Självterapi i bloggformat

Jag tänker att om 3 år är allt som just nu irriterar mig, gör mig ledsen, det onda i magen kommer vara helt bortglömt. För det är ju så, att man glömmer. Och kommer jag det fortf nagga i mig beror det på att jag inte tagit itu med saker, utan försökt glömma, låta bli att ta tag i.
Jag har ansvar för mitt eget liv och mitt eget välbefinnande. Jag har inte ansvar för andras välbefinnande, och bara för andras liv till en viss gräns.
Att ta tag i jobbiga saker innebär att jag kan lägga dem bakom mig.
Jag kan - jag är inte rädd.

Äh, det funkar inte. Nu går jag hem och på vägen en stor godispåse. Det funkar.