Försökskaninen

Det var ganska roligt att vara försökskanin. I det följande betyder ordet "lärare" en eller annan person som jobbar på akademiska, men som idag undervisade läkarkandidater.
Först gjorde vi ctg. De tre läkarkandidaterna (karlar) fick sätta på ctg-prylarna. De var jätteduktiga på att läsa av kurvan, och förstå vad saker betydde. Men att fippla med de små grejerna man satte på ctg-grejen runt magen med visade sig vara svårt. Det roligaste var att läraren sa "Ja, hjärljuden ska ligga mellan 110 och 150", samtidigt ser jag hur hjärljuden stretar på lite över 160, med toppar över 170. Men kanske inte så konstigt för liten bebis började sparka och ha sig när de satte på prylarna. Läraren försäkrade att det hela var normalt.
Sen fick vi gå in till ultraljudet. Inte så roligt, eftersom de mest skulle lära sig om "tråkiga" saker. Så allihopa fick försöka hitta navelsträngen och sen skulle de mäta flödet i den. Det visade sig att min moderkaka fungerade utmärkt. Sen kollade de massa andra blodrelaterade grejer, typ hur väl syresatt barnets hjärna var. Ganska tråkigt. Fast bebis var frisk, så jag ska inte klaga.
Efter det fick vi vänta lite innan vi fortsatte, och då frågade nån av kandidaterna om jag visste könet. Sen sa han att läraren varit och nosat runt däromkring med ul (fast det fattade inte jag, det är skitsvårt att se vad som är vad), men ingen av dem hade sett. Så alla som vill veta "sort" får vänta ett tag till. :)
Sen gick vi till jobbigaste grejen. När de genom att klämma på magen skulle känna hur bebis ligger. Vad de tröck och hade sig. Men återigen fick jag veta att allt var bra, och bebis fint fixerad. Fast det hade ju min barnmorskan redan sagt. Killarna gillade dock skarpt lärarens indelning av kroppsdelar: huvud, rygg, rumpa och smådelar. De tyckte att den anatomiska uppdelningen borde tas i bruk helt inom medicinen.
Den sista halvtimmen gick vi igenom hur barnet tar sig ut, och hur man gör vaginala undersökningar. Jag slapp dock vara försökskanin. *pustar ut*

Rolig anekdot: Barnmorskan som höll i klämma på magen-delen berättade att någon barnmorska sagt till en kvinna att "jag hittar inget huvud". Med det menade hon väl ungefär att hon, ja inte kunde lista ut var det satt. Men kvinnan hade tydligen gått hem och trott att barnet inte hade något huvud. Ja, man måste nog tänka sig för vad man säger.