Vad är värst?

Fysisk eller psykisk smärta? Eller, kanske inte smärta, men lite halvont bara?
Jag tröttnade idag, liksom många andra dar, på att diverse folk inte alltid gör det jag förväntar mig av dem. Idag hade vi nämligen fått en leverans på 14 backar Slotsskällan-öl. Jag menar, det är inte direkt värsta skitjobbigt att kånka ner i puben, tar kanske 5-10 minuter. Men är man gravid i femte månaden känns det kanske inte helt superlockande.
I alla fall bestämde jag mig till slut för att bära ner själv. Började så fint med att bara bära en back i taget för att inte göra illa ryggen, men det tar ju sån tid! Efter ett tag började jag ta backarna två i taget - då går det ju dubbelt så fort. Jag försökte verkligen känna om jag fick ryggont, men det kändes helt okej.
Sen, typ 10 minuter senare, när jag böjer mig ner för att ta ut en grej ur kassaskåpet, känner jag att SATAN. Är skitskraj nu att det ska vara något riktigt fel på ryggen. Som barnmorskan sa, det är ingen fara med ungen, den mår så bra därinne. Men går min rygg sönder blir det NOLL jobbande resten av graviditeten. Och om ni såg min kalender fram till jag avgår sista december fattar ni att jag inte direkt kan vara sängliggande.
Men samtidigt är jag så jävla trött på att be, gnälla, skälla, peppa, belöna folk för att de ska göra sitt jobb. Jag lovar - det går snabbare för mig att bära ner grejerna själv än att försöka få dem som rätteligen ska göra det att göra det.
Nu måste jag sluta gnälla. De som borde göra det känner säkert till den här bloggen (eller hur alla söta undersåtar, puss puss) och får sjukt mycket skamkänslor nu när jag har ont i ryggen bara för att de är lata.
Lösgodis för 4,90 på ICA (enligt vad jag förstår gäller det alla ICA, tips!) så nu ska jag dit och ordna mig själv en påse. Är väl tillbaka här om 13 timmar för då får jag ännu mer leveranser som måste ner i puben. Wee!