Trea i Årsta

Rent jobbighetsmässigt hade det ju varit bäst att inte få lägenheten. Nu blir det mäklare, visningar, fixa lån, köpa badkar, städning, flyttning, jesus och hans moster. Och jag blir inte direkt mindre gravid för var dag som går.
Och inte är det väl helt säkert att vi får lägenheten fastän Johan vann budgivningen. Säljaren måste godkänna budet. Hallå, har ni satt ett utgångspris borde ni acceptera vad som helst över det. Det borde stå i lagen! Många har ju också en sån garanti. Men nu måste vi vänta.
På längre sikt blir det nog dock mindre jobbigt att flytta. En etta funkar kanske med en liten bebis, innan den börjar flyga runt och klättra på väggarna. Men jag vet inte. Här är ju 1½ trappa utan hiss. Jobbigt släpa barn och barnvagn liksom. Där i Årsta är det tre-fyra trappsteg, och skulle man känna sig svag någon dag finns det hiss. :)
Och eftersom det inte gick upp så mycket i pris som vi trott har vi faktiskt råd (eller Johan har råd, det är ju faktiskt hans pengar) att fixa och piffa. Vill dansa. Men helt säkert att vi får den är ju inte.
Nu ska Johan sälja denna lägenheten. Det är som att sälja prylar på tradera fast mycket läskigare. Så hoppas vi att vi får mer för denna än kostnaden för trean. Den ligger ju ändå centralt denna lägenhten.
Wiii.