Är studenter fattiga?
Den här krönikan stod att läsa i UNT, samtidigt som denna artikel hittades i DN. Vad tycker då Vonkan - superstudenten och supertyckaren?
Jag tror det är väldigt få människor i Sverige som är rent ut sagt fattiga. En "vanlig" student är sällan fattig. Med vanlig menar jag en som bor i studentrum (eller delar lägenhet), inte har barn, osv. Sen är det som det står i krönikan att man kan välja att leva fattigt för att ha fina kläder eller kunna gå ut och festa, eller som Magnus Uggla så vackert uttryckte det: det är värt att leva fattigt ett tag om man får vara kung för en dag!
Det är när man sitter den 10e och inser att pengarna är slut och man bara har potatismospulver i skåpet som man känner sig fattig. Att man fram till dess köpt ytterligare ett par skor man inte behöver, ätit ute 3 ggr i veckan och supit några gånger glöms lätt bort. Sen är ju inte alla månader så. Månaderna då mobilräkning och hemförsäkring kommer, samtidigt som en ny kurs med mycket litteratur börjar, de månaderna får man kanske klara sig på en 500-ing.
Sen finns det ytterligare några månader där studenter faktiskt är fattiga, nämligen sommarmånaderna som DN-artikeln handlar om. Som alla vet har ju studenter inte rätt till soc-bidrag under sommarmånaderna. Dessutom tycker åtminstone inte jag att det är lätt att hitta ett jobb. Jag har jobbat på nation (valde den med bäst lön, 40 kr i timmen tror jag jag fick) en halv sommar. Bara för att ha några pengar alls.
Ibland tänker jag "Tänk vilken tur att jag bor i Sverige, där lilla jag med arbetarföräldrarna kan plugga på universitetet och bli nåt stort i världen". Men hade jag haft föräldrar med lägre inkomst hade jag nog inte kunnat plugga, eftersom de är mitt eget socialkontor. Varenda sommar måste nämligen de betala någon hyra som jag inte kan betala själv, samtidigt som jag flyttar hem några veckor och äter upp deras mat.
Vidare får jag titt som tätt små bidrag från mina föräldrar. Det senaste året har jag fått tandläkarbidrag och glasögonbidrag. Dyra saker som jag kanske skulle ha råd med om jag aldrig gjorde nåt roligt.
Nu har jag iaf säkrat sommarmånaderna för i sommar och nästa sommar - föräldrapenning!
posted by Veronika @ 14:23
3 comments
3 Comments:
Jag har faktiskt aldrig haft problem med ekonomin som student under terminerna - däremot på sommaren. Och detta trots att jag ändå har jobbat 6-7 veckor varje sommar.
Tycker problemet med sommarjobb är att man alltid får lönen i efterskott, så i juni står man där helt utan pengar och i juli får man en liten penning. I augusti/september däremot blir man stenrik och då kommer förutom den fetaste lönen alltid första studiebidraget för nästa termin också! Rätt så sjukt.
I år lär det ju inte bli så för mig iaf, eftersom det är meningen att jag ska vara färdigpluggad till sommaren...
Men då kommer nästa problem: Jag har inte rätt till någon A-kassa eller annan ekonomisk hjälp, eftersom jag "bara" har varit student.
(Socialbidrag räknar jag inte ens med eftersom jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att ens ansöka om det.)
Så vad gör man då, om man inte lyckas hitta något jobb direkt?
Mm. Just juni är den värsta månaden. Alltid får min mamma betala hyran i juni. Och jag har ju aldrig haft ett "riktigt" jobb, nordplus-jobb på Island, kollojobb för nästangratislön på Åland osv, så det har ju aldrig blivit så fet lön att jag kunnat spara till nästa sommar.
Som Island - halva lönen gick ju till flyg fram o tillbaka. :)
Mimmi: Jag ska också bli upprörd över det när jag prövat på det lite mer. Nu har jag ju turen att ha en sambo med fast jobb, och själv ha jobbat lite som gör att jag får liiiite högre än minibeleoppet. Men det är verkligen konstigt vad lite pengar man förväntas klara sig på när man är hemma med barn.
Skicka en kommentar
<< Home