Apati

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Karin är värsta ninjan, var här vid halv tio så när jag kom vid 13 var hon redan klar med den ekonomiska rapporten. Efter det har jag pratat lite med Lotta som hade typ 100 idéer om hur vi skulle fixa. Men jag orkade inte.
Jag och Karin var en vända ut till Boländerna och köpte färg samt en dammsugare. När vi kom tillbaka gick Karin rätt ner i puben och fortsatte måla. Jag har surfat lite. Känner för att gå hem och gråta, vilket är helt tokigt.
Jag gick ner i puben för att kolla. Tror problemet är att det känns som om min hjälp inte behövs. Folk håller på med sina egna små projekt. Jag tyckte det var mycket enklare när jag hade ett eget rum som jag målade och donade i. Nu sitter folk i alla hörn med olika färger och penslar på.
Dessutom är jag trött på Johan. Blir irriterad. Jag måste ha misslyckats någonstans. Han sa förut att han var så dålig och jag tyckte det var fel och sa att han ju var jätteduktig och bra. Nu går han och säger att han är bra. Plus att han verkar behöva bevisa för alla hur mycket han orkar jobba. Jag känner mig lika ensam som innan.
Och så har jag ju fixat en liten inofficiell hemsida för alla som jobbar på nationen, där jag tänkt lägga upp info. Ungefär hälften har sagt att det är ett bra initiativ, den andra halvan har typ sagt att de a) kunde göra den bättre själva, b) Niklas (vår webansvarige) kommer göra en bättre sen. Men vad fan. Nu har jag gjort den här nu för att den behövs nu. Men otack är världens lön.
Jag smiter nog hem nu, efter att ha jobbat effektivt ca 30 minuter idag, utan att säga hej då till någon. Tänker inte öppna om det ringer på dörren och inte svara om det ringer på telefonen. Människor är dumma i huvet. Och jag som verkligen trodde att Johan förstod mig, den där gången när han kom med brownies när jag var nere. Så fel man kan ha.