Tråkigt

Hopplöst tråkigt är att städa.
Igår jobbade jag i tolv timmar med sexan. Ställde i ordning under, hade hand om baren och försäljningen, försökte kommunicera med fulla gäster och få dem att hjälpa till med matserveringen, diskade när jag kom åt. Sen när gästerna gick diskade, diskade, diskade jag i ett par timmar.
Idag har jag fortsatt diska i ett par timmar. Burit runt tunga saker (trots att jag fick sammandragningar och ryggont igår när jag bar runt saker, puckomej). Är snart klar med det värsta. Då är det bara själva städningen kvar. Dvs skrubba brända potatisgratängformar och göra rent golv i alla rum. Mest det, faktiskt.
Men om golven inte var rena när jag kom hit igår, varför är det då mitt jobb att städa? Varför är det mitt jobb att bära undan allt godis som är kvar, alla nötter, papperstallrikar, pepparkakshus? Allvarligt talat. Ska jag göra det här ensam kommer jag hålla på till i påsk.
Har just dagens första paus. Har ägnat den åt att försöka ordna snapsglas till nyår (nationen äter snapsglas, vi har 30 stycken - det räcker inte till 130 sittande), skriva viktigt mail och äta chokladmousse. Och försöka hitta åtminstone EN PERSON till som kan tänka sig att hjälpa till med städningen och bärandet.
Men det är så med jul på uplands, tydligen. Eftersom jag hade hand om annandagssexan måste jag göra allt som behöver göras efter juldagen. Dvs städa efter hela kalaset. De julansvariga har åkt hem till sina föräldrar och 1q o 2q hade ju hand om varsin dag. Så då är det klart att 3q ska göra resten. Det ligger ju i sakens natur.
Nej då, jag är inte bitter. Jag är jätteglad. Jag slutar ju om mindre än en vecka.