fredag, december 01, 2006

Det kluriga med tentor

är inte att skriva dem, utan att ta sig till tentasalen. Den här gången hade jag en trodde jag helt vattentät plan. En kursare från Stockholm skulle ta bilen och kunde ge mig skjuts. Perfekt! Trots en del strul igår kväll när jag förklarade hur man åkte till McDonalds här där jag bor, men det är det ju värt att slippa ta bussen på morgonen.
Så vaknar jag god och glad på morgonen (eller, faktiskt var jag inte alls utsövd, men men). När jag äter frukost ringer telefonen, min chaufför är lite sen. Nemas problemas, vi hade gott om tid ändå, och jag fick lite extra tid att äta frukost.
Jag beger mig till McDonalds, ca 10 min promenad bort. Halvvägs dit måste jag gå över väldigt trafikerad gata utan rödljus där bilar inte stannar vid övergångsstället (högst irriterande, kan de inte ha poliskontroll där?) Börjar känna mig stressad, vill inte komma försent. Kommer över gatan precis när en buss kört förbi, för där finns också en busshållplats. När jag kommer över vägen står en förståndshandikappad liten kvinna som just gått av bussen. Hon tittar bedjande på mig "Snälla, kan du hjälpa mig över vägen så jag kan komma till jobbet?".
Givetvis kan jag det. Går ut en meter i vägen á la skolpolis och stoppar trafiken och tittar på kvinnan. Hon står kvar och tittar på mig, men sträcker nu ut handen. Jaha, jag måste hålla handen när vi går över vägen, att jag inte förstod det. Tar henne i handen, varvid bilarna börjar åka igen. Lyckas så småningom ta mig över med kvinnan som babblar konstant om jag vet inte vad, jag är för stressad och vill bara till mötesplatsen. Tänker förskräckt att hon kanske behöver hjälp hela vägen till jobbet? Men nej, när vi över gatan släpper hon min hand och tackar för hjälpen. Jag ler och lyckas på något magiskt sätt ta mig över vägen.
Trots detta kommer jag till McDonalds i utsatt tid, vilket är lite tidigt, eftersom chauffören ju sagt att den är sen. Men det är långt mellan Stockholm och Uppsala, man kan lätt bestämma själv hur lång tid resan ska ta. Skickar ett sms och säger att jag är på plats. Halvtimme kvar till tentan börjar, allt är lungt.
30 sekunder senare ringer chauffören "Alltså, du kommer HATA mig nu, men jag har soppatorsk". Efter att hon halvt galen talat om att hon står ungefär en mil utanför Uppsala och inte vet vad hon ska göra, säger jag att det är mer synd om henne. Jag klarar mig alltid. Frågar om jag kan göra något,och förklarar att jag absolut inte är arg (vilket jag såklart inte heller är). Då bryter stackarn ihop och gråter snyftande i telefonen. Vet inte riktigt hur det gick till, men vi bestämde oss för att lägga på, och att jag skulle ordna resa till tentasal på eget bevåg.
Ringer taxi, taxi kommer 3 minuter senare, jag betalar 150 kr och kommer till tentasalen en kvart i förväg. Min chaufför kommer när tentan hållt på i fem minuter. Skönt att hon också hann någorlunda i tid. Man får ju komma 30 minuter sent, och skrivningstiden var 4 timmar, och jag skrev på en timme.

Hur själva tentan gick? Jo g-gränsen var 36 och vg-gränsen 48 och max var 60. Jag är säker på minst 40 poäng. Så då är ju frågan om mina chansningar och vilda gissningar är korrekta eller fel fel fel. Godkänd blir jag ju, om jag inte är helt förvirrad. Vg vet man ju aldrig.

4 Comments:

At 12:05 fm, Anonymous Anonym said...

Spännande läsning! Men jag skulle fått panik i din situation, komma försent är det värsta jag vet.

 
At 10:23 fm, Blogger Veronika said...

mimmi: Men jag kom ju inte försent. Jag kom ju en kvart i förväg! Så tidigt har jag nog aldrig kommit till en tenta. :)

 
At 2:35 em, Anonymous Anonym said...

Hoppas tentan gick bra trots äventyret på väg dit :)

 
At 5:38 em, Anonymous Anonym said...

Nej, jag vet, men jag får panik så fort jag märker att det finns en risk att jag kommer försent, det var så jag menade.

 

Skicka en kommentar

<< Home