Överambitiös

Eftersom jag vill bli klar med norska kursen i september, fast den egentligen håller på till januari, har jag pluggat på lite i blindo. Jag visste att vi skulle läsa en roman på minst 250 sidor och att det skulle vara ett författarporträtt, ett referat och en språklig analys. Så jag har läst långsamt, långsamt och skrivit utförliga anteckningar. Lite som en sån där läsdagbok man tvingades skriva i gymnasiet, fast med gloslista också.
Igår på lektionen fick vi utförlig info om vad som ska göras. Inte mycket. Jag har läst alldeles för noggrant. Referatet ska vara på 500 ord, och det behövs inga hänvisningar till texten, inga "talande citat". Så de resterande 100 sidorna kommer jag läsa supersnabbt, utan ordbok om inte texten är helt oförståbar.
Men jag säger till mig själv att man kan aldrig vara för ambitiös. Ju noggrannare jag läst desto duktigare blir jag ju. Så jag har inte varit överambitiös i onödan. Det är sällan man lär sig något i onödan. Utom möjligen trigonometri.