Borsta, borsta, borsta

Var hos tandläkaren idag. Eller, jag var faktiskt hos tandhygienisten. Men hon blev osäker och kallade in tandläkaren. Så satt de och bollade vad de skulle göra med min mun.
Det blir återbesök om en vecka. Då ska all tandsten puts veck. Likaså 450 kr. Som om jag inte betalade nästan 400 idag för undersökningen. De två småhålen behöver inte lagas om jag LOVAR att komma tillbaka inom ett år och kolla att de inte blivit sämre.
Det roligaste var att de hade datorskärmen så man såg den från tandläkarstolen. Annars brukar den ju vara placerad lite bakom så man inte ser. Men nu såg jag verkligen allt som stod i min journal, och hur de skrev in vad de bestämde.

Blev lite nervös först när det inte var tandläkaren jag träffade förra gången. Innan den gången var det nog fem år sen jag var hos tandläkaren, och jag verkligen ogillar tandläkare. De är onda. Tyckte jag då. Men så träffade jag då den tandläkaren och han var verkligen superbra. Så därför blev jag lite orolig när det kom en kvinna och började pilla på mina tänder. Men vet ni vad? Hon var också superbra!
Hade de haft hand om mina tänder från jag var barn har jag svårt att se att min rädsla för tanläkare kunnat utvecklas så mycket som den ändå gjort.
Hur man känner igen en bra tandläkare? De låter en stänga munnen och svälja när man behöver, de behandlar en som en vuxen människa som kan tänka själv, de säger "oh, förlåt" om de mot all förmodan råkar komma åt tandköttet med nåt vasst eller trycker hårt i ett hål (vilket en dålig tandläkare gör på pin kiv) . Men den andar punkten är viktigast. Jag vet ju liksom att jag borde använda tandtråd, och de vet att jag vet. Så varför tjata. Hon sa bara "Ja, du ser att du är röd här, men om du använder tandtråd kommer rodnaden försvinna". Inte "Nu du ditt jävla pucko får du använda tandtråd annars kommer du dö!". Ungefär så sa min gamla tandläkare. Åtminstone kändes det så.