Ibland har man tur
I morse kollade jag bokhyllan en gång till. Och nog stod Den allvarsamma leken där och såg ledsen ut. Skönt att slippa leta efter den. Sen till norskan hade jag förberett bästa bortförklaringen till att jag inte hunnit lyssna på radioprogrammet - så hann vi inte med att prata om det. Så vi skjuter på det till nästa vecka.
Wihoo!
Sen tränade jag faktiskt bodybalance. Och balans har jag inte. Jag ramlade typ 12 gånger. Det är lite inspirerat av tai chi och sånt. Det gick superbra första och andra krigaren, och stolen funkade också. Men hunden och delfinen funkade inte. Man behöver typ 100 mer muskler än jag har. Men det var grymt roligt, mycket roligare än coren. Ska nog fortsätta.
Onsdag nästa vecka ska jag träffa pt för att lägga upp träningsplanering. Det blir bra.
posted by Veronika @ 21:13
2 comments
2 Comments:
Hehe, det låter kul. Var tränar du nånstans egentligen? Måste kolla om dom har nåt liknande på svettis. Och jag ÄLSKAR Den allvarsamma leken. Jag ÄÄÄÄLSKAAAAR den.
sara: Läraren hade tänkt att vi skulle läsa Doktor Glas, men den hade alla läst på a-kursen. Så då fick vi rösta om Den allvarsamma leken eller Martin Bircks ungdom. Mot bättre vetande (MBs ungdom är ju kortare) röstade jag på leken. Det var den första jag läste av Söderberg och jag gillade den skarpt. Så det var dags att läsa om.
Jag tränar på sats. :)
Skicka en kommentar
<< Home