Skitdag

Jag borde ha vetat bättre. Jag borde ha lärt mig vid det här laget. Men är man en obotlig optimist med det ordnar sig attityd-får man skylla sig själv. Jag missade bussen till skolan i morse. Jag borde ha sett tecknet, varningen. Bussbolaget, Gud eller Alliansen försökte tala om för mig att det bästa jag kunde göra var att vända hem och krypa ner under täcket, och stanna där under resten av dagen. Men jag, mitt arma nöt, satt snällt och väntade på nästa buss.
Och jag kom försent till skolan. Första dagen på min nya kurs. Det är ju sååå dåligt. Men en gång är ingen gång-regeln gäller, va? Jag hoppas verkligen det.

Vi fick läslistan. En bok var huvudbok. Sen var det två böcker som vi skulle läsa lite mindre i men som var "fina böcker, trevliga att ha hemma i bokhyllan". Sen en läsebok vi var tvungna (mer eller mindre) att ha, och några andra böcker vi kanske skulle läsa 25-50% av. Huvudboken var Wesséns Svensk språkhistoria 1, och sen finns det en 2 och en 3 också, som vi som sagt skulle läsa mindre av.
Fortfarande kvar i skolan ringer jag syrran som får kolla in adlibris. En av de "fina böckerna" finns där. De andra böckerna hittar hon inte ens. Whatta fuuuuuck?
Efter lektionen vandrar jag med lätta glada steg mot Studentbokhandeln. Vandrar vant in till nordiska språk-hyllan, böjer mig ner (för W ligger ju långt bak i alfabetet), men vad ser jag. Jo 2an och 3an finns, men inte 1an. Läseboken finns inte heller, och bara den ena av de "fina böckerna". Köper den bok som ändå finns, Gun Widmarks Det språk som blev vårt.
Går med lite sura steg mot LundeQ. Där hittar jag snabbt nordiska språk-hyllan. Identifierar snabbt Svensk språkhistoria. Men finns 1an? Icke! 2an och 3an står där däremot som ett hån. Hör dock ett välbekant skratt och hittar en liten flubbrian vid SciFi-hyllan med sin pappa och en tant (som visar sig vara Johans moster). Johan suckar lite med mig att det ska vara så svårt att hitta kurslitteratur.
Jag ringer syrran och ber henne kolla www.antikvariat.net, för att se om bokfanskapet finns på något av de 103 antikvariat som finns i staden. Jodå, Redins precis vid Stockholms ska ha ett ex. Hela familjen L-E knallar Drottninggatan fram. Väl inne på antikvariatet finner antikvarien ett ex. Från 1949. Med massa understrykningar och anteckningar i kanten. Och den fick inte vara äldre än 1970-tal för läraren, och hur kul är det med andra människors kladd? Antikvarien tipsade om Thomas Andersson, som tydligen inte äger nån dataapparat, och därför inte finns med på antikvariatnätet.
Så upp dit. På vägen lackar jag ut på Johan. Ber honom fara nånannanstans. Hej då till honom! Och så vandrar jag dit själv. Frågar efter boken. Utan att titta upp säger gubben att den inte finns.
Tillbaka till början igen. Mot studentbokhandeln. Frågar i infon. 1an ska komma onsdag-torsdag nästa vecka, "om jag har tur". Jag frågar lite argt om de beställt tillräckligt många, eller om de kommer ta slut igen. Info-tanten tittar i sin dator och säger att de inte beställt så många så det är bäst om jag reserverar ett ex. Så det gör jag. De ringer när boken kommit. Förhoppningsvis innan kursen är slut?
I ren panik köper jag sen upp mig på all kurslitteartur, även den vi bara ska läsa lite av, och som jag borde ha kopierat. Läseboken står fortfarande inte på sin plats. Men medan jag står och slötittar på isländsk litteratur faller mina ögon på en felplacerad bok. MIN LÄSEBOK! Jag hugger den, som om personen bakom mig som tittar på spansk skönlitteratur var på väg att ta min bok! Frågar dessutom efter den "fina boken" jag ännu inte köpt. Och den står på sin plats. Det var jag som glömt alfabetet.

Men se - där slutar inte min olycka. Jag har ju börjat träna. Jag köpte ett par träningskläder på åhleéns när de hade rea. De var lite väl tajta, men satt ändå okej. När man stod stilla, visade det sig. På aerobicsen fick jag erfara hur linnet korvade upp sig till precis under bobbisarna, och byxorna korvade ner sig. På detta sätt kom min inte snyggaste kroppsdel fettomagen i display. Not nice!
Jag var däför ute efter lite nya träningskläder. Men tydligen ska tjockisar inte träna. Jag fick inte ens på mig byxorna, eller så var de så tajta som byxorna ovan, och då spelar det ju ingen roll. Va faaaan. Jag får träna i mina kostym-byxor, de är i bomull och ganska mjuka.

Och när jag kommer hem är det såklart kaos. Johan är på skitdåligt humör, Kaspian gapar i högan sky. Well. Jippi. Bästa dagen!