lite gjort. Inte jag personligen men mitt kall är ju egentligen att vara katalysator så att saker och ting runt i kring blir gjorda. Gick in på Horizon-hemsidan, och insåg att den uppdaterats. Och på Horizon-mötet i måndags kom vi också framåt i arbetet. Jag hoppas hoppas hoppas att klubben kommer gå bra i höst. Den har förutsättningar att bli det: det finns ingen annan house-klubb i Uppsala, iaf inte inom studentvärlden, vi har bra dj-s, bra rykte från puben, superfina lokaler efter renoveringen, snart ny ljud- och ljusutrustning, folk som är beredda att tapetsera stan med affischer.
Hoppas verkligen att det blir bra.

Apati

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Karin är värsta ninjan, var här vid halv tio så när jag kom vid 13 var hon redan klar med den ekonomiska rapporten. Efter det har jag pratat lite med Lotta som hade typ 100 idéer om hur vi skulle fixa. Men jag orkade inte.
Jag och Karin var en vända ut till Boländerna och köpte färg samt en dammsugare. När vi kom tillbaka gick Karin rätt ner i puben och fortsatte måla. Jag har surfat lite. Känner för att gå hem och gråta, vilket är helt tokigt.
Jag gick ner i puben för att kolla. Tror problemet är att det känns som om min hjälp inte behövs. Folk håller på med sina egna små projekt. Jag tyckte det var mycket enklare när jag hade ett eget rum som jag målade och donade i. Nu sitter folk i alla hörn med olika färger och penslar på.
Dessutom är jag trött på Johan. Blir irriterad. Jag måste ha misslyckats någonstans. Han sa förut att han var så dålig och jag tyckte det var fel och sa att han ju var jätteduktig och bra. Nu går han och säger att han är bra. Plus att han verkar behöva bevisa för alla hur mycket han orkar jobba. Jag känner mig lika ensam som innan.
Och så har jag ju fixat en liten inofficiell hemsida för alla som jobbar på nationen, där jag tänkt lägga upp info. Ungefär hälften har sagt att det är ett bra initiativ, den andra halvan har typ sagt att de a) kunde göra den bättre själva, b) Niklas (vår webansvarige) kommer göra en bättre sen. Men vad fan. Nu har jag gjort den här nu för att den behövs nu. Men otack är världens lön.
Jag smiter nog hem nu, efter att ha jobbat effektivt ca 30 minuter idag, utan att säga hej då till någon. Tänker inte öppna om det ringer på dörren och inte svara om det ringer på telefonen. Människor är dumma i huvet. Och jag som verkligen trodde att Johan förstod mig, den där gången när han kom med brownies när jag var nere. Så fel man kan ha.

CMR

I och med att jag är Svenska Dagbladet-prenumerant har jag till frukost de tre senaste mornarna fått läsa om Cetntrum mot Rasisms närmast skandalösa misslyckande som organisation. Kolla här.
Första dagen tycket jag nästan det var ett scoop. Som sagt, det enda man kände till CMR för var anti-nogger-black-kampanjen, och SvD:s undersökning visade att de inte använt de 14 miljoner de tilldelats, och de pengar de använt hade gått åt till fina möbler, konferenser och annat.
Sen har de skrivit igår om att någon styrelseledamot brytit mot vallagen (tror jag), och idag att någon annan styrelseledamot erkänt sexuella trakasserier men att man valt att mörka det. Utöver denna information finns ganska precis samma information som tidigare dagar, att man fått 14 miljoner, att man gått på restaurang för pengarna. Att de inte behöver redovisa kvitton (what? härlig bokföring. kvitton är viktigt).
Även om jag tycker SvD dragit den här nyheten lite för långt, i och med att den de senaste tre dagarna fått 2 sidor varje dag ganska långt fram i tidningen, måste jag säga att kritiken tycks välriktad. Bland annat är CMR:s uppgift att hålla koll på "staten" , men det har den inte gjort. Det kan man se i Dagens nyheter , där det idag framförs kritik mot att polisen vet alltför lite om de sk hatbrotten.
Jag vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget, förutom att det verkar som om det finns alldeles för många klåpare högt upp i näringskedjan. Och jag vill visa min irritation över CMR. Det kanske räcker.

Sagoslott i Skärgården

En ö i skärgården, tänk "I Roslagens famn på den blommande ö, där vågorna klucka mot strand". En brygga med några båtar, ett båthus eller två. Nät som hänger på tork efter morgonens fisketur. En bit upp bostadshuset, samt lite småbodar. Det är viktigt. Lite längre bort djuren. Fyra kossor, ett hönshus, så man kan göra pannkakor. En liten miniåker för potatis. Kanske en häst så man kan plöja. Ett växthus med tomat och gurka. Bär som växer på en annan åker, så man kan göra jordgubbssylt till pannkakorna. Äppelträd, och lingon i skogen.
Tänk att vara ensam där, med sina tankar, sina djur och allt det fysiska arbete som skulle krävas. Inte ångest för att inventeringen inte stämmer, och man inte hittat all serveringspersonal.
Dagarna skulle gå åt till att mjölka, fiska, reparera gärdesgårdar (jesus! ett ord jag inte kan stava... det var länge sen sist!), lia hö, laga nät, tjära båten, plocka bär, plocka höns, sylta och safta, hugga ved till vintern, laga taket, beskära buskar, tvätta golvet med såpa.
Det är dagens sagoslott.

Bra flickvän?

You are a Great Girlfriend
When it comes to your guy, you're very thoughtful. But you also haven't stopped thinking of yourself. You're the perfect blend of independent and caring. You're a total catch - make sure your guy knows it too!

Det är kul med internet-test. Speciellt när man får veta att man är så himla bra. :)
Adressen: http://www.yournewromance.com/goodgirlfriendquiz/
Det var dock ett lite läskigt test. Ofta kan man veta vad man ska svara för att få rätt svar, men det här var lite klurigt. Jag är ju lite egoistisk, så jag svarade sanningsenligt. Och det räckte för att jag skulle bli både "independent and caring".

Veckans önskelista

* Internet hemma som funkar.

Det var väl det. Trött på att vara tvungen gå till jobbet för att kolla mail osv. Jag är ju ändå här så gott som varje dag. Så även idag söndag. Väntar på några bröllopsmänniskor som lånat bord, glas osv. De ringde vid tre när de skulle lämna tillbaks grejerna och sa att de kommer i morgon istället. Fine, tänkte jag och gick hem till Johan och åt chips.
Sen vid 18 ringde de och var tvungna att komma idag istället. Så nu sitter jag här och väntar på att de ska komma. Det kan hända snart. Jag tror att jag är för snäll. Johan erbjöd sig cykla ner och ta hand om det, men jag vet inte vad som kommer tillbaka. Det lät på dem som grejerna är odiskade... då får de faktiskt betala mer.
Om man skulle ta och ringa jobbets systemadministratör. Han borde väl kunna felsöka min internatanslutning hemma också? Någon form av internet-utbildning måste han ju ha. Mm.

Stalo - den samiska jätten

Jag vet inte hur många som har samma tur som jag, nämligen att gratis kunna ta del av nationalencyklopdin (stavas som det låter, som min svensklärare i högstadiet sa (puss Gunnel)) på internet (http://www.ne.se). I och med att jag är uppkopplad mot studentnätet i Uppsala har jag det privilegiet. Denna sida har länge varit min största källa till kunskap och upplysning.
Men sidan blir bara konstigare och konstigare. Inget har nog hänt på några månader, men jag ska ge er ett exempel (om jag genom detta bryter mot någon upphovsrättslag ber jag om ursäkt). Ordet stalo får utgöra exempel:

Först kommer information, det man kan hitta i bokvarianten, kan man gissa.
"(samiska stállu, ett ord av oklart ursprung, möjligen besläktat med sv. stål), en gestalt i samisk folktro och folkdiktning. Han beskrivs ofta som ondskefull, särskilt mot samerna, storväxt (figurerar därför också i till den samiska traditionen inlånade nordiska jättesägner) och trollkunnig, men också som dum och lättlurad. Den övernaturliga karaktären betonas särskilt i Torne lappmark och norska Finnmarken. Man har tolkat vissa stalosägner som återgående på historiska händelser och minnen av konflikter med något forntidsfolk. Jfr stalotomt. "
Fint, fingemang, härligt. Trycker man på länken (funkar inte) får man veta lite om någon form av kåta som på något sätt är besläktad med stalon. Helt okej!

Sen kommer en liten ämnesklassificering. Inget att orda om.
Efter det kommer artikeltips. I det här fallet "trolltrumma" och "seite". Jag antar att någon på ne.se tänkte typ "Är de intresserade av stalo måste de gilla trolltrummor också".
Efter det kommer Värt att veta. I det här fallet är det värt att veta att "Romer firar 6 maj". What? Varför är det värt att veta? Okej om det stod att samer firar någon dag. Men romerna? Var kommer de in i bilden.
Sen det kanske konstigaste av allt. Om artikeln inte har någon bild (det kanske är så när de har bild också, vad vet jag...) får man den kryptiska Bilder från andra artiklar. VA? Här vill jag veta hur en sån där stalo-typ ser ut. Så får jag en bild på alrunor? Hur tänkte de då? Har man tryckt på stalotomt-länken blir det ännu konstigare: där får man se en bild av fladdermöss. Hur hänger det ihop?

Men jag antar att syftet är att man inte bara ska gå in på ne.se och läsa, utan istället fortsätta surfa runt. Jag tror att många betalar per tid, och då vill de väl att folk ska stanna längre, och läsa fler artiklar än de från början tänkt. Men jag har ju som sagt tillgång till denna sida alldeles gratis (inte helt dumt vara student, trots allt), så jag kan fortsätta surfa runt på meningslösa ord ingen någonsin hört talas om. Såsom stalo, den samiska jätten.
Kram.

Fulla människor

Mitt arbete går till stor del ut på att fylla människor med alkohol, låta dem lyssna på musik och sedan bete sig odrägligt. När jag inte gör det sysslar jag med personalvård, dvs ser till att de som arbetat med att fylla människor med alkohol nu själva får fyllas med alkohol.
Trots att detta är mitt arbete, det jag gör för att tjäna pengar, finns det nog inget jag tycker är jobbigare än odrägliga fyllon. Om jag själv uppnått en viss fyllhetsgrad (ca 4 ggr per år jag uppnår odrägligt full-nivån, oftast håller jag mig på en halv flaska vin-nivån) kan jag uppskatta dessa människor som slår sönder glas och sjunger Taube-visor. Men annars blir jag bara tokig. Hatar, hatar, hatar dem!
Igår hade de någon typ av dricka sig full-tävling. De hade lovat att inte vara i trädgården, eftersom det är en utskänkningsyta, bla bla. Vid 22 kanske kommer Johan förbi. Full som ett ägg. Lägger sig på mina skor i hallen och garvar "Jag fick inte köpa tre flak öl på Lutis (lokala ica-affären) för jag ramlade framför kassan". Skitkul. Klart som fan han inte fick köpa det, hade ju varit olagligt till att börja med. Jag gav honom två folköl jag hade i kylen och skickade iväg honom (omoraliskt ja, men jag orkade inte med honom).
Sen när jag kommer hit idag för att jobba. Ja, jag jobbar inte så mycket, har fortf ont i halsen, men jag öppnade åt målargänget. Åh! Då har någon haft sönder bordet i entrén, misstänkligtvis någon som satt sig/ramlat på det. I trädgården ligger det massa grejer, det ser allmänt ostädat ut. Sen pratar jag med Helene som har rum som vätter åt trädgården. Då har de spelat sin förbannade irländska musik så högt att det överröstat hennes tv. Och vi som har problem med kommunen pga för höga ljudvolymer i trädgården!
Förbannade, förbannade, jävla puckon. Att min "pojkvän" (som nu pga detta förpassats från alldeles säkert jättekär i pojkvän, till inom situationstecken) var med i det hela gör mig bara mer förbannad. Barnsliga, oansvariga fyllon!

Halsfluss

Hej. Ligger hemma och är sjuk. Har fått mina nya glasögon. Annars inget intressant att berätta.

Veronika är

Det är tydligen populärt att goggla på "någonting är". Jag valde mitt eget snygga namn och fick fram detta:
* Veronika är ung och vacker, har vänner och beundrare att gå ut med, fast jobb och en familj som tycker om henne, men det är ändå något som fattas i hennes liv. Åh, ung och vacker. Tack. Och vänner har jag, men inte så många beundrare väl. Bara en? Har inte direkt fast jobb. Hoppas verkligen familjen tycker om mig. Det som fattas i mitt liv är pengar! Jag vill vara rik!
* Veronika är en härlig tjej och otroligt spontan. Hennes språk är en del av hennes personlighet. Givetvis är språket en del av ens personlighet.
* Veronika är en skön tjej med skin (sic!) på näsan och härlig attityd. Mm, man får lätt skin på näsan om man missar med läppglanset. Tss.
* Veronika är rolig att se och framförallt höra. Tack, jag ser mig lite som en humorklubb, faktiskt.
* Veronika är på inflyttningsfest och jag tar hand om lite olästa mail samt funderar på om jag orkar göra något vettigt alls ikväll. Inflyttningsfest? Är jag väl inte? Och vem tusan är det som läser mail?
* Veronika är hemma och är förkyld för andra dagen i rad idag. Vad? Jag sitter ju på kontoret just nu? Jag är ju frisk som en nötkärna!
* Veronika är vår spralliga 15, snart 16-åring som kämpar med sitt sista år ihögstadiet. Puh. Det var åratal sen jag var femton, nästan sexton. Högstadiet gör jag helst inte om...
* Veronika är ett latinskt/grekiskt kvinnonamn, en sammanslagning av orden vera -resp.icon, med betydelsen den sanna bilden. Det visste jag redan.
* Veronika är kontaktperson för seminarium och webb. Där ser man.
* Veronika är operationsläkare, medelålders och hennes dotter har precis flyttathemifrån. What?
* Veronika är en av de sveriges äldsta cheerleaders. Ehh? Nej.
* Veronika är som ricin olja. Det var väl inte särskilt snällt sagt?
* Max gissar att Veronika är död, hängd troligtvis, och mördaren älskade henne. Det låter obehagligt.

Google hittade tusentals meningar som började med Veronika är, så jag slutar där. Alla meningar stämde kanske inte helt in på mig. :)

Jag är ett träd

Your Element is Wood
Your power colors: green and brown
Your energy: generative
Your season: spring
Like a tree, you are always growing and changing. And while your life is dynamic, you are firmly grounded. You have high morals and great confidence in yourself and others. You have a wide set of interests, and you make for intersting company.

Allt enligt: http://www.yournewromance.com/whatelementareyouquiz/

Farmor och micron

Jag var ju hemma hos familjen förra onsdan för min syster fyllde år. Pappa skulle in till farmor (bor i samma hus) och tala om att vi skulle fika. Han var borta säkert tio minuter, sen gick mamma också dit för att kolla varför det tog sån tid. Sen var hon också borta jättelänge och jag började fundera på om det hänt något hemskt.
Till slut kom dock föräldrarna tillbaka (jag var givetvis för lat för att själv gå och titta) och berättade att farmor köpt en micro. Hon hade sett den på Konsum när hon var där och hux flux köpt den. Men hon vågade inte ta upp den ur kartongen. Jag skriver en gång till så ni verkligen förstår: Hon vågade inte ta upp den ur kartongen!
När farmor sen kom in till oss undrade vi vad hon skulle med micron till. Hon skulle koka vatten, förklarade hon. Då sa pappa att man kunde koka gröt i micron, och jag berättade att man kunde baka potatis. Farmor tittade på oss som vi var knäppa. Kan man verkligen göra sånt? undrade hon. Och det kan man ju.

Ny handväska

Jag var nere på stan och åt idag och råkade köpa en handväska. Jag ser framför mig hur samtliga mina pojkvänner (föredetta, framtida och nutida) vrider sig och suckar fram "En till?". Men den här var så fin. Den är som en genomskinlig påse med en bild på. På bilden är en kvinna med smycken och så står det: "I only fake it so he'll buy be stuff".
I vilket fall när jag betalat stoppade de ner väskan i en plastpåse. Varför då? Hela syftet med en väska är ju att man ska bära saker i den. Varför lägger man den då i en påse? Det är ju bara dumt. Ungefär som de konstiga människorna som stoppar bananer i plastpåsar. De har ju redan skalet som skydd!
Nu ska jag bara komma på vad jag ska ha i den här nyinköpta väskan. Plastpåsar kanske?

Tjurrusning i Pamplona

Nu står det i tidningarna om tjurrusningarna igen. Tydligen är tolv personer skadade. Åh, nej, stackarna! Man får väl tusan i mig skylla sig själv om man ens är i närheten om man vet att det ska komma massa tjurar rusande?
Fast tänk vad förvånad man skulle bli om man verkligen inte visste. Här går jag och äter glass i solskenet KABRAK jag blev översprungen av en tjur. Knasigt.

Bort allt vad oro gör...

Jag var på mäkta dåligt humör igår. Helt oprovocerat, även om värmen och det att jag inte åt något förrän kl 18 kan ha spelat in. Blev nästan otrevlig mot Johan. Stackarn, vi har ju bara varit ihop (nu utan frågetecken!) i tio dar eller vad det blir (borde va lätt att räkna eftersom det var sista juni...). Så han har väl inte lärt sig hur konstig jag kan vara.
Vid 21 när Johan inte visar några tecken på att vilja gå hem och gosa, utan istället glatt fortsätter sitt jobbs om grillmäster och värd, blir jag ännu surare och går hem. Låtsas dock att jag inte är sur. Gråter när jag kommer hem. Tror att jag skrämt bort honom för alltid. Vore inte så otypiskt mig. Efter någon timme när jag inser att jag är dum i huvet skickar jag ett snällt godnattsms till honom.
Döm om min förvåning kl 2310 när det ringer på dörren. Vet instinktivt att det är Johan (vem skulle det annars vara?). Inte nog med att han kommer och säger god natt - han har med sig brownies, käck och pepsi max. Lite stalker-varning, hur skulle han annars veta att jag totalälskar det? Okej, att jag dricker en halv back pepsi max om dan kan knappast ha undgått någon. Och min chokladfetishism (hur fan stavas det?) är heller ingen hemlighet. Men lakrits-käck?
Så säger han typ att han tyckte att jag verkat så nere och att han bara ville se mig le innan han gick och la sig. Sen pussades vi lite och så gick han hem. Och jag satt nöjd och mumsade brownies och tittade på tv.
Inga frågetecken längre, ingen oro längre. Vi är ihop. Han är perfekt. Och jag svävar runt på små rosa moln, utan rädsla för att falla ner.

Bråttom

Igår började nästan alla meningar med "Om jag gifter mig...", vilket lätt händer när man jobbar bröllop. Min enda "Om jag gifter mig" handlade om chokladtårtan som var grymt god. Jag skämtade dock bort den med att säga "Jag tänker ha den här chokladtårtan även om jag inte gifter mig" (från Fågelsången, Uppsala). Jag körde även något skämt på Johan som började "När vi är gifta och har tio barn...". Kommer inte ihåg fortsättningen, förutom att jag blev rädd att jag skrämt honom halvt från vettet.
Nu inser jag att det är något annat jag borde oroat mig för. Nu har han kört några såna där jobbiga uttalanden. Pratat om såna saker som jag inte alls ännu är beredd att prata om, knappt ens på skämt. I alla fall inte när jag är nykter. Bl a sa han ungefär så här: "Du vet där med att gifta sig... Om vi ska göra det måste du träffa mina föräldrar först." Okej, meningen är tagen ut ur kontext, men innebörden! Hallå? Jag har ju sagt att jag inte så gärna träffar hans föräldrar (de bor på andra sidan gatan...), men det har ju att göra med att vi varit ihop (när ska jag börja skriva det utan frågetecken?) i tio dar, typ.
Sen grillar vi ju i trädgården varje söndag. Det hade sin början i våras när alla kom hit och träffades fast puben hade stängt. Då blev det en vana att vi fixade grillning och lite mellanöl tillsammans. Sen har vi fortsatt med det även under sommaren, bara på söndagar, fast puben inte har öppet någon dag i veckan.
Men idag har han bjudit hit sina fyra bästa kompisar! Argh. Funderar på att gå hem. I alla fall ska vi grilla kalvytterfilén vi har kvar sen bröllopet igår. Lite för fint kött för att gå hem och sura. Är ganska sur allmänt på folk. Vet inte varför, kanske värmen.
Kram.

Balans

Jag undrar om det finns någon form av jämvikt i livet som inte går att rubba. Jag tänker t ex på det man brukar säga att summan av ens laster är konstant, vilket jag tolkar som att om man slutar röka börjar man bara äta mer godis istället. Jag undrar dock om teorin går att applicera även på tur/lycka.
Jag har nämligen varit en ganska icke-otursförföljd människa i hela mitt liv. Sen blev jag och Johan ett par (?), vilket måste gillas som ett oerhört stort plus på tur/lyckasidan. Efter det har jag burit mig åt som en klant och massa saker har gått fel. Jag har fått fel fyllning på pizzan, gjort illa mig på rosentaggar, Systembolaget sjabblade bort min beställning och nu senast tappade jag en back glas över mina fötter.
Är det helt enkelt livet som inte tillåter att jag bara går omkring och känner mig lycklig och som den mest tursamma människan på planeten? Försöker livet hålla mig i balans? Något konstigt är det. Jag är ändå ganska lycklig för jag har ju Johan som kramar om mig när saker går fel. :)
Kram.

Tips om diskning

Om någon mot förmodan kommer till en festvåning dagen efter ett bröllop för att städa och då kommer i sina vanilja kläder, dvs t-shirt, shorts och flip flops: HJÄLP INTE TILL I DISKRUMMET!
Jag har just tappat en back med longdrinksglas över mina fötter. Utöver skärsåren på ovansidan som ganska snabbt började blöda stod jag med glassplitter runt hela fötterna och när jag lyfte foten följde inte skon med. Vad gör man?
Efter att ha plockat glas från under foten, från mellan tårna (på ovansidan fastnade inget glas det blev bara sår, bara) är jag fortf säker på att det finns glasrester kvar i mina fötter. Nu måste jag gå och ta reda på oredan i diskrummet.
Från och med nu är det sandal- och flip flops-förbud i diskrummet. Det är bra att vara chef för stället, då får man bestämma såna saker.
Kram.

Summering av bröllop

Efter skumpafadäsen (som knappast kan räknas som en fadäs då vi faktiskt har 5 oöppnade flaskor kvar) hände inte så mycket mer. Sittningen drog ut lite på tiden, dvs lite för många spontantal. Ganska kul, när vi närmar oss det sista. Vi bär ut bröllopstårtan (jättestor, fem våningar + lite extra småtårtor) det är 5 minuter till sittningen är klar och man kan gå hem och pilla sig i naveln (i princip, egentligen var det väl en timme kvar). Då kommer Helene: Jag hittar inte brudparet. Dvs de små gubbarna man sätter på toppen av bröllopstårtan var borta. Men efter lite panik bland personalen, ja, man kan väl säga att gästerna nog aldrig märkte det borttappade brudparet. Det hittades igen.
Jag hade tänkt att vi som slutade vid tolv skulle sitta i ett eget rum och dricka sprit efter middagen. Men så blev inte fallet, alla var trötta och ville gå hem. Latmaskar! Jag började jobba 10, de andra började ca 15. Så jag fick sitta själv inne i diskrummet och dricka vin med diskaren.
Annars var det en utmärkt sittning. Ingenting gick fel, och brudparet var grymt nöjda (och det är ju det viktigaste). Dock hade de tagit i i överkant vad gäller allting. Så vi har två bröllopstårtor, två chokladtårtor, 4 liter hallonsås, ett bleck kalvytterfilé, 5 flaskor skumpa (se ovan), 10+ flaskor rödvin. Det enda som gick åt var korv med bröden som de hade till vickningen. :)

Skumpan räckte!

Bröllopet går jättebra. Tre timmar kvar av sittningen och sen två-tre timmar dans. Det är dock lite jobbigt att bara vara servering. Jag har ju suttit och planerat, men nu lämnat över hela kalaset till hovmästare och barchef. Å andra sidan är det skönt att sluta vid 23 och sätta sig och ta en öl. Bara tre timmar kvar. Hade jag varit ansvarig hade jag ju jobbat tre timmar till. Minst.

Bröllopsfixare, eller förstörare?

Usch. Jag hade allt under kontroll. Allt var bra. Vid 15-tiden kom ICA med rödvinet, den alkoholfria ölen, snapsen, lite annan sprit. Galant.
Sen åkte jag och Helene till Systembolaget, jag hade beställt mousserande vin (30 flaskor), och alkoholfritt mousserande vin (12 flaskor). Orkar inte så noga berätta vad som hände på systemet, men kontentan var att min beställning fanns där, dock inte vinet! Vilka jäkla puckon. Så jag log lite spänt och tyckte "Ja, bröllopsfesten börjar om 24 timmar, vad tycker ni jag ska göra? Finns det här vinet någon annanstans i Uppsala?". Vi hade ju ändå bil. Men nej.
Efter en tår i ögonvrån på mig och en fråga om det fanns något annat bubbelvatten för sådär 75-80 kr minst 30 flaskor gick den trevliga butikspersonen och kollade. Han hittade 24 flaskor av det mousserande vinet vi beställt.
Sen när jag kom tillbaka hit är de första jag möter Karin, samt bröllopsmannen och massa annat folk i köket. Karin frågar direkt "Gick det bra?". Givetvis svarade jag ja, klarade inte av en konfrontation när det var 10 personer som var där. Hade helst velat att bröllopsparet inte var här, då hade jag kunnat ringa. Klarar inte av att erkänna att jag misslyckats med något så enkelt som att ordna skumpa. I alla fall inte ansikte mot ansikte. Men jag kan ju inte ringa så länge de jobbar på i trädgården.
Å andra sidan kan ju knappast jag beskyllas när det är systemet som klåpat sig. Jag beställde vin i måndags. Och de hade ju fått hem vinet, men sen inte lyckats ställa undan det, utan istället sälja skiten. Åh, vilka puckon!

Vill bara att Johan ska komma från jobbet, krama mig och säga att allt blir bra. Jag vill ju inte förstöra de stackars människornas bröllop!

Ännu mer bevis

Nu har jag:
*Beställt pizza åt alla som fixar i puben.
*Ätit pizza (tredje gången gillt, de förra två gångerna fick jag fel sort).
*Burit PA från punkt a (ja, gaderroben är något av en dump) till punkt d.
*Tvingat Ingo att bära ner 13 fat öl från punkt a till puben.
*Öppnat fotolabbet så vi kan ställa in all öl där medan vi målar om.
*Fått ett mail vidarebefodrat från Karin.
*Tagit emot ett telefonsamtal.
*Kollat upp resor till Helsingfors. Dyrt.
*Öppnat biblioteket så vi kan ställa in stolar och bord där.
*Varit nere och pratat med Karin om hur vi ska ta oss till Helsingfors.
Måste med andra ord erkänna att jag åtminstone får lite gjort. Men inte mycket.

Dagens post

*Brev från Stim, som tycker jag ska berätta när vi haft musik här.
*Diplom från grundkursen i livsmedelshygien. Jag blev godkänd! :)
*Två e-post-svar från Karin.

Jag har tråkigt.

Bevis för "arbetsdagen"

Jag har inte fått något gjort! Jag skulle vara här senast 10, men kom först 1030. Har i princip inte gjort någonting. Karin höll på och förflyttade en rosenbuske när jag kom, så jag hjälpte till med det. Resultat: en tagg rätt in i fingret. Ouch!
Sen har jag: burit drygt 10 tombackar från punkt a (garderoben) till punkt b (pantförrådet). Förflyttat 4 europapallar från punkt a till punkt c (under lastkajen). Pratat med de som har bröllopet i morgon. Gnuggat målartvätt på en vägg i puben (ca 30 min). Burit 2 stora högtalare från punkt a till punkt d (utanför köket). Visat man med barn var man kan hitta mopp samt trägolvsrengöringsmedel. Kollat upp de alkoholfria vinerna på Systemet.
På samma tid som jag igår fick en hel månadsredovisning så gott som klar, löner fixade och även lite städning, har jag idag alltså i princip inte gjort någonting. Dessutom är jag hungrig, så det blir nog snart någon form av matpaus (pizza eller burger king, det är frågan). Men jag måste vara på kontoret, för ICA ska leverera 80 flaskor vin, massa öl, 20 flaskor snaps. Och de ringer på telefon när de kommer. Så jag måste vara här. Eller i krokarna.
Kram.

Arbetsdagen

När jag börjar skriva är klockan tjugo över ett om natten. Senast klockan 10 måste jag vara på kontoret. Jag kan lika gärna stanna här framför datorn i nio timmar. Det borde vara lika jobbigt som att gå hem (iofs bara 2 minuters promenad). Och folk kommer komma och ställa i ordning festsalen inför bröllopet klockan 8.
Det är jobbigt att ha så fria arbetstider och ingen chef. Det är ingen som blir arg om man kommer sent, även om medarbetare kanske tittar lite snett om man alltid kommer sist och går först. Nu är det ju inte så.
Men idag tex har jag haft en jättekonstig dag. Kom till jobbet vid 17 (hade varit hos familjen och firat lillasysters 17-årsdga). 1730 drygt kom Johan hit efter att ha varit på jobbet. Jag fixade med några papper till medan han surfade runt och letade lampor. Vid 18 skulle jag gissa gick vi till ICA och sen hem till honom och åt middag. Han sallad och jag pizza. :)
Vi fick efterrätt också. De sålde Fångarna på Fortet-glass för 10 kr i fyndhörnan. Det är en jättegod vaniljglass med strössel och chokladlinser i små förpackningar. Man får liksom smycka glassen som man vill. Så vi var kreativa i en minut, sen hällde vi resten över fortet (glassen är formad som ett fort). Vi skulle titta på tv, men hånglade mest. Mysigt.
Sen klockan 23 behövde Johan sova, för han måste gå upp allra senast klockan 7 på morgonen. Då gick jag förbi pantern och köpte choklad (se förra inlägget) och chips, läsk hade jag sen innan. Sen har jag suttit här i några timmar och fixat papper. Också städat lite.
Men det är faktiskt jobbigt värre att jobba i den här värmen. Jag har suttit här varje dag och typ svettats och tittat på skärmen utan att orka göra något. Tagit glass-, läsk-, sitta i solen-pauser en gång i kvarten. Men om natten får man faktiskt ganska mycket gjort. Inte heller massa obokade möten och idioter som ringer i telefonen (och ringer någon vid den här tiden vet man att det är ett pucko, och låter helt enkelt bli att svara).

Det hände faktiskt en lite rolig sak på vägen till ICA, som gjorde mig nervös. Jag och Johan har bara... varit ihop?... i en vecka (vi kysstes första gången i torsdags). Men vi gick iaf hand i hand på väg till ICA. Sen säger Johan plötsligt "Där borta står min pappa". Jag höll ju på att släppa hans hand och springa åt ett annat håll. Men jag insåg att vi redan var upptäckta och frågade om vi skulle gå och prata med honom. Det tyckte inte Johan så vi gick fnissande in på ICA. Jag är inte så förtjust i svärföräldrar, speciellt när man mest är på nykär-stadiet och inte riktigt törs hoppas att allt ska gå bra på slutet.
Fast det känns himla bra.

Kram.

Jag = Pucko

Hur dum får man vara? Jag köpte en chokladkaka? Hur jäkla dumt var inte det? Det är typ 100 grader varmt ute. Klart som korvspad (eller det är ju inte särskilt klart, utan snarare grumligt) att den är smält och äcklig! Tur jag köpte Pringles också.

Lindexreklamen

Jag har bara läst om Lindex nya trosreklam i tidningarna och på internet. Men nu var jag och hälsade på familjen i Stockholm och fick se dessa fasta stjärtar med små trosor på sig. Jag har funderat lite över hur denna reklam kan göra folk så himla arga. De gör reklam för trosor. Trosor sitter på rumpan av kvinnor. Då är det väl inget konstigt att reklamen föreställer en trosa på en rumpa? Det är knappast att objektifera kvinnorkroppen, utan snarare trosan. Och trosan är ett objekt man försöker sälja!
Samtidigt irriterar jag mig också på reklamen, men inte för objekt-biten. Istället tycker jag att rumporna alla ser likadana ut. Okej, lite olika form och färg. Men var är tjockisarna? Enlgit någon presstaleskvinna på Lindex vill de med reklamen vissa att det finns trosor för alla sorters rumpor. Men ingen av de där rumporna kan ju vara 42+.
För övrigt tror jag tidningarna skriver om det här av en enda anledning. I alla artiklar där folk klagar på reklamen finns alltid minst en bild från Lindex-kampanjen. Dvs, respektabla tidningar får visa rumpor vilket säkert gör läsarna glada. I det fallet kan man inte tala om så mycket annat än objektifiering. Det är det som gör att rumporna blir objekt.
Samma tendens kan man se i dokumentärer om strippklubbar och diverse. Det är bara en förtäckt anledning att få visa nakna kvinnorkroppar i seriösa program. Oh, så irriterande.
Kram.

Svenska Dagbladets sommarvikarier

Jag har bara prenumererat på SvD sen första juni (för jag tänkte att på sommaren har jag säkert mer tid att läsa morgontidningen), men jag har sedan förra veckan noterat att många journalister gått på sommarlov. Det märks inte på de viktiga artiklarna, utan de små notiserna.
Det hela började med att man kunde läsa om freekatie.net, där de (någon sommarvikarie) i SvD hävdade att man efter Toms senaste utfall (tror det var Oprah) kan förstå att hemsidan finns. Igår fanns ännu en annons som racka ner på Tom, där man kunde läsa ett uttalande från Toms exfru (den innan Nicole Kidman) som i ironisk ton förklarade att Toms och Katies förhållande bara är fejk.
Men inte nog med att de rackar ner på Tom Cruise, de försöker även klanka ner på Ebba von Sydow. I ett citat från hennes blogg kunde man läsa att hon skrivit om ett "fynd" några gummistövlar hon fått för 300 kr eftersom de var på rea OCH var lite trasiga. Detta ställdes emot hennes uttalande i Elle där hon kallat sig för en full-pris-person (eller dylikt, kommer inte ihåg exakta ordvalet).
Det är helt fantastiskt hur journalister på en av landets högst ansedda morgontidningar kan ägna sig åt sådan "journalistik". Till och med jag med min näsa för skvaller och skandaler skulle kunna få jobb där (ja, tack, jättegärna). Å andra sidan tycker jag det är helt underbart att få en lagom stor dos skvaller redan till morgonkaffet (dricker inte kaffe, det blir oftast oboy eller vatten). Sen när man vaknat kan man söka vidare på internet och få ännu mer skvaller, och då vet man vad som är nytt. Annars blir det lätt att man surfar på samma sidor varje dag.
Jag hoppas alla förstått att detta är en hyllning till Ebba, Tom och sommarvikarierna på SvD. Ville bara klargöra det. Vem skulle orka med arbetet på kontoret om man inte kunde ägna lite tankebryderi åt dem.
Kram.

Tisdagskväll i Uppsala

Jag tänkte så här mitt i sommardiset skriva lite om vad jag upptäckte i går kväll (lite efter 23) när jag gick hem genom Uppsala från min speciella vän. Egentligen var det väl en speciell tanke som poppade upp i huvudet. Jag har nämligen ofta funderat på vad människor som jobbar på natten egentligen gör (själv jobbar jag mycket pub/nattklubb så jag vet ju att det finns folk som faktiskt arbetar nattetid). Då tänker jag speciellt på nattportiers på hotell. Visst, det kanske kommer in ett sent sällskap per natt. Men vad gör man hela natten? Nu vet jag svaret! Man gör samma sak som alla som arbetar på kontor gör dagtid: man chattar på msn.
Utöver min ganska ointressanta historia om nattportiern så sprang jag även på lite vänner på väg genom stan. Dels Sara och någon tjej. Sara mumsade på en Bounty och tjejen på chips. Tydligen har de billigt på Pantern för det har gått ut. Så man får två till priset av en. Så jag fick en Bounty av Sara gott.
Precis innan jag träffade dem hade jag gått förbi Lingon, där Chris jobbar. Tänkte en stund på att gå in och prata med honom, men tordes inte. Dessutom ville jag ju bara att han skulle fråga var jag hade vart, så jag kunde svara lite svävande med ett mystiskt leende "Hos Johan". Jaha, vad gjorde du där? skulle han undra. Och då skylle jag mystiskt svara att vi tittat på tv.
Precis när jag kom hem såg jag att Lotta var hemma och ropade upp till hennes fönster. Då var Ylva där också, de satt och åt kaviarmackor och undrade om jag ville komma upp. Så då satt jag i Lottas kök i någon timme och snackade skit. Fick bl a höra vad som egentligen hände på midsommar. Och jag fick berätta om Johan.
Vill nog egentligen berätta om honom för hela världen. Men samtidigt är det så fruktansvärt nytt. Tror vi skrämde ihjäl alla i torsdags när vi hånglade offentligt.
Kram.

Om bloggar

Vissa personers bloggar blir hysteriskt populära. Till exempel är det ju många som läser Ebba von Sydows på expressen. För väldigt många rackar ju ner på henne och säger att hon är kass, och det skulle folk knappast göra, om de inte hade läst hennes blogg. För hur skulle de då kunna veta?
Ibland är det bara ett enda blogginlägg som blir hysteriskt populärt. Min favorit alla kategorier är en tjej som lagt in en transkription av när Tom Cruise blev intervjuad, den där gången när han hävdade att han visste så mycket om psykologi. Jag ska posta urlen så snart jag kommer på den. Letar för fullt efter den. Jag skrattade så jag grät, faktiskt. Så länge kan jag rekommendera hemsidan http://freekatie.net, fast alla vettiga människor känner väl redan till den.
Jag ser min första blogg som ett test. Jag vet ju inte alls hur den kommer te sig när den är klart, ens hur den ser ut just nu. Om jag trycker på "View Blog" står att sidan inte finns. Antagligen måste jag posta detta innan bloggen funkar som den ska.
Å andra sidan är jag inte säker på att det här verkligen är min första blogg. I gymnasiet hade jag och alla mina tjejkompisar egna hemsidor. För att tala sanning var det mest någon form av dagbok, och det är väl det en blogg är också? Nu har jag glömt hur man gör hemsidor, så det här är väl det bästa jag har att komma med, är jag rädd. :)
Jag lovar att i framtiden ska det bli mer sagor och mindre metablogg text.
Kram!