Min idol i dn

"Leijonborg har emellertid också kommit att symbolisera den ideologiska förändring som folkpartiet genomgått. Den är nog på sikt viktigare än den aktuella skandalen. (...) Den rörelse partiet beskrivit har inte i första hand skett åt höger. Det handlar snarare om ett uppbrott från klassiska liberala principer, vilka går att upprätthålla var man än befinner sig på höger-vänster-skalan. Partiet har kommit att ta lätt på den personliga integriteten. Det har skrutit i valrörelsen med sin beredvillighet att godta buggning i polisutredningar. Partiet har också hemfallit åt grov paternalism, inte bara i skolfrågor, utan över hela fältet. Mest tydligt är detta i kravet på ett språktest för svenskt medborgarskap. En klassisk liberal hållning vore att erbjuda inflyttade möjligheter att lära sig svenska. Man skulle lita till att människor som söker sig till vårt land har förstånd att ta till sig ett sådant erbjudande. Och skulle erbjudandet i något fall avvisas, så skulle man förlita sig på att det fanns goda skäl också för ett sådant beslut. Så skulle en klassisk liberal resonera. Men för den ståndpunkten har dagens folkparti ingen förståelse."

Torbjörn Tännsjo, vänsterpartist och moralfilosof, skriver i dn om hur Folkpartiet och Kristdemokraterna gått ifrån sin respektive ideologiska grund. Tännsjö är bäst som vanligt. Folkpartiet och Kristdemokraterna är inte bäst. Om jag fick önska mig skulle jag bli som Tännsjö. Vara värsta smart, kunna uttrycka mig bra i tal och skrift, och kanske framför allt leva som jag lär.