Upprörd igen

Jag tror inte jag kan läsa tidningen. Blir alltid så upprörd.
Det senaste är tonårstjejer som träffar folk på internet och sen när de blir ombedda onanerar framför webkameran. Okej att jag var ganska dum och blåögd när jag var tonåring, men hur dum får man bli? Lite oskyldigt cybersex kan man väl komma undan med, man kallar sig ju ändå Ulla från Skogaholm eller nånting.
Klarar tonåringa tjejer inte av att tänka? Går det att få tag på dessa tjejer någonstans och dra med dem till ett fik och berätta för dem hur världen fungerar? Jag menar, vettiga saker lärs inte ut i skolan vet ju jag. Men nåt måste ju göras. Jag får börja hänga på lunarstorm och dels jaga äckliga pedofiler och anmäla dem, och dels fungera storasyster åt alla (ehh, inte alla kanske) vilsna tonårstjejer.
När jag tänker på vad jag borde göra, vill jag skicka en tanke till världens bästa Lotta. Hon levde i några år tillsammans med en misshandlande kille. Nu för tiden är hon världens goaste, gladaste tjej, och hon orkar ta sig tid att tala om allt det jobbiga på tjej-power möten och sånt, för att peppa och berätta att allt kan bli bra. Jag önskar att jag inte bara tänkte att jag kunde och skulle förändra världen, utan också gjorde det. I alla fall försökte.