Tid

Hur människor ser på tid är väldigt olika. Det vanligaste torde vara de människor som kallar sig tidsoptimister. Detta sägs sällan med den skam som "jag kommer ofta försent" sägs, utan är ett försök för dessa människor att få en dålig egenskap att låta bra.
Själv skulle jag snarare kalla mig tidsrealist. Blir faktiskt ganska stolt över mig själv när jag hinner med saker. Som i morse. Jag hade väckarklockan på 8 för att jag skulle hinna till jobbet och kolla upp vad som behövde beställas från Carlsberg innan 10, för då är det beställningsstopp. Men när väckarlklockan ringde kalkulerade jag snabbt ut att jag kunde sova en halvtimme till. När jag sen vid 9 satt och åt frukost i godan ro och kände mig stressad svor jag över att jag inte gått upp direkt när väckarklockan ringde.
Men jag ÄR ju en tidsrealist, så givetvis hanns allt med. Var på nationen lite innan halv 10. Kollade ölfatsförrådet i källaren och läskförrådet. Kollade igenom senaste inventeringen. Och kvart i 10 kunde jag ringa in min beställning.
Nu har jag nästa punkt idag 15.00. Härlig dag. Igår var jag nästan sönderstressad. Bland annat insåg jag när jag var klar med förra veckans pubredovisning att den var helt fel. Då höll jag på att börja gråta och vägra gå hem och göra om den. Då är det bra att ha en Johan som säger att man kan göra det i morgon. För nu känns det inte så jobbigt. Det är i tid knappt en timme det tar att göra redovisningen från början. Hittar jag felet tar det säkert bara 10-15 minuter. Hade jag gjort det igår hade det nog tagit två timmar.
Så ska jag köpa en sax också.