Ont ont ont

Jag trodde det var själva föda barnbiten som gjorde ont. Men värkarna gör ju mongoont. Och de blir bara värre och värre (eller så är det jag som blir tröttare). Nu börjar jag gråta efter i princip varje värk, för jag tänker typ "Jag orkar inte en till". Och det är ganska dumt att tänka så när de bara är 50 sek långa. Inte får man åka in till förlossningen med såna små fjuttvärkar.
Johan kommer hem vid 16. Då får han försöka peppa mig bäst han vill.
Och som tur är, eftersom det går så jävla segt, så slipper jag säkert missa Gilmore Girls. När det satte igång i natt/morse var jag ju säker på att det skulle bli bebis idag. Men med tanke på att värkarna verkar trivas med att bara komma halvofta, och inte hålla i sig över en minut, blir det kanske en 12 april-bebis.
Och stackars bebisen. Den som legat så stilla i min mage och bara buffat lite när jag lagt böcker på magen, eller ätit för mycket glass. När värkarna satte igång protesterade den något fruktansvärt. Den protesterar fortfarande ibland. Stackarn. Jag har grymt ont, men jag antar att det inte är så roligt att vara lilla bebisen just nu heller.
Nu blev det en värk till. Adjö.