Vonkan - Hitlersympatisören?

Nu drömde jag så konstigt igen.
Jag var på något naziläger. Alltså jag lärde mig att vara nazist. Vi var i en stor hangar och övade krigskonster. Vi var kanske 15 stycken + en lärare. Den första övningen gick ut på att hälften av oss (vet inte hur de valdes ut) skulle arkebuseras av de andra. Så hälften satte sig på knä och väntade på att avlivas. Tack och lov slapp jag skjuta eller skjutas, jag blev liksom över.
Så dödade de en efter en. Men en missade flera gånger. Alltså - skotten träffade den andra människan, men inte så den dog. Det var så fruktansvärt. Sex skott, sen var skotten slut. Jag mådde så jävla dåligt.
Jag bönade och bad läraren att jag skulle få använda ett av mina skott på stackaren som låg och gnydde på marken. Men läraren bara skrattade och sköt tre skott på personen. I typ knäna. Så den fick ändå ondare utan att den dog.
Jag vände mig om och gick därifrån, och förbannade min egen feghet för att jag inte helt enkelt sköt stackaren i huvudet så han slapp smärtan. Först när jag vaknade kom jag på att jag hade ju själv sex skott. Jag hade ju kunnat skjuta läraren först. Lätt att vara efterklok.
Iaf. Övningarna fortsatte. Då kommer det ett luftanfall. Massa missiler kom in i vår hangar. Vi slänger oss ner på marken. Jag och läraren är i ena delen av lägret i hangaren. Om en missil landar nära oss sparkar vi bort dem. När luftanfallet är slut reser jag mig upp och ser till min förfäran att de andra inte gjort likadant i sin halva av lägret. Så missilerna ligger där och tickar ner.
Panik! Jag skriker åt dem att få bort dem! Då kraschlandar ett amerikanskt flygplan på hangaren och rasar ner. Snacka om rädd jag blev. Ut ur flygplanet hoppade en astronaut, ni vet med en bubbla på huvudet. Jag var säker på att jag skulle dö och sen vaknade jag.
Någon som vill tolka? Tror aldrig jag drömt nåt likande nånsin. Allt var så ångestfullt, för jag hatade mig själv, men var samtidigt så jävla rädd att dö. Usch.