torsdag, april 20, 2006

Fortsättning

Iaf. Det finns inte så många roliga lustgashistorier. Jag har ingen koll på tiden. Jag kom till förlossningen vid 20, var öppen 4-6 cm (vet inte varför de inte sa mer exakt) och fick lustgas direkt. Sen sörplade jag den till efter midnatt nån gång när de hade hål på hinnorna så krystvärkarna började, då fick jag inte ha den längre. Då var det bara att tuta och köra.
Sen kom bebisen 2.43.
Jag fick sy två stygn, nånstans. Det var inte i mellangården förklarade de, men de förklarade inte var. Inne i mig nånstans. Har inte haft några besvär av det (peppar, peppar).
Ja, och så kräktes jag massor. Hemma, när jag kom till undersökningsrummet, när jag kom till förlossningsrummet, när jag började med lustgas, när krystvärkarna höll på. Förstår inte, det var ju inte direkt som jag ätit massor innan. Men utan annan smärtlindring än lustgas kanske kroppen reagerar så på smärta.
Och de var snälla och hade läst mitt lilla brev. Så de sa inte ett ord om annan bedövning. Och de var jättenoga när de skulle sätta kanyl på mig och varnade mig långt i förväg så jag kunde få bedövning för den. Och inga onödiga hål i kroppen på mig. Skönt.
Däremot blev vi bortglömda i skiftet mellan natt- och dagpersonal. Det fanns ingen plats på bb, så vi fick ett rum nere på förlossningen vid 5-6-tiden på morgonen. Sen var vi där och visste inte riktigt, och då och då kom det in en surkärring. Jag försökte ställa lite frågor om amning och så, men det enda svaret var "Ojoj, det där får du ta uppe på bb". Plats där fick vi klockan 15, dvs 12 timmar efter födseln. Då fanns det ett kök där man fick äta hur mycket som helst. Då blev jag och Johan glada igen.

Och amningen kan jag säkert återkomma till. Det pendlar mellan varje gång om jag ska ge upp eller inte. Just idag gör inte brösten så ont, men jag har ett så läskigt sår på ena bröstet att jag håller på att kräkas när jag ser det. Men jag försöker nog hålla upp skenet i bloggen, vill gärna att folk tror att jag är en superkvinna.
Kaspian mår iaf jättebra. Han blir piggare varje dag, och man kan "leka" med honom. Och jag beställde ju en söt och snäll unge, och det verkar vara precis det jag fått. Fast mamma varnade att det inte var nån bytesrätt om det visar sig att han inte alls är så snäll och söt som han verkar nu.

3 Comments:

At 12:52 em, Anonymous Anonym said...

Var det den lyckligaste dagen i ditt liv? :)

 
At 7:14 em, Anonymous Anonym said...

Jag tycker du är tuff iaf.. :)
Hälsar liten mittimellansyster

 
At 9:14 em, Blogger Veronika said...

Mimmi: Jag har inga planer på att vara en superkvinna, däremot framstår jag gärna som en. ;) Nappen funkar inte på mig heller, och mina bröst har slutat sympatiläcka med varandra. Var hos bvc idag och fick kompresser att lägga på brösten. Undrar hur många saker de kan hitta på.
Sara: Nja. Nä. Det tog nog nån dag hemma innan jag fattade att det var min bebis, och inte bara ett lån. Att allt var på riktigt.
Pernilla: Klart jag är tuff. Du är också tuff som ska åka till Sydamerika i flera månader. *avis*

 

Skicka en kommentar

<< Home