Det bidde ingen vante

Äntligen börjar jag komma någonvart, drygt tre sidor har jag skrivit. Jag har skrivit en fin liten introduktion, jag har skrivit om hur Marie le Jars de Gournay använder Aristoteles och Platon för att stärka sina argument (ibland felaktigt), hennes syn på utbildningens vikt för jämlikheten, om hennes definition av égalité, och just nu innan jag slutade för dagen skrev jag om hennes tanke om kvinnor som "great men", dvs att himla bra kvinnor inte bara har förmåga att bli lika bra som halvdana män, utan lika bra som de bästa männen.
Det jag har kvar är alltså det jag tycker är jobbigast: kvinnans förmåga att komma till himlen, helgon av båda könen, huruvida Gud kan vara en kvinna, varför Jesus inte kan ha varit kvinna, men ändå kunde ha varit det, och annat som jag inte riktigt greppar. Får kanske läsa om de partierna så klarnar det riktigt.
Även om syster åker hem i morgon och jag alltså inte kan räkna med att kunna skriva så himla mycket mer känner jag mig nöjd. Trots att jag inte skrivit klart tre uppsatser har jag åtminstone påbörjat en uppsats jag dragit mig i tre år för att skriva. Och det är bara fem poäng som saknas för att jag ska vara garanterad csn i höst. Ja, sen måste jag ju lösa "språket i samhället"-problemet för att ha rätt att läsa svenska/nordiska språk b. Men det löser sig nog.
Nu ska jag sova, så hoppas vi att jag hinner skriva några rader till på uppsatsen innan jag blir av med barnvakten för den här gången. Pillan: säg ett pris för att passa Kaspian en vecka. Eller bara ett par-tre dagar. Det skulle verkligen hjälpa mig jättemycket.