Tidig sängning om fredagen

Efter en lång dag som innehöll 0 minuter träning är det sovdags. Först lite info om vad som hänt sen senast.
Min Dagerman-presentation var väl inte den mest strålande insatsen jag gjort i mitt liv. Men när vi diskuterade Bränt barn var det flera (bla läraren) som relaterade till min information om 40-talet. Och nu är det klart och gjort, och jag har det ute ur systemet.
Jag skulle kunna berätta om en så jäkla skön snubbe i min språkhistoria-kurs. Han fick mig att skratta högt flera gånger igår, och idag toppade läraren med att spela på hans kommentarer hela tiden. Höll på att garva ihjäl mig. Kul att bli heldissad av läraren liksom. Fast han verkar inte fatta att vi skrattar åt honom. Korkade (eller, han är nog egentligen hyfsat smart) kursare har jag haft förut, men skratta högt åt dem har jag aldrig gjort förut. Det är befriande.
Har hunnit läsa minst halva Kvinnor och äppelträd. Det är för övrigt intressant att se hur annorlunda olika lärare kan lägga upp samma kurs. Förra gången läste vi Ormen av Dagerman, denna Bränt barn, förra gången Till fyren av Woolf, denna Mrs Dalloway, förra gången Mor gifter sig av Moa Martinsson, denna Kvinnor och äppelträd, förra gången När nässlorna blomma (hette den va?) av Harry Martinsson, denna Aniara. Visst är det några verk vi läst båda gångerna Processen och The Waste Land är dock de enda jag kommer på.
Sen såg jag just Lost in translation och den har ju fått mycket god kritik. Bara jag som är lite sen som vanligt. Tyckte det var en okej film. Har man rest lite är det lätt att känna igen sig. Även om min största kulturkrock var när jag bodde i Frankrike, och det inte direkt är Japan. Men krock blir det ju alltid.
Dessutom massa mysgos med Kaspian. Johan var supergullig och tog hand om all tvätten själv (vek till och med!), så jag fick leka barnvakt. När Johan jobbade kom han hem om kvällarna och var roliga farbrorn som lekte och busade. Och nu har jag fått den rollen, och det är så himla härligt. Nu när jag är borta från Kaspian långa timmar varje dag uppskattar jag verkligen tiden tillsammans med honom. Dessutom, jag har ju läst, men att det skulle vara sant, lär han sig minst 1 ny grej om dagen. Nu kan han nästan resa sig själv, om han har stöd. Snart springer han, det är allt jag säger.