Bråttom

Igår började nästan alla meningar med "Om jag gifter mig...", vilket lätt händer när man jobbar bröllop. Min enda "Om jag gifter mig" handlade om chokladtårtan som var grymt god. Jag skämtade dock bort den med att säga "Jag tänker ha den här chokladtårtan även om jag inte gifter mig" (från Fågelsången, Uppsala). Jag körde även något skämt på Johan som började "När vi är gifta och har tio barn...". Kommer inte ihåg fortsättningen, förutom att jag blev rädd att jag skrämt honom halvt från vettet.
Nu inser jag att det är något annat jag borde oroat mig för. Nu har han kört några såna där jobbiga uttalanden. Pratat om såna saker som jag inte alls ännu är beredd att prata om, knappt ens på skämt. I alla fall inte när jag är nykter. Bl a sa han ungefär så här: "Du vet där med att gifta sig... Om vi ska göra det måste du träffa mina föräldrar först." Okej, meningen är tagen ut ur kontext, men innebörden! Hallå? Jag har ju sagt att jag inte så gärna träffar hans föräldrar (de bor på andra sidan gatan...), men det har ju att göra med att vi varit ihop (när ska jag börja skriva det utan frågetecken?) i tio dar, typ.
Sen grillar vi ju i trädgården varje söndag. Det hade sin början i våras när alla kom hit och träffades fast puben hade stängt. Då blev det en vana att vi fixade grillning och lite mellanöl tillsammans. Sen har vi fortsatt med det även under sommaren, bara på söndagar, fast puben inte har öppet någon dag i veckan.
Men idag har han bjudit hit sina fyra bästa kompisar! Argh. Funderar på att gå hem. I alla fall ska vi grilla kalvytterfilén vi har kvar sen bröllopet igår. Lite för fint kött för att gå hem och sura. Är ganska sur allmänt på folk. Vet inte varför, kanske värmen.
Kram.