Ett vet jag

Och det är att jag just nu inte lever som jag vill leva. Hela livet är kaos. Halsontet var borta igår och i morse, men kom tillbaka framåt kvällen. Ryggen har börjat göra ont, långt ner nästan vid rumpan. Så ingen träningen. Istället godis.
Läser och pluggar och pluggar och läser. Men ligger ständigt efter. På fredag ska jag prata i 15 minuter om Dagerman. Till imorgon ska jag ha gjort 100 saker. Har istället läst Dagerman. Det som blir lidande när man läser mycket är repetitionen, vilperioderna, bearbetningen. Så fort en lektion är avklarad springer jag panikartat mot nästa, fördet finns ingen tid till att renskriva anteckningar, kontrollera uppgifter och annat. Det får väna till hemtentan.
Min huvudbok i svensk språkhistoria kan jag tydligen se mig i stjärnorna efter. När jag var på studentbokhandeln senast var den slut på förlaget sa de. Har iaf beställt från bokus i förhoppning att de hittar en bok till mig. Kanske i senaste laget, 8-10 dagars leveranstid och hemtentan delas ut nästa onsdag. Den ska lämnas in om två veckor, samma dag som jag får hemtentan i littvet. Snart är mitt helvete över.
Kanske kan jag då bli mig själv, och leva ett liv jag tycker om. Ett där jag kan gosa med Kaspian i timtal utan att oroa mig för annat. Där jag kan städa, diska, tvätta ibland. Där jag hinner smälta allt nytt jag lär mig. Och där jag har tid att krama Johan länge och mycket.