Jobbig morsa

Usch. Jag känner redan att jag håller på att bli en sån där mamma som inte gör nåt annat än skryter om sin dukiga unge dagarna i ända. Men Kaspian fixerar blicken så duktigt. Och idag på bvc hade krypet gått upp 70 gram till. Han kommer bli en riktig tjockis. Nu väger han 3770 gram. Snart är han femton och vill ha pengar till moppebensin så han kan köra ner på stan och ragga brudar. *snyft*
Och dessutom har krabaten humor. För när vi sen mätte honom var han fortfarande lika lång. Då sa jag "Precis som pappa blir du bara större på bredden", varvid Kaspian fyrar av ett leende. Herre je. Givetvis ryktas det om att så små bebisar inte kan le, utan bara har magknip. Men iaf. Johan kände sig lite förnärmad. Jag och distriktssköterskan skrattade.
Vi var på ÖB och köpte en pedalhink. Bra investering. Eftersom vi har skötbordet i sovrummet har det luktat lite... unket där i någon vecka. Hoppas det blir bättre nu.

Ah. Och idag kom nådastöten för amningen. Jag klarar blödande bröst, att mjölkas som en kossa, och så vidare och så vidare. Men så säger distriktssköterskan att ammande mammor inte ska äta choklad. WHAT? Vad begär folk av en egentligen? Ingen choklad?
Äh, jag struntar i det rådet och äter choklad bäst jag vill. Och fortsätter amma. Vissa bebisar kunde få ont i magen, men Kaspian har inte visat några såna tendenser. Och jag har ätit MYCKET choklad.
Vonkan slutar äta choklad - det händer inte.