Soffliggare

Det blir så nästan varje natt nu, att jag sover på soffan. Jag har bara gjort det nån gång förut, när Kaspian varit bråkig och bara gnällt natten igenom. Men nu när jag måste göra vettiga saker på dagarna går det inte. Ska jag få sova fyra timmar på raken blir det i soffan. Brukar börja med fyra timmar i sängen, sen lite bråk med Kaspian, och sen soffan.
Det jobbigaste är att Johan inte vaknar av Kaspians bråk. När han jobbade brukade jag flyga upp ur sängen när Kaspian började gnälla för att Johan skulle kunna gå utvilad till jobbet. Jag kunde ju alltid sova middag när Kaspian sov. När Johan väl vaknar av Kaspian har jag ofta legat vaken en kvart och tänkt hundratals gånger på varann "Jag kommer aldrig orka i morgon, jag måste sova. Jag kommer aldrig orka i morgon, jag måste sova. Jag kommer aldrig orka i morgon, jag måste sova." Soffan är räddningen.
Funderar på om det är biologiskt, eller att vi bara sover olika tungt jag och Johan. För jag har nämligen flera gånger klagat på att Johan sover så tungt så jag alltid får ta nattsysslorna. Då har folk alltid försäkrat "Jag är säker på att när Johan är pappaledig kommer han sova lättare och gå upp på nätterna, om han vet att du måste upp på morgonen kommer han gå upp på nätterna". Jo, pyttsan. Det är för att jag är kvinna, det är biologiskt, jag vaknar när Kaspian säger "aii" jättetyst, även om jag borde sova. Soffan är räddningen.