Spåtanten

I dag var jag och de andra heltidarna hos en spåtant i Gävle. Det här fick jag veta (bäst jag skriver medan jag kommer ihåg).

Jag ska få två pojkar (efter hennes ANDRA fråga "finns det tvillingar i släkten? gaah! (hennes första var: är du förälskad?), och lite senare en flicka. Hon babblade mycket om de där två pojkarna, och hon kunde ju inte vara helt säker, för det fanns ju en flicka också. Och det var ju inte SÄKERT att det var tvillingpojkar. Nåja, facit fås 1 november när jag ska på ultraljud.
Johan är jättekär i mig. Men han är egoistisk. Så jag måste stå på mig! Och han har så mycket att göra, alltid på väg någon annanstans, alltid något att göra. Varför gör han så? (frågade hon, som om JAG skulle veta. Det är ju inte jag som är synsk!) Johan tar för sig av livets goda, han tycker om god mat och dryck; han är som en brummelibjörn (ja, hon SA så!). Dessutom ska jag försöka få honom att inte köra bil så fort, för han kör ofta för fort när han har musik på i bilen, och han ska vara försiktig med körkortet (vilket jävla körkort? han har inget körkort!).
Vidare är Johan (hon babblade mycket om honom) en perfekt far till mina barn. Jag hade inte kunnat hitta nån bättre! Han är också mycket bra i sängen. "Ja, det kan jag säga dig. Han är riktigt bra i sängen den killen du har." Ehh, ska hon inte berätta saker jag INTE vet?
En annan sak med Johan. Hon frågade direkt typ "Är han mörk". Näe, tyckte jag. Då envisades hon med att han hade kanske mörkt hår. Näe, han är ju blond, tyckte jag. Sen lite senare när hon gjort ett nytt upplägg på korten tyckte hon nästan lite anklagande att han verkade mörk. "Men, det kanske bara är personligheten". Haha.
Sen ser hon ett nytt STÖRRE boende. Och det kommer ske innan barnet kommer. Och jag ska även hinna med en resa. (Vi ska till IKEA i helgen? NEJ, inte DET! tyckte hon.) Och jag behövde ta det lungt. Så när min anställning är slut sista december gör jag bäst i att gå och stämpla.
Sen såg hon att jag hade många vänner, men att jag den senaste tiden bara haft kontakt med en, kanske två.
Jag är lik min pappa. I alla fall vad gäller ögon och näsa.
Och sist men inte minst kommer jag bli en bra mamma.

Äh, sen kommer jag inte ihåg nåt mer. Jag kanske skriver mer om jag kommer på.