Gammal vänskap rostar aldrig

Efter att ha hittat Herminne för några månader sen blev det idag till att ringa henne. Ringde på perfekt tid, när Kaspian var vaken men glad, och hennes Louisa sov. Att hon sov visste jag ju inte, det var bara på tur. Så vi hann prata i en kvart innan barnen krävde uppmärksamhet.
Det var så härligt, vi började babbla direkt som inget hänt. Sen kom vi så klart in på saker som förändrats, som att hon flyttat till Örbyhus, vilket är lite småudda. Det är inte varje dag man flyttar dit, liksom. Vi sa lite att vi skulle ses snart, men bestämde inget bestämt. Hon har bil, så jag röstar på att hon kommer hit. Hon har ju å andra sidan två barn, så då kanske jag får åka dit? Hur som blir det nog superbra.
Det är skönt att hitta nån i liknande sits som en själv, och extra härligt när det är en gammal kompis. Hon har ju just flyttat och känner ingen där hon bor, och jag känner ju ingen här. Jag känner ju iofs en hel del folk i Uppsala, men jag menar att jag inte känner nån i Årsta. Och jag känner inte någon med barn, utom folket från föräldragruppen.
I morgon ska jag ju också smita till Öppna förskolan har jag tänkt - bara för att kolla läget. Nu gäller det att bygga upp ett nytt kontaktnät, som inte består av fulla studenter, utan ansvarsfulla föräldrar. Party, party!