Fyra veckor

Johan har börjat räkna ner fram till ledigheten, han lever nämligen kvar i den illusion jag själv levde i innan föräldraledigheten, nämligen att man är ledig. Jag trodde att barnet skulle sova duktigt, äta duktigt, och kunna leka själv. Nu ska Johan vara ledig i 23 veckor, och han ser fram emot det. Han tror han ska vara ledig. Bara fyra veckor kvar, pustade han igår. Jag skrattade.
Sen insåg jag att fyra veckor. Det betyder ju att jag slutar vara föräldraledig om fyra veckor. Snyft! Även om det har varit jobbigt många gånger, och de dagar då jag, liksom idag, inte ätit ett vettigt mål mat fast klockan är middagsdags, så har det varit så himla mysigt. Att se det lilla knytet som bara bajsade och pep bli en liten krabat som slänger sig ur soffan om man tittar bort en sekund, som tröttnar på mamma lagom till pappa kommer hem från jobbet, som charmar allt vad släktingar och vänner heter, som börjat dricka nappflaska hur duktigt som helst. Min lilla plutt.
Samtidigt ska det bli så skönt att slippa hemifrån, utan barn, flera timmar om dagen. Att inte ha som syfte med dagen att sköta och leka med barn, och om bebisen är trött den dagen även hinna städa, laga mat, diska och tvätta. Utan istället ha som syfte med dagen att gå på föreläsningar, läsa böcker, diskutera filosofi med vänner, gymma. Och komma hem i lagom tid på eftermiddagen / kvällen för att Kaspian precis ska ha tröttnat på pappa och vilja gosa med mig istället.